Skapade svar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Hej Blue Leputo igen! Helt okej att skriva mer!!

    Du har varit med om mycket saker och många jobbiga minnen. Jag beklagar att du har har varit med om allt det. Jag kan inte föreställa mig hur svårt och jobbigt det har varit för dig. Men jag kan se hur stake du är som tagit dig igenom det!

    Att förlora folk, nära och kära tar hårt, väldigt hårt på den. Jag har förlorat min mormor i självmord. Förlorat min farmor, fatfar och morfar av ålder. Min farfar höll på med alkohol en period i hanns liv för att dämpa på allt jobbigt. Min mormor tog för mycket sömntabletter och antidepressiva. Men de hjälpte inte så hon avslutade sitt liv.

    Jag var alldeles för ung för att mista någon i självmord och att ha en alkoholist som körde mig som liten. Jag vara bara ett litet barn. Inte för att jag är så gammal nu heller men ingen ska behöva uppleva såna saker eller behöva må så dåligt att självmord blir en utväg. En utväg som är för evigt (tror jag).

    Jag minns när en föredätta vän till mig berättade att hon vile ta sitt liv, att hon ville dö. Jag mådde sjukt dålig så jag var på. Vi planerade att dö tillsammans att ta dendär farliga vägen som man inte kan återvända från. Men det skedde aldrig hon backade vilket jag nog är glad för nu i efterhand. Tänk då att vi gick i åk 6, det var bara 4a år sen. Mina självmordstankar återkommer och finns med mig varje dag men de är ”bara” olika starka. Sen så försöker jag lära mig att hantera dem. Att inte impuls tänka och göra något dumt förhastat. Att inte gå på mina tankar och utföra det som mina tankar vill och tilltalar mig.

    Det låter intressant med att skriva en bok på utifrån din dagbok! Jag är glad över att det funkar för dig den strategien! Jag tycker att det låter underbart! Shit vad länge, år 2018 var ju ett tag sen…
    Jag har börjar skriva en del sidor om mitt liv mima upplevelser mitt mående min väg och sånt. Men jag har så svårt att hålla motivationen så jag börjar och sen tappar jag motivationen och då slutar jag. Vilket är väldigt trist. Jag skriver mycket om mina ångest känslor på anteckningar på mobilen. För att ”prata” ut eller skriva av mig om hur det känns just i stunden. Man kan skriva exakt vad man känner för ingen kan komma och dömma och läsa det, för det är dina egna anteckningar!!

    Trådstartaren

    Hej Yellow Tarosu!

    Jag har inte levet så länge och har inte super mycket i mitt bagage. Inte massor av erfarenheter som kan hjälpa utan mest jobbiga och mörka stunder. Men jag har då och då lärt mig att hantera dem bättre. Att hantera känslor och tankar på ett mer skonsamt sätt. Låtit mig tillåta mig själv att känna ångest. Att tänka på jobbiga saker som inte gynnar mig. Det är mänskligt och okej. Men man måste komma ihåg att jag är inte mina tankar och jag är inte mina känslor jag ör inte ångest jag är så mycket mer än det.

    Kan prova att skriva ner lite saker jag är tacksam över varje dag för att bygga på att finns hoppet och finna meningen med att fortsätta kämpa.

    Du kan gärna få berätta mer!!

    Trådstartaren

    Hej Blue Leputo! Jag är glad över att du finns här med oss. Jag blir berörd över att du upplevt det du upplevt och varit med om.

    Jag försöker vänta på mitt liv så gott det går. Men det är super svårt och super kämpigt. Det tar massor energi, ibland energi som jag inte ens har. Jag ska försöka stanna kvar vid livet och försöka hitta drömmar eller mål att sikta mot. Jag ska försöka att kämpa trots alla motgångar. Det kräver mycket från mig men jag måste bara vara villig att våga försöka. Och det är läskigt men steg jag behöver ta för att närma mig bättre mående. Man måste ibland våga att göra läskiga saker för att komma framåt.

    Jag vet, jag vill inte skada mina nära och kära genom att avsluta mitt liv. Det inte så jag ville att det skulle blir eller ska bli. Men det är så svårt att tänka positivt och tänka ”klart ” i huvet när man mår riktigt dåligt.

    Tack så mycket för ditt svar <3

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
0