Dina svar
-
Jo, fattar att det känns som en grop. Men om du börjar en annan utbildning så kommer du kunna få CSN på nytt när du fått ihop motsvarande poängen du saknar. Kan du försöka få ihop några till poäng den tid som är kvar? Allt hjälper ju. Prata med CSN eller någon på högskolan som verkligen KAN reglerna så du vet vad som gäller, exakt. Om du hittar en annan tex yrkeshögskola som du verkligen vill läsa så kommer det ju att gå lättare och du kan säkert hitta ett extrajobb. I längden kommer det att ordna sig. Har du sökt jobb hos kommunen inför sommaren? Grannkommuner? Personlig assistent-jobb?
-
Det låter som en tuff situation, men försök att tänka på att det är tillfälligt. Du har antagligen gått ut gymnasiet eftersom du studerar på högskola? Gymnasieexamen är en bra grund för att få jobb, det är inte kört för dig. Har du testat söka en massa semestervikariat?
Jag misslyckades totalt första tiden på universitetet men inte på grund av en funktionsnedsättning utan för att jag saknade studieteknik och inte hade en aning om hur jag skulle plugga och vad uppgifterna innebar. Herregud vad dåligt det gick, men det är inte ovanligt att högre studier blir en chock i början.
En utbildning kan också helt enkelt vara fel för en, man kan ha fått med sig för lite förkunskaper, större mängd och tyngre litteratur än man är van vid osv. Det finns många skäl och det betyder inte alls att det är kört för all framtid eller att man saknar förmåga.
Det är såklart bra att utreda vid misstanke om funktionsnedsättning, men tror inte det är så bra att utgå från att detta måste vara förklaringen till problem med nya högskolestudier. Det är inte orealistiskt att få ett jobb vid 21 år, varför skulle det vara det?
-
Det låter som rätt spår att halvera i flera steg. Det luriga med dessa mediciner är att förhållanet mellan dos och effekt inte är linjärt. Att minska från 50 till 25 kan göra betydligt mindre skillnad än att minska från 25 till 0, till exempel. Så det låter rimligt att vara beredd på att minska i små steg mot slutet av nedtrappningen.
-
Förstår att det känns obehagligt, men mejla och fråga kanske vore bra ändå för att slippa undra. Det kan ju fortfarande vara något annat än blockering.
-
Jag är inte så skeptisk och har använt Facebook sedan det startades. Tycker har blivit alldeles för fyllt av reklam, betalda inlägg och styrs för mycket av hur mycket interaktion kontona har.. Tror inte jag är ensam och kan inte tänka mig att det allmänt ses som oartigt att inte lägga till kollegor där. Viill man lägga till många så gör man ju bara det helt enkelt, fast tror det var några år sedan det fanns någon aspekt av status i antal vänner där.
-
.”jag pratar gärna med dem i verkligheten” ska det vara.
Tycker inte man ska lägga till kolleger,, det känns som något folk gjorde för 10 år sedan.. Om jag ser att någon lägger till mig så tackar jag ja men skriver att jag sällan använder den appen.
Om folk på allvar tycker att det är oartigt att inte vara vänner på Facebook så borde de ta en paus från mobilen tror jag.
-
Gillar inte Facebook alls men har det för några konton jag vill följa, några grupper och att hålla lite sporadisk kontakt med en del gamla bekanta.
Jag har två personer som blivit missnöjda med att jag inte svarat på inlägg som är viktiga för dem, kommentarer, meddelanden etc. Jag pratarr med dem i verkligheten, men vill verkligen inte vara inne en massa på Facebook för att inte missa något eller ha notiser på mobilen.
Tycker sociala medier försämrar livet och relationer till personer man ända enkelt kan ha kontakt med i verkligheten.
-
Det står att det finns en automatisk begränsning på tre besvarade samtal per dygn. Kan det vara det som hänt?
-
Tror inte du behöver vara sämst och inkapabel till allt. Det finns alltid vägar till något bättre i livet, men det kan vara svårt att finna dem. Hur ser din situation ut nu?
-
Jag tänker att samhället är inte ett mål i sig själv utan en grupp och ett sätt att organisera livet och samarbeta i stor skala för att uppfylla behov. Målet med samhället är att göra livet lite säkrare och bättre. Så länge man följer lagar någorlunda så samarbetar man och gör tillräckligt för samhället. Sen kan man känna meningsfullhet i att göra lite mer. Men den enskilda personen är i grunden inte till för samhället utan tvärtom. Så ser jag på det.
Värde är ett klumpigt begrepp i ”människovärde” eftersom värde det används så brett. Värdighet är lite bättre.
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.