Ärligt talat vet jag inte vad denna respons kan tillföra men… kanske något? Någon sorts… relaterbarhet?
Tänker i alla fall lite i samma banor som dig. Fyller 29 i år men bara de senaste 2-3 åren tagit steg fram mot att bli en “fungerande” vuxen på ytterst grundläggande nivå. Hurra får autism som ens föräldrar aktivt ignorerat, grävt huvudet ner i sanden för, “du har bara lite sociala problem”… och jag lät mig luras till att tro detta och sökte aldrig hjälp. Bättre blev det inte att jag inte lyckades få till eftergymnasiala studier och/eller presentera mig väl nog för att knappt ens nå arbetsintervjuer i bästa fall.
Nej, jag begär inte att få saker på silverfat men vad jag skulle ge för ” hjärnkapacitet” som gav mig förmågan att “automatiskt/instinktivt” göra så att jag lever ett normalt liv där jag jobbar ett 9-5 eller studerar och på det lever jag ett normalt socialt lov där dating och stunder med vänner och/eller en kär på restaurang hör helgerna till, jag åker också på semesterresor… lever som din vanliga ungdom helt enkelt.
Men bra grej också att viljan att förändras (nyckelord, här) är så intensiv att 3 år efter första försöket tog jag mig från 6 dagar till snart en månad av NoFap (och det kommer bara fortsätta framåt) samt min kroppsvikt klart och tydligt visar att jag börjar övervinna matberoende. Förändring är vägen till en normal vardag och liv. Det måste säkerligen vara så!
