[Teal Cutedi]

Önskar dig allt det bästa av hela mitt hjärta! ⭐️💝

[Teal Cutedi]

Hej, M. 😍
Goda nyheter att du är back on track!! Det är fortfarande bitvis riktigt kyligt, allrahelst nattetid. Tycker det räcker med snö och kyla nu, och är helt med på din linje att försöka glädjas åt att vi går mot ljusare och varmare tider. Hoppas det vänder snabbt, och att din dag blev någorlunda smärtfri, trots allt.  🌸

[Teal Cutedi]

Wow, här i tråden går det vidare till nya höjder! Så kul. Här på Mind’s forum finns det så många olika människor som haft, har eller har någon i sin omgivning som lider av psykisk ohälsa. Det är ett väldigt brett begrepp, och som drabbar alla oss människor i olika grad och under olika förhållanden. För mig ett outsinligt och viktigt ämne, just för att handlar om oss alla och envar, att vara människa. På gott och ont. Fast det är ju genom att tänka, reflektera och begrunda som kan leda oss fram till ytterligare kunskap, och hur vi eventuellt kan lära oss förstå både andra och oss själva bättre. Dom flesta av oss vill väl uppleva ”den stora kärleken”, eller iallafall träffa någon som man är kompatibel med och där man tillsammans kan skapa en djupare förbindelse. Det ingår i våra grundläggande behov, att älska och bli älskad av andra. Men det är också otroligt viktigt att hitta dom där personerna som man känner att man har en gemenskap med på ett eller annat vis. Precis som ”Pink Licoja” skriver; kärlekens vägar äro outgrundliga, och genom att vara öppen och mottaglig att vilja träffa någon ger ju det goda förutsättningar att man till slut gör det iallafall. En viktig del är också att man stöttar och peppar varandra, oavsett relation. Har ni lyckats riktigt bra med i den här tråden. Kärlek till er. 💕

[Teal Cutedi]

Tror det kan vara bra att göra båda delarna. Lära känna sin ångest för att kunna hantera den, i korta intervaller, men även bryta för att inte fastna i den. Säkerligen en svår balansgång. Jag hoppas du tids nog blir vän med din ångest, för den existerar inte för att den är ond, utan mer för att tala om att någonting inte är rätt. Som man behöver ta tag i, och reda ut. Hoppas du får bra hjälp hos psykologen du