Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 267 totalt)
0
  • som svar på: Har allt men inget.

    Tråkigt att människor är så dåliga på att ge komplimanger. Tycker nog att det är så generellt oavsett vart man befinner sig i det riktiga livet. Däremot kan jag tycka att Instagram har en konstig funktion för vissa människor som bara tycks använda det mestadels för att fiska efter komplimanger, oavsett anledning. Det känns inte äkta, och vet inte heller om det fungerar till att stärka självkänslan på riktigt. Dessa kommentarer kan man kanske bli glad för, tillfälligt, men självkänslan är nog bestående. Där bryr man sig nog inte speciellt om man har bra självkänsla ändå, varken om det är bra eller dålig respons. Du har ju kommit långt när det gäller att förbättra ditt mående, vad tror du att det är som fattas för att du skulle kunna må ännu bättre? Givetvis är det tråkigt att man inte har personer i sin omgivning som inte är frikostiga med att ge komplimanger eller säga att man gör ett bra jobb, för det är ju positiv uppmuntran som dels gör att man fortsätter presterar, och tycker det är kul. Samtidigt som man kan må bättre av det inombords, även om man inte får komplimanger för sitt yttre. Jag tror definitivt inte att det har med dig att göra, utan personerna i omgivningen. Även om jag också kan ”tolka” min omgivning på olika sätt så stämmer det oftast inte med verkligheten, utan är mer hjärnspöken. Men självklart vill vi bli bekräftade, sedda, hörda, det ingår i att vara människa. Utan det kan vi få en känsla av att vi inte finns eller betyder något. Jag hoppas att du hittar ditt rätta element och en tillvaro som du kan få positiv energi av. Kanske inte inom ditt arbete, men eventuellt genom ett intresse eller hobby av något slag?

    Det är en vanlig känsla att man känner som du gör när man tycker allt går emot en, ingenting är roligt och man ser inte sin framtid. Du är dock lika förtjänt som alla andra att må bra, vet inte vad det grundar sig på att du känner att du inte gör det, men det hindret måste du försöka ta dig förbi. För du och din framtid är viktig. Alla är vi viktiga och betydelsefulla för någon, inte minst för vår egen skull. Om jag var din mamma skulle jag verkligen vilja veta om du inte mådde bra, finns det någon möjlighet att du skulle kunna prata med din mamma, som du tycks ha förtroende för? Hon kanske inte kan hjälpa dig akut, men tror att du skulle kunna må lite bättre bara genom att få prata med någon och förmedla hur du mår, och kanske även få hjälp att söka någon professionell kontakt. Att självskada sig brukar vara tecken på inre stress, det finns ju också olika organisationer att söka stöd  och hjälp hos, även att man kan vara anonym. Då tänker jag först och främst på exempelvis Bris, eller Shedo som har en anonym chatt med volontärer som själva haft självskadebeteende. Jag önskar också att du kan söka hjälp via din skola så småningom, för dom vet hur dessa problem ska tas om hand på ett bra sätt. Jag hoppas att du tar beslutet att söka hjälp för att orka stå ut…. Även om livet är mörkt just nu så finns det möjligheter att kunna må bättre. Kramar till dig! 💙

    Förlåt, missade att du är i tonårsåldern. Vad finns det för möjligheter att prata med någon i din skolmiljö? Kurator, sjuksyster, lärare? Det finns ju även bup, ungdomsmottagning, eller någon annan vuxen du har förtroende för?

    Det är aldrig rätt att slå varken människor eller djur, finns inget som rättfärdigar det. Det är inte ditt fel. Har aldrig varit och kommer aldrig vara det, oavsett vad som händer. Din uppväxt har gjort att du har hamnat i ett medberoende, där dina behov inte uppfattas som viktiga utan där du främst har fått fokusera på dina föräldrars behov framför dina egna. Föräldrar som själva är i behov av uppmärksamhet och kärlek, men inte får det, lär omedvetet och indirekt sina barn att det är själviskt att tänka på sina egna behov och känslor. Det blir mönster som är svåra att jobba bort, då det oftast byggs upp i barndomen och ligger djupt rotade, Personer som är medberoende förstår oftast inte att beteendet är sjukligt eller onormalt. Men det är tecken på att din pappa har allvarliga problem som han borde tagit itu med lång tid tillbaka, och inte utsätta andra i sin omgivning för. Att lägga skuld och skam och hota sina barn är ett sjukt beteende. Som kommer följa dig lång tid framöver. Det bästa vore att kunna bryta din situation för att kunna få distans och ta itu med dina tankar och känslor på dina egna villkor. Och samtidigt få professionell hjälp att bearbeta det. Vet inte din livssituation i övrigt, ålder, sysselsättning och så vidare, vart du kan söka hjälp med tanke på det. Vårdcentral, skola, arbetsgivare, mm.
    Tänker på dig! ♥️

