Skapade svar

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
0
  • som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Hmm hur gamla är dina barnbarn? Funderar på om du pratat med dina barn och ev barnbarn om hur du känner det… Vad är det du känner när du umgås med din familj? Själv får jag mycket energi av mina elever nu när mina egna barn har sina egna vuxna liv… Jag började som volontär läxhjälpare i skolans värld – det var så kul att jag på gamla dagar läste in en lärarexamen … Jag har inte ångrat mig och kommer hem till mig fylld av energi från alla dessa ungdomar. Ser fram emot att läsa vidare om din tankar runt det som får dig att må bra…

    Hmm hur gamla är dina barnbarn? Funderar på om du pratat med dina barn och ev barnbarn om hur du känner det… Vad är det du känner när du umgås med din familj? Själv får jag mycket energi av mina elever nu när mina egna barn har sina egna vuxna liv… Jag började som volontär läxhjälpare i skolans värld – det var så kul att jag på gamla dagar läste in en lärarexamen … Jag har inte ångrat mig och kommer hem till mig fylld av energi från alla dessa ungdomar. Ser fram emot att läsa vidare om din tankar runt det som får dig att må bra…

    m

    Hmm hur gamla är dina barnbarn? Funderar på om du pratat med dina barn och ev barnbarn om hur du känner det… Vad är det du känner när du umgås med din familj? Själv får jag mycket energi av mina elever nu när mina egna barn har sina egna vuxna liv… Jag började som volontär läxhjälpare i skolans värld – det var så kul att jag på gamla dagar läste in en lärarexamen … Jag har inte ångrat mig och kommer hem till mig fylld av energi från alla dessa ungdomar. Ser fram emot att läsa vidare om din tankar runt det som får dig att må bra…

    Mina söner är 27 år och mitt barnbarn är 1 år. Jag blir farmor till mitt andra redan i mars nästa år. Att umgås med barn och hundar känns bra för mig då jag slipper förställa mig, det är raka rör, glädje och kärlek. Det ger mig energi att vara i positiv kravlös miljö. När jag är med vuxna känner jag mig fel, säger jag rätt saker, gör jag rätt saker, måste anpassa mig då att jag inte upplevs dom besvär utan som en tillgång. Stort tack för ditt engagemang och dina råd. Det uppskattar jag. Har tänkt att arbeta ideellt för hundstallet, vara avlastningshem gör barn/ungdomar med behov, utsatta men tror jag kommer att bli för känslomässigt engagerad och må dåligt för det. Kram

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Jag mår bättre när jag är med mina söner och mitt barnbarn men de har egna liv att leva.

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Troligen en process i hjärnan. På mammas tid fanns inga bra SSRI-preparat. Jag var med henne till psyk en gång och doktorn tog fram receptblocket och skrev ut något, fanns inte på kartan att prata med någon. Det har skett en stor utveckling på området psykisk ohälsa/depression.

    Jag har ätit antidepressiva i snart 20 år, gått i terapi, KBT, Mindfulness etc. Inte mår jag bättre för det.  Möjligen har det hindrat mig att begå självmord men vad hjälper det mig?

    Känner stor hopplöshet. Har knappt haft en stund under detta år som jag mått bra. I juni i år  berättade jag för min svärdotter som själv lider av ångest och är sjuksköterska. Hon följde med mig till VC och läkaren ringde Huddinge akutpsykiatrin och jag fick komma samma dag. Läkaren förklarade att det finns hopp, att jag ska få prova ut rätt medicin. Kände mig lättad men efter att ha gått till tre olika läkare där under sommaren blev jag återremitterad till VC. Vid mitt besök där frågade läkaren hur jag mådde. Urdåligt trots dubbel dos svarade jag. Jaha sa hon. Vad vill du ha? Hon skrev ut antidepressiva, propavan och stilnoct och sa att det bara är för mig att logga in på mittvårdval och be om förnyelse. Så där är jag just nu.

     

     

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Min mamma skrev ett utförligt, beskrivande och kärleksfullt självmordsbrev så jag har aldrig behövt ställa mig frågan VARFÖR hon gjorde det. Dock har jag ställt mig frågan om jag kunde gjort något för att förhindra det. Jag tänker ”Är det något någon annan kan göra för mig så att jag inte ska göra det.” ….och svaret är Nej. Skulle jag själv göra det så vet mina nära att de har gjort vad de kunnat. Har man bestämt sig så har man och för att citera mamma ”Jag känner att jag gör fel mot er men rätt mot mig själv. Förlåt mig. Hoppas bara jag lyckas.”

    ….och det gjorde hon. Saknar henne enormt men det känns bra att veta att hon fått frid.

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    När jag mår bra finns det inte på kartan att välja bort min man, mina fantastiska söner, fina svärdöttrar och nu senast mitt hjärtegull till barnbarn som är 1 år.

    När jag mår dåligt känns det fruktansvärt att ha tankarna att välja bort dom men det vore en befrielse att bara få somna in. Det är inte något jag skulle göra mot någon annan utan det är något jag skulle göra för mig själv. Alla lever sitt liv, det går inte att leva någon annans liv. Jag och min mamma hade en väldigt nära relation och jag tänker på henne som en sädesärla som flyger både till mig och min syster och tittar till hur vi har det.

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Det syns verkligen inte hur man mår, osynligt är en bra beskrivning. Visst ärver man sjukdomar men ingenting är skrivet i sten. Det är lätt för mig att säga, jag vet men försök lite till och lite till och lite till. Skickar styrkekram

    Tack, din kram värmer

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Därför att jag är inte något rolig att umgås med när jag mår dåligt. Jag ska alltid vara den positiva, glada som hjälper och stödjer andra. Är inget bra på att vara snäll mot mig själv

    som svar på: Osynligt handikapp
    Trådstartaren

    Det är intressant det där – i min familj har vi definitivt den ärftliga varianten – min far och flera av hans syskon dämpade ångest och depression med hjälp av alkohol. Min mamma hade ångest och min morbror hade oxå psykiska problem MIn bror och brorson är drabbade. ;Min syster har haft anorexi sedan hon var 20 år och har idag 50 år senare fått demens som är kopplad till just anorexi. Min kusin är drabbad men jag har inte fått något anlag för den typen av problem. Det är underligt hur lotten kan falla i livets lotteri. Både min bror och min syster är duktiga skådisar – ingen kan tro att de mår så dåligt som de gör. Så jag känner igen din beskrivning av situationen. Varför är det så viktigt att ha en fasad emot världen – vad är det som är så farligt med att må dåligt ?

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
0