Yellow Rimetu
Skapade svar
-
Låter som ett bra stöd du har från din mamma, systrar och vänner. Kan tänka mig att det ligger mycket bakom med din pappa där som gjort dig skör, så bra att du vet vad som triggar och att du tar hand om dig i det. Låter kul med golf och musik! Och att du blir lite pushad med maten. Förstår att det är jobbiga känslor du har just nu, men utifrån vad du berättar verkar du också ha en väldigt fin gemenskap.
När jag mådde som sämst fanns mina två bästa vänner med mig på depressionsavdelningen och höll min hand och skämtade med mig. Det är inte så lätt att känna tacksamhet när man är uppe i massa jobbiga känslor, men de relationerna är vad som tar en igenom livet ibland. Hoppas verkligen allt blir bra här för dig och att du får känna sinnesro och landa i vad som blir bäst för dig. Oavsett vad det än blir.
Bra att du är noggrann i det. Ja, det måste ju varit sårande förstår jag. Du är ju den du är och inget som du ska behöva försvara eller förklara gentemot hennes föräldrar. Det är ju väldigt tätt inpå som ni gjort slut hör jag, så det kommer nog hålla i sig ett tag dem känslorna. Har du något du kan underhålla dig med och fylla dagarna med? Tänker för att inte impulsivt göra något och slippa bli upptagen av illamående och så som du beskrev.
Jag kan bara tala för hur det var för mig, men jag kan inte ens minnas hur många gånger jag blev tillsammans och gjorde slut med min dåvarande flickvän (säkert mer än 20 ggr). Det slutade alltid likadant. I slutändan ihop med terapi så landade jag i att jag inte ens var särskilt kär i henne. Jag ville bara mest ha tryggheten och det intima. Det sårade henne något enormt och när jag ser tillbaka kan jag se att jag var väldigt självupptagen i det. Även fast jag också när vi var tillsammans överanpassade mig till henne och försökte vara till lags.
Jag säger verkligen inte det är lätt, och du kanske kommer gå tillbaka till henne igen, men terapi och att ärligt reda ut vad det var jag kände och varför hjälpte mig enormt. Vänner sade till mig också att vi inte var bra för varandra, men det var inte tillräckligt för mig. Vad hennes föräldrar tycker om er relation blir också kanske i det inte så relevant. Det är ju vad du faktiskt känner och hur du agerar och tar ansvar för det gentemot henne som spelar roll.
Kan också säga att det var som att vara “kär i att vara kär”. Jag skapade en fantasi kring min partner, som egentligen inte var hon. När hon var nära ville jag inte ha henne, och när hon var borta ville jag ha henne nära mig igen.
Det du beskriver låter väldigt jobbigt. Jag vet inte om det här hjälper dig, men jag levde i en relation med en kvinna där jag var konstant ambivalent till vår relation.
Jag blev tillsammans med henne och gjorde slut med henne, av och på, under 4 års tid. Det var väldigt intensivt och mycket känslor involverade, men jag kan i efterhand se att den relationen för oss båda var extremt destruktiv och olycklig. Jag gjorde henne olycklig och samtidigt så kunde jag inte sluta komma tillbaka till henne. Var som att vi var i en traumabindning till varandra.
För mig var det enda som hjälpte att gå i terapi och jobba med mitt anknytningsmönster då jag i efterhand kan se att min symbiotiska relation med min mamma speglade sig i hur jag agerade av och på i relationer. Utan hjälp hade jag aldrig tagit mig ur den relationen, och jag är rädd för hur vi hade fortsatt skada varandra.
Hoppas du finner styrkan att göra det som blir bäst för dig och er.
Känner med dig. Jag har själv valt att leva utan intimitet och sex sen 2018 då jag lämnade en väldigt infekterad relation. Jag har en stark önskan om närhet och intimitet men känner igen mig att skjuta ifrån mig människor eller uppvisa, som du beskriver det, ocharmiga drag. Jag har en extremt dålig självkänsla och det är som att jag fastnar i det och sätter käppar i hjulet för mig själv. Vänners fina ord om mig hjälper tyvärr inte för att bryta det.
Jag vet inte om du vet vad känslomässig anorexi och vuxna barn problematik är men jag har haft mycket stöd av möten på ACA, för barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer. Det hjälper att lyssna och dela med andra om känslor som ibland kan komma upp av jobbiga erfarenheter. Jag har själv också blivit mobbad i skolan vilket jag tror fött min dåliga självkänsla.
Gått flera vänder hos psykolog, vilket hjälpt, men förstår verkligen frustrationen i att sabotera för sig själv, vara rädd för sårbarhet samtidigt som en längtar efter närhet och intimitet. Jag hoppas du kan känna och se att det varken är din eller de potentiella partners fel vad som händer för dig i situationen. Jag har själv fått försöka vara väldigt snäll mot mig själv och andra för att bli lite bättre i taget.