
Teal Cutedi
Skapade svar
-
Om en hund får utlopp efter vad den kräver, så spelar det nog inte så stor roll hur mycket utrymme den har till vila, sömn och rekreation, som även vi människor har hemmet till. Även om det missats lite i ”lydnad” och så vidare, så kan det gå att reparera genom olika kurser, till exempel via en brukshundsklubb? Om du har möjlighet tycker jag du ska kolla upp och kontakta dom klubbarna som finns i din närhet och se vad det finns för utbud och möjligheter. Där kan man eventuellt även knyta lite kontakter utanför klubben. Man kan ju hjälpa varandra och ge avlastning om och när det behövs. Jag tror du iallafall skulle ha ett stort utbyte att komma i kontakt med andra hundägare för att få rätt stöd, råd och vägledning. Du ska definitivt inte behöva överge din fina fyrfota vän. 😔♥️ Håller tummarna att du hittar en lösning.
Om du känner att du inte kan söka hjälp i skolan hos kurator, sköterska eller någon lärare, borde du söka stöd hos exempelvis Shedo, Tilia och Frisk & fri. Dessa har bland annat chattfunktion på kvällstid. Det finns även andra organisationer som du kan få hjälp av. Där du kan få ventilera det du tycker är jobbigt och tungt via olika kanaler, så du förhoppningsvis kan må lite bättre.💗
Via den här länken finner du dessa och även andra alternativ;
Kanske du känner så för att du inte fått klarhet? Det är lätt hänt att man blir orolig och nervös när man befinner sig mitt i emellan att man väntar på ett beslut och inte fått det ännu. Känslan att vara där kan ju vara väldigt jobbig och obehaglig. Allrahelst när beslutet ligger i någon annans händer och man själv inte kan påverka det så mycket. Jag hoppas du får ett positivt besked som kan förenkla ditt liv lite, och öppnar upp vägen till dit du önskar. ♥️
Tell your story. Shout it. Write it.
Whisper it if you have to.
But tell it.
Some won’t understand it.
Some will outright reject it.
But many will thank you for it.
And then the most magical thing will happen.
One by one, voices will start whispering, ’Me, too’.
And your tribe will gather.
And you will never feel alone again.― L.R. Knost —
När mående och/ eller beteende påverkar och utgör hinder i ens liv och vardag i så stor utsträckning att man inte kan leva ett ”normalt” liv, då kan det vara lämpligt att söka hjälp. Angående BDD så ska ska det ingå i kriterierna att en person spenderar minst en timme om dagen med att tänka, försöka dölja eller korrigera det som man inte tycker om, har en stark upptagenhet vid ett eller flera upplevda fel i ens utseende, och att dessa tankar leder till ångest, nedstämdhet eller oro. Och när fixeringen blir så tidskrävande att dagliga rutiner, yrkesliv, studier, sociala aktiviteter eller relationer blir lidande, som påverkar personens livskvalitet.
Att vara missnöjd med sitt utseende är väldigt vanligt, men det är först när missnöjet blir så allvarligt att det tar över ens liv som man kan få diagnosen dysmorfofobi.Det är så klart viktigt med stöd inom familjen när man mist en nära anhörig. Säkert tryggt för både dig och din mamma. Även om hon brister i sitt uppträdande så är hon säkert innerst inne rädd att hon ska mista dig också. Tycker däremot inte det är okej att hon säger det hon gör och hotar. Har själv en utåtagerande mamma med narcissistiska drag, så vet vilka känslor och tveksamheter det rör upp.
Du existerar för att du blev född till den här världen. Precis som jag, precis som din mamma, precis som alla människor på den här jorden.
Livet är ingen gåta som ska lösas, livet är ett mysterium som ska levas. Får känslan av att du känner någon slags meningslöshet? Det tror jag dock alla känner någonstans i livet. Och en uppgift vi alla har är att försöka hitta det som ger oss mening. Det som ger positiv energi och gör att vi även orkar fortsätta leva när livet inte är så ödmjukt. När man stagnerar och inte längre utvecklas som person tror jag dessa känslor av meningslöshet lätt ramlar över oss. Vad ger dig positiv energi? 🌟Tyvärr har din mamma övertaget, just nu. Kan inte säga om hennes hot kan bli verklighet, men oftast är ju ett hot ett försök att man ska tvingas till ”lydnad”. Det är ju även den verbala elakheten, att man ska känna sig underlägsen. Av vilken anledning ska du bo hos din familj under långa perioder? Och vad tror du själv, angående din mammas hot? Jag tror ni skulle kunna ha en bättre och sundare relation om du fick stå mer på egna ben och hälsa på din familj när tid, lust och ork finns. Du måste ju få förverkliga dina drömmar, önskningar och mål i livet, och eventuellt få bilda en egen familj så småningom. Om det ingår bland dina önskningar, så klart. 🥰
Du tycks redan veta att det egentligen inte är dig det handlar om, men givetvis så blir man sårad när någon som står en väldigt nära kan säga sådant som inte är sant- för att man ska få skuldkänslor och dåligt samvete…. Vad menar du med ”jag vill inte lämna hela min familj”? Förstår inte om det enbart är din mamma du syftar till, eller även andra personer? Och vad innebär det att du bor hemma ibland? Bor ni nära eller långt ifrån varandra? Jag tror du har kommit till ett vägskäl där du måste ta ställning. Din mammas hälsa, eller din egen. Man känner ofta ett stort ansvar och en slags skyldighet att man ska finnas där för sina föräldrar, men det kan även gå åt andra hållet. Och det kan sluta i katastrof. Respekt och hänsyn är ju inget man får, utan något man förtjänar. När det brister är det ingen sund relation, oavsett vem det handlar om. 💝
Får man inte tillräckligt med energi kommer ju bakslaget med att man får blodsockerfall och kan vräka i sig det man kommer över istället. Oftast det som är lättåtkomligt och inte så nyttigt alla gånger…och då får man istället dåligt samvete.
