Dina svar
-
Hej, hoppas du är kvar.
Jag hör vad du säger och hoppas verkligen att du vill prata om detta. Det är enormt jobbigt att känna sig hopplös och värdelös… Det har jag gjort flera gånger och vet ej varför jag fortsätter att kriga på men det gör jag och det får väl ba lov att fungera. Skulle jag ha gett upp så skulle det ha varit slut för längesedan. Jag orkar inte ge upp nu när jag kämpat i 12-13 år. Alltså 12-13 år sedan jag valde att avsluta mitt liv men överlevde och har men sen dess och tänker varje dag på hur kunde jag överleva men kommer fram till att det är som det är och jag får lära mig gilla läget…
-
Hej jag känner liknande känslor, känner mig ganska värdelös eller det är till och från, känner mig ju inte totalt värdelös då jag kan göra saker så jag ska inte klaga alltför mycket.
Jag tränar iaf rätt mycket och det hjälper mig, börjat på gymet och simmar lite granna och bastar efter varje pass. Det ger iaf mig något 🙂 hoppas mitt svar hjälper lite granna 🙂 är öppen för att skriva mer om du/ni vill.
Kram
-
Exakt min åsikt med, Jag blir lite trött på detta låssas vänligheten typ.
-
Nja alltså jag vet inte jag tar en dag i taget och det har jag gjort i flera år känns det som… Kommer ihåg när jag flyttade hem ifrån då kändes de som tätt nice Steg o ta sen gick ja klart första utbildningen efter gymnasiet i samma veva typ sen fick jag jobb 2016 så jobbade till 2022 sen flyttade jag då med o nu bor jag i en annan stad och har köpt lägenhet o håller på söka jobb och träffar vänner o ser en hel del film o osv, har en tjej som jag är intresserad av men hon vill bara vara vänner så får släppa henne… Blir sjukt trött
-
Alla vänner har börjat bilda familj, skaffat hus osv. Jag känner mig lite smått värdelös eller något åt det hållet kanske inte totalt värdelös men jag känner mig inte alls lika bra som man borde göra vid 30 år ålder
-
har gått 2 utbildningar sen dess och jag vet inte vad jag ska göra nu alltså… Söker jobb men det går tungt har jobbat mellan 2016 o 2022 sen pluggade jag så nu är man utbildad inom mat också men det känns svårt att få jobb då jag söker 50% jobb. då jag inte klarar mer, har testat men det är svårt att hålla fokus en hel dag och det ska bli samma resultat hela dagen.
-
Sen rann bägaren över och jag försökte ta självmord genom att köra min lilla bil rakt in i ett betongfundament… Men detta minns jag ju inte… Jag vaknade på sjukhuset efter varit nedsövd en vecka eller något, tappat minnet cirka en månad och hade brutit höger ben krossat foten och hjärnblödning på lillhjärnan och låg 10 månader på sjukhus… Har väl kommit tillbaka någorlunda men jag känner mig väldigt trött ofta och det är ju hjärntröttheten som aldrig kommer försvinna sen.
-
Ja alltså, jag hade ett normalt liv tills jag fyllde 18 kan man väl såga, eller jag hade livet mentalt nedtryckt/mobbad i skolan i högstadiet så man hade väl dåligt självförtroende sen den tiden… Träningsmässigt så hade jag väldigt bra självförtroende men i övrigt så var det rätt dåligt. jag hade ingen tjej och det tog rätt hårt då kompisar skaffade tjejer osv, jag hade varit med nån men intet seriöst och jag hade tröttnat på det så stressen över det byggdes på och sedan när man börja gymnasiet så bliv det ju bättre ett tag men sen i 3 an så börja jag umgås med en tjej men efter typ 6 månader så ville jag väl att det skulle bli något på riktigt liksom inte bara vänner. Men det blev inte så sen mönstrade jag och kom inte med i uttagning till jägare så då blev det väl svart efter det kan man säga, det jävlades lite i skolan med men inget super Big del
-
mhm det vet jag inte vad det är, googlade bara och det låter ju hemskt…
jag är trött på att folk runt omkring inte har nån större förståelse… Det är ju ba en skit sak egentligen men ja bir trött av att höra hur br jag har det eller igår frågade en kompis till farsan mig hur är läget? Jag säger ju givetvis att det är bra. Men jag tänker för mig själv varför fråga när du vet vad jag varit med om osv… Jag har svårt att förstå hur andra personer uppfattar min situation…
-
Nja det är bara som montör inne i en fabrik där dom monterar maskiner/lastare o aggregat osv. jag tror de är rätt enformigt men jag kan tänka mig om det är bra kollegor så kommer man tycka jobbet är helt ok ändå. Jag har inte super mycket flashbacks, drömmer en mardröm typ 1-2 gånger per år om att jag sitter fast och sedan dör jag… sen vaknar jag.
tror jag haft den drömmen sedan 2014 typ… Antar att det är ett minne men hela dagen efter när jag vaknar blir lite förstörd eller jag känner mig extra tankspridd den dagen iaf. Men har vant mig nu. Det är som det är och de är något jag lär mig leva med
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.