[Teal Hakeva]

Känner igen mig i ilskan. Har blivit väldigt dåligt behandlad under lång tid, låtsats som att allt är bra utåt, och tillslut bara rann det över. Arg hela tiden. Skrek ibland rätt ut hemma.

Det som funkar för mig är antipsykotisk medicin. Den lugnar ner nervsystemet. Har även terapi vilket är bra och jag jobbar med att våga känna mina känslor. Men med medicinen är det som dag och natt. Så tacksam för att det funkar.

[Teal Hakeva]

Det finns Fountainhouse, har du varit där? Fountainhouse.se

[Teal Hakeva]

Känner lite samma efter min diagnos. Särskilt angående karriär. Man får typ ingen hjälp alls att ha ett normalt liv där arbete ingår. Det suger verkligen. Undrar också, hur övervinner man skiten? Hur lever man ett liv trots autism?

[Teal Hakeva]

Hej. Jag hade dåliga vänner men jag bröt kontakten med dem. Så nu är jag helt ensam. Jag isolerar mig för att slippa bli utsatt för nya övergrepp mm. Har brutit kontakten med min familj också. Mår inte bra. Försöker få hjälp från psykiatrin men det brukar vara stora löften och lite verkstad.

Mamma och pappa förbjöd mig att be om hjälp eller ta emot hjälp. Skolkuratorer försökte, både på min skola och mina kompisars skola där jag hängde ibland. Men min pappa hade fått mig att tro att mamma kunde dö om jag tog emot hjälp, han ljög för mig, men jag trodde på det.

Tack för svaret förresten <3

Purple Kafiku skrev:

Nej nej nej! Detta får bara inte hända! Jag blir helt förstörd när jag läser vad du varit med om. Får jag fråga hur det går med dig nu? Har du bra vänner? En psykolog att gå till? Och hur går det med mamma? Du behöver självklart inte svara på något, blir bara orolig. Jag blir också förbannad på din pappa och på dessa jävla killarna i skolan, dessutom helt värdelösa lärare, nä fy fan. Fanns det inte ens någon kurator du kunde gå till? Jag ser att det var ett tag sedan du skrev så du kanske inte kommer läsa detta men om du vill chatta så finns jag här, Styrkekram<3

[Teal Hakeva]

Tack för tipset! Har tyvärr varit ett offer för dem under många år. Stor del av mitt vuxna liv.

[Teal Hakeva]

Kan tipsa om en discord ForumForGemenskap2.0 https://discord.gg/GE7US5Wp . Där kanske du kan hitta andra att prata med, om det känns rätt för dig.

Hoppas det är okej för Mind att dela länkar. Annars får de ta bort den.

[Teal Hakeva]

Känner igen mig mycket. Att man är med i en vänkrets men är inte riktigt en av dem. Känslan av att de tycker synd om en. Jag har börjat söka mig till andra som har svårt att passa in, som känner sig ensamma, utanför osv. Känner mer gemenskap med dem. Börjat acceptera att jag är annorlunda och kanske aldrig kommer passa in helt med många.

Om det kan vara intressant kan jag tipsa om en discord ForumForGemenskap2.0 https://discord.gg/GE7US5Wp

[Teal Hakeva]

Beklagar sorgen. ❤ Vet inte riktigt hur jag kan hjälpa. Kan tipsa om Mind Chatt och Jourhavande Präst för att prata med om det jobbiga, och bearbeta sorgen.

Det finns en discord för ensamma, kanske det skulle kunna vara till hjälp att finna gemenskap med andra.
ForumForGemenskap2.0 https://discord.gg/GE7US5Wp

Men hur du än gör, låt sorgen ta tid. Den behöver få finnas. Det blir bättre. 🧡

[Teal Hakeva]

Red Simyna <3

Tror det är ett bra sätt att se på det. Skulle vilja släppa på känslan av krav, borden och "måsten". Göra det jag själv vill, åtminstone det jag kan med det jag har. Vill hellre resa än lägga pengar på inredning och kläder t ex. Kan absolut leva snålare för att kunna komma iväg oftare. Så det är ett jättebra tips <3

Har inga vänner direkt, men det kanske kommer så småningom. Man får väl se. Men vill sluta jaga vänner och partner. Leva för mig själv. Har levt för mycket för andra. Det gjorde dem glada och nöjda men gav mig ingenting tillbaka, tvärtom. Det lämnade mig med ingenting, och ensam eftersom jag tillslut var tvungen att bryta med dem.

[Teal Hakeva]

Har du kommit framåt i att förstå ditt beteende? Känner igen mig mycket. Har också autism men det har varit tal om borderline. Har dock inte fått diagnos än, inte vad jag vet iaf. Men jag tror jag har det. Har haft många andra typiska borderlinebeteenden även om de blir bättre. Har självskadat, haft ätstörning, andra självdestruktiva beteenden osv. Men jag känner igen det att jag inte kan bestämma mig för hur jag ska vara, min stil osv. Men måste man verkligen välja? Kan man inte få ha en ny stil var o varannan dag?? Lol. Denna världen är för tråkig för oss imo.

[Teal Hakeva]

Volontärarbete låter som en jättebra idé. Man behöver bara hitta nåt som funkar för en. Jag har hemsk social fobi och ptsd, och vågar knappt vara bland folk, än mindre prata med dem. Det är ju en ond cirkel när det gäller ensamhet. Men om man kan hitta något att göra på distans som har mening så kanske det kan vara värt.

[Teal Hakeva]

Relaterar, är 35, har dock inget jobb, är sjukskriven/förtidspensionerad och är väldigt ensam. Har sociala svårigheter och problem med att jag ofta blir utnyttjad av illasinnade män(niskor). Vill inget hellre än att ha ett jobb och åtminstone en vän som jag känner mig trygg med.

Som singel och barnfri kan man ju resa mycket. Om du kan lösa det med jobbet, så har du ju verkligen världen framför dina fötter. Min dröm är att resa och jobba hemifrån. Men då behöver man ju först ett jobb lol.

Jag tror ändå vi är unga. 35 är 30 år kvar till 65. Men jag känner igen mig i känslan. Börjar bli rynkig, saker och ting börjar hänga och dingla. Sen att vara arbetslös och sjukskriven gör en typ bara intressant för psykopater och narcissister. Med risk för att låta #inspo men ett jobb är en stor bonus i livet, hoppas att du kan känna tacksamhet över det.