Tror även det är svårt att hålla sig till måltidsersättningar den här kalla årstiden, då vi kroppsligen behöver ”riktig föda” för att kunna hålla igång kroppsvärmen. Det är trots allt det som är vårt bränsle. Jag hoppas du kommer till en punkt då du förhoppningsvis vill och kan planera även dina måltider och eventuellt använda app eller liknande. Det kan ge goda resultat. Men det är som allt annat, man kan ibland behöva börja med att plantera ett frö- som sedan måste gro för att man ska kunna genomföra det. 🪴🥰
Det är viktigt att lyssna på vad det inre förmedlar. Tvång har aldrig varit någon bra nyckel till motivation. Viljan måste också finnas för att kunna nå resultat. ”Att göra det man måste är att göra det man vill”…(Mikael Rickfors- Vingar för pengarna) Kanske det är så det är tänkt från början. Att vi ska skapa våra liv utifrån vår egen vilja, personlighet, tillgång och känsla. Det resulterar eventuellt i människor som älskar sig själva, sina dagar och sitt liv. Hela människor som älskar sig själva och använder sina dagar till sådant de är ämnade för blir självklart nöjdare med sina liv, är mindre stressade, älskar andra mer öppenhjärtat, har mer överseende med andras olikheter och får mer energi. En och samma mall passar inte för alla människor. Det finns även dom som behöver ensamhet och distans i livet för att hämta kraft och sen ta nya tag till bland annat motion och att socialisera sig. 🙋♀️
Jag tror dock att man måste vara försiktig, inte stagnera och stanna där för evigt. Men jag tror även viljan kommer tillbaka per automatik, när man fått den tid man behöver till återhämtning. Vi människor behöver även ”ha tråkigt” för att uppskatta det man annars tycker är roligt eller har någon positiv effekt i ens liv. ⭐️Hej, Pink Licoja…din spegelbild reflekterar inte vem du är utan vad du tror hur andra ser dig…som oftast inte ens stämmer med verkligheten. Som person är man så mycket mer än så. Angående dina måltider så är mitt råd att du hellre äter en väl komponerad måltid. Oftast har vi människor ett tuggbehov som även måste tillfredsställas. Man kan även använda sig av en app med kaloriräknare, dagbok och så vidare för att bli mer motiverad. Har du provat det?
Det måste vara en väldigt jobbig sak att behöva hålla inne- en så stark och till viss del väldigt viktig önskan, som är tvärtemot ens livspartners?
Finns det någon speciell orsak varför din sambo inte vill ha barn? Får en känsla av att du känner en slags tomhet inombords, kan ju även vara den biologiska klockan som gör sig påmind. Det är ju även så att vi är fria människor med en fri vilja, som krockar när någon annan samtidigt påverkar och medverkar till dessa val, det blir som att känna sig bakbunden. Och något man kan ha svårt att foga sig inför. Och när det gäller barn så kan man ju inte ens komma fram till en kompromiss, utan där gäller ju antingen eller… Det är iallafall allvarligt när det gäller ditt psykiska mående, som verkar förvärras. Kan eskalera om man inte får rätt hjälp och stöd. Det är som en nedåtgående trappa, där läget förvärras successivt. Det här med din barnlängtan kan vara en bidragande faktor, men tror även att du inte har det riktiga stödet i din omgivning som du behöver, då du är ledsen och nedstämd i smyg? Bara det kan ju göra att man känner sig som den ensammaste människan på denna jord….Du behöver ventilera dina känslor och tankar, inte stänga det inne. Har du funderat på att prata med din sambo eller någon annan i din närhet hur du mår? Beroende på hur du själv anser din nedstämdhet/ depression har utvecklats kan du även behöva professionell hjälp exempelvis genom läkemedel eller en samtalskontakt. Så där ska du inte behöva ha det. Det är inte att klaga, att berätta att man tappat livsglädjen, det är väldigt angeläget och viktigt. ♥️