    som svar på: Hantera triggers

    Träffade en kille ett tag som hade separerat från sin fru och hade barn ihop som inte hade lämnat det förhållandet bakom sig och hela den situationen blev precis så, olustig och obekväm. Hela han kändes väldigt flyktig och rädd att det skulle utvecklas till något djupare så fanns inte mycket att bygga på. Tror han samtidigt hade dåligt samvete gentemot sina barn och att det var mycket därför han var hal som en ål. Är inte riktigt rätt väg att gå, då det inte går att trösta sig och försöka glömma genom att hoppa in i något som man egentligen inte är redo för. Samtidigt var det ett bevis på att han hade bra egenskaper, men inte rätt läge att inleda något nytt.
    Vilken otrevlig upplevelse för dig att bli uthängd på det viset! Den killen hade lite att jobba på. Det kan vara lite skönt att kunna skylla på någon annan också när något går åt skogen, att man själv gjort allt man kan och att det är den andra parten som är tvär och oresonlig. Då behöver man inte reflektera så mycket över sig själv. Det är ändå oundvikligt att inte gå på några nitar i livet, förhoppningsvis bidrar det till att man får bättre utvecklade antenner och kan sålla bort det som inte tillför något bra i ett tidigare stadium. 😌

    som svar på: Hantera triggers

    Fast det är bra att du vet vilken slags person du skulle kunna tänka dig inleda en relation med. Även om man inte exakt vet vad man söker, så kan det ju hjälpa om man iallafall vet vad man inte söker efter. Självklart finns det kvinnor som vill och kan agera modersgestalt, men med en brokig bakgrund så behövs det nog någon som står ganska stadigt på jorden. Kan bli för svajigt annars. Kanske även du söker någon som du förstår att du kan ställa krav på, inom rimliga gränser förstås. Det kan väl ofta vara där någon vänder på klacken för att det blir ”jobbigt”, just för att vissa vill ha så kravlösa förhållanden som möjligt. Många likställer ju krav som något slags kontrollbehov, som inte alla fixar. Fast ”kontroll” i vissa sammanhang är tecken på att man faktiskt bryr sig om personen och förhållandet. Typer man ska ducka för, ja dom finns definitivt. Skulle nästan kunna bli en ny raggningsreplik; ”Har du klivit ur bubblan efter ditt ex, eller blir vi 3?”. Redan då skulle man ju få svar vart personen befinner sig mentalt. 🤣

    som svar på: De blir aldrig nöjda.

    ♥️ Jag hade det också besvärligt till och från när jag gick i skolan, men du verkar må ännu värre än vad gjorde. Är det något specifikt du tycker är jobbigt med skolan? Och vad är det dina föräldrar aldrig blir nöjda med?
    Jag förstår ju att du inte mår bra och känner en stress i och med att du skadar dig. Ofta när man inte mår bra kan det kännas som det saknas något i ens liv, är det så för dig också? Förutom att bara prata, som du skriver- Vad tror du skulle kunna göra att du mår bättre?

    som svar på: Hantera triggers

    Men det är nog inte långsökt att den här pandemin även kraschar förhållanden. Brukar ha samma tanke att det är lättare att träffa någon under höstperioden efter alla semestrar är klara, då många gått varandra på nerverna. Man får då hoppas att den man träffar inte ska analysera exet och relationen då, så man istället får agera kurator….

    Idag blev jag lite informerad om en terapiform som kallas för Somatic Experiencing Trauma Terapi, som tydligen kan ge goda resultat just när det gäller PTSD. Är det något liknande du ska genomgå när det gäller din traumarelease? Det verkar finnas en djungel av olika slags terapiformer?!

