Skapade svar

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
0
  • som svar på: Att leva med GAD

    Hej igen!

    Tack för boktipset! Denna ska jag försöka läsa.

    Sommaren har för mig varit bra, har levt som i en bubbla utan krav etc. Nu när sommaren lider mot sitt slut och barnen börjat skolan/dagis igen och vardagen kryper på ökar ångesten kraftigt. Har varit sjukskriven i flera år utan att bli bättre. Hur länge ska FK acceptera detta? Hur ska jag gå vidare? Många frågor och inga självklara svar.

    Står fortfarande i kö till KBT men väntetiden verkar oändlig. Kvar finns då alternativet ny medicin. Har ju sedan tidigare Lyrica men vill inte höja dosen mer nu. Ska träffa läkare nästa vecka. Han har tidigare föreslagit Venlafaxin men efter mina tidigare misslyckanden att sätta in antidepp är jag livrädd! Skräckslagen! Har blivit så vansinnigt dålig!

    Så min fråga är nu: Är det värt att testa Venlafaxin? Vad har ni för erfarenheter? Hur lång tid brukar upptrappningen ta? Hur långt helvete ska man räkna med innan det vänder?

    som svar på: Att leva med GAD

    Om du inte testat Melatonin/Cirkadin så be att få det utskrivet. Det är kroppens eget sömnhormon. Nu sover jag bra, men när jag hamnar i perioder med dålig sömn har de hjälpt mig bra. Tar en alt två tabletter ett tag tills sömnen ordnat upp sig och sen trappar jag ner. Inte beroendeframkallande. Först fick jag dem utskrivna utan förmån och de kostar typ 10 kr/st. Nu har jag fått det inom förmån. Vet inte om det har att göra med förpackningsstorlek, kolla upp detta med läkaren.

    Tycker inte min medicinering mot ångest funkar så bra. Funderar på att testa Venlafaxin till hösten men har tyvärr googlat för mycket så vet inte om jag vågar… Kön till KBT verkar vara hur lång som helst här men nu har jag testat psykolog via webben, som jag hittar på egen hand. Har bara haft ett möte än men tyckte att det verkade ganska bra så ska ge det en chans.

    som svar på: Att leva med GAD

    Hej! Ursäkta långt uppehåll… hur går det för dig? Börjar medicinen hjälpa?

    Av någon anledning ökar min ångest över sommaren. Fint väder, sommarlov och allt borde vara perfekt, men ändå känns det inte bra. Kanske beror det på att man ”borde må bra” och att man skäms för att man inte är nöjd och kan njuta? Så trött på mitt mående nu. Vill ju bara må bra…

    som svar på: Att leva med GAD

    Psykisk ohälsa är så tabu och jag upplever att väldigt väldigt få förstår. Kommer från en familj där det funnits psykisk ohälsa sedan jag var liten, men trots detta har varken föräldrar eller syskon någon förståelse alls. Nu senast förra veckan ifrågasatte de när jag ska bli frisk egentligen, de som är psykiskt sjuka brukar ju bli bra, och de flesta blir ju utförsäkrade, hur kan du fortfarande vara sjukskriven? Och så har de mage att fråga om jag själv inte undrar hur det ska bli egentligen! Det är ju det jag har ständig ångest över! Och jag försöker på alla sätt jag förmår att bli frisk! Dessutom väntar jag just nu svar från FK om förlängd sjukskrivning. Den här gången med ny diagnos. Har ångest från helvetet just nu och vet inte vad jag ska ta mig till om den inte går igenom.

    Som tur är har jag en förstående sambo som själv lidit av psykisk ohälsa. Dock har har svårt att förstå sig på gad, med ständig ångest för allt. Barnen är ganska små, förskoleålder samt lågstadie, så det är svårt att förklara för dem hur mamma mår.

    Det är så ofantligt jobbigt att hålla uppe fasaden, men det finns liksom inget alternativ eftersom förståelsen är så låg. Och så skäms jag så otroligt mycket! Känner fortfarande att allt är mitt fel och att jag måste skärpa till mig och ta mig samman för att bli som alla andra.

    Eftersom jag har så dålig erfarenhet av medicin, har stått ut med att testa 19 olika utan att ha hittat rätt, har jag i det längsta försökt klara ut det hela med att försöka jobba med mig själv. Har länge velat ha kbt, och nu när jag äntligen verkar ha fått rätt diagnos, tror jag att det kan få bra effekt. Har dock blivit allt mer nerslagen det senast för kön verkar vara oändlig. Fick förslag på att jag kunde låna en bok eller möjligt vis få kbt via nätet till hösten, men allt tar sån tid. Därför är jag nyfiken på dina erfarenheter av ssri/snri. Vilka ssri har du testat? Var det någon som funkade mot ångest? Min läkare har föreslagit Venlafaxin men eftersom jag brukar få såna hemst vidriga insättningsproblem så är jag skräckslagen över Venlafaxin efter allt jag läst på nätet. Den verkar ju vara värre än ssri. Hur var det för dig? Vilken dos startade du på? Hur trappade du upp?

    När jag befinner mig i mina värsta ångestskov så har jag svårt att somna och vaknar tidigt med jätteångest som sitter i hela förmiddagen. Med 2 melatonin, en lång promenad precis innan läggdags samt att läsa bok tills jag somnar med boken i handen funkar bäst då, men jag vaknar oftast ned megaångest ändå. När jag inte är i ett akut skov somnar jag med 1 lergigan. Blir lite trött av lyrican också.

     

    som svar på: Att leva med GAD

    Jag har alltid skämts för min psykiska ohälsa och försökt dölja det på alla sätt. Nu har jag varit sjukskriven i över 4 år och skäms varje gång någon frågar mig vad jag jobbar med. Är högutbildad och har alltid jobbat mycket och ”varit duktig” så mitt mående de senaste åren efter att bubblan spruckit är verkligen inte jag. Har också gått med här för att bli mer öppen och för att få tips från andra i samma situation eftersom jag inte tycker att jag får någon hjälp från psykiatrin.

    Eftersom jag haft sådana fruktansvärda biverkningar vid insättning av antidepp så har jag inte vågat tacka ja till Venlafaxin som min läkare nu föreslagit. Hur var insättningen för dig? Vilken dos är du uppe i? Och hur mår du nu?

    som svar på: Att leva med GAD

    Inga antidepressiva läkemedel har hjälpt mig, av fluoxetin blev jag så uppvarvad att jag fick diagnosen bipolär, vilket visade sig vara fel. Har efter detta försökt att börja med cipralex, citalopram och sertralin men har blivit så otroligt dålig under insättningen att jag tvingats sluta. Har inte känt att jag haft någon stöttning och förståelse av psykiatrin för dessa biverkningar, känns bara som om medicin skrivs ut på löpande band utan riktig uppföljning. Har hittills genomgått 19 mediciner via öppenpsyk. Nu har jag bara lyrica och lergigan. Eftersom jag får sådana vidriga biverkningar har jag inte vågat testa venlafaxin, men läkaren har haft det som ett alternativ. Känner att lyrica hjälper mig något men absolut inte fullt ut.

    Själv tror jag att det som hjälper är terapi. Om jag inte lär mig att hantera mina tankar och känslor kan jag aldrig komma vidare och alltid ramla tillbaka i gamla mönster. Det senaste halvåret har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv, vilka tankebanor som är ”fel”, i viss mån kan jag stoppa negativa tankespiraler tidigare än förut etc. Har meddelat att jag vill ha KBT men enligt läkaren var kön lång så han höjde lyrican istället…

    Det som hjälper mig i övrigt är mindfulness, yoga, kreativt skapande samt trädgårdspyssel.

    som svar på: Att leva med GAD

    Har levt med psykisk ohälsa i 8 år, haft olika diagnoser som visat sig vara fel, bl.a. bipolär sjukdom som jag behandlades för i 2 år innan det visade sig att det var fel… Just fått diagnosen gad och för första gången känns det som rätt diagnos. Nu ska jag ”bara” lära mig att hantera eländet… Tips?

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
0