    som svar på: Hantera triggers

    Tror du kommer väldigt nära sanningen med det du skriver. Tror det är avgörande om man vill fortsätta leva i en illusion eller faktiskt leta efter sanningen. Att inte rannsaka sig själv eller sin barndom kan nog vara direkt förödande om den påverkat en negativt. Det gäller väl många gånger att göra en egen tolkning och se det som andra inte ser. Många gånger tror jag fasaden utåt står i vägen. Vissa föräldrar tror jag inte heller kan förändra sitt synsätt ens när deras barn blir vuxna utan det kommer alltid finnas någon slags respektlöshet i relationen där man är mindervärdig och aldrig kommer kunna nå upp till deras nivå. Iallafall inte i levande tillstånd.
    Eftersom alla relationer kräver tid och uppmärksamhet för att förhoppningsvis kunna utvecklas till något bra är det kanske därför du inte har det riktiga drivet till det, just nu iallafall? Vi befinner oss i en märklig tillvaro i detta nu, då det till och med kan vara svårt att få hem en liter mjölk…så vad är då oddsen att få till en explosion i kärlekslivet?! 😖 Mitt driv infinner sig mestadels när jag har ett intressant jobb eller lära mig något nytt. Även att utforska nya platser kan ge mig energi. Eller när jag känner mig behövd och uppskattad. Inte nödvändigtvis av människor, utan kan hellre vara att hjälpa till med diverse sysslor i ett stall eller katthem. Att driva ett växthus skulle nog oxå kunna ge mig ett driv. 🌼 Eller ha ett litet bed and breakfast på någon mysig plats…?! Har du någon speciell drivkraft? Vet att du gillar fotografering, bland annat?

     

    Söta du. 😊 Verkar som du tyvärr blivit manipulerad i ditt förhållande av en person med någon slags störning. Vi människor har ju ett oerhört stort behov av att känna oss älskade och uppskattade som vissa dessvärre kan utnyttja. Följderna av det är att man tappar bort vissa delar av sig själv, som man sen måste försöka hitta och pussla ihop igen. Ett sätt att läka. Bara känna att man på något vis blivit utnyttjad kan orsaka mycket obehagliga känslor, bland annat att man kan få svårigheter med att lita på andra personer igen, precis som du skriver. Tomheten tror jag också till viss del beror på att du tappat kontrollen till dina egna känslor. Tror också du lärt dig av detta, men är samtidigt en orättvis ”läxa” som förstör mer än vad den tillför. Din utmaning nu tror jag är att bygga upp dig själv igen, stärka din självkänsla och tillåta dig själv att må bra. Med tiden tror jag även att du kommer kunna öppna upp dig, när du blivit så pass stark i dig själv. Försök även hitta stöd hos personer som du idag litar på, som till exempel föräldrar, syskon, kompisar. 🥰💖

    som svar på: Hantera triggers

    Finns nog inte många som kan erkänna sina fel och brister som inte rannsakat sig själv. Även att vissa inte behöver det eller inte har den självmedvetenheten. Själv ser jag bara fördelar med att emellanåt ”faila” för att kunna ta det till mig och då göra annorlunda. Ingen är perfekt men för det behöver man ju inte sluta försöka för att kunna uppnå någon slags perfektion. Det lät fint att du även jobbar på eventuella framtida kärleksrelationer. Om det finns hjärta, hjärna och engagemang är jag övertygad om att det för det mesta blir bra, oavsett om det gäller arbete, en hobby, relationer eller något annat. Det är väl där mycket av vår drivkraft finns, och som gör att man får energi när man har någon eller något som man verkligen brinner för.

    som svar på: Hantera triggers

    ”Mamma är lik sin mamma…”, kan nog i mångt och mycket stämma om man inte observerat och kunnat erkänna det som framspelats mitt framför ögonen på en under ens uppväxt. För egen del tror jag att jag någonstans på vägen bestämde mig just för att INTE bli som min mamma. Har nog haft vissa tendenser att ta efter vissa saker i mina tidiga kärleksrelationer, men när jag själv blev förälder så kunde jag bryta det och förändra mig. Kanske dåliga relationer i uppväxten även kan bidra till att man vill bryta den onda cirkeln och det blir något bra av det istället, att man bygger upp en helt annan relation till sina egna barn eller en partner på grund av det. Det hjälpte nog mig mycket att komma vidare genom att bli förälder, kanske för att jag även då var tvungen att lägga fokus på något annat än mig själv och få distans till hela spektaklet. Det blev en slags nystart i mitt liv, och min egen mamma och vår relation blev i det sammanhanget väldigt betydelselös och oviktig. Tror också det är svårt att få vissa relationer att fungera när man har för tungt bagage, det krävs nog många gånger att man måste sortera, ”tvätta” och kasta bort en del. Vissa fläckar kan man leva med, men inte alla. Jag hoppas iallafall att din livssituation kan bli så fläckfri som möjligt, och att mycket bra väntar på dig i framtiden. Vet att du har planer, drömmar och förhoppningar, så håller också tummarna att det lossnar snart. 🌸

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 267 totalt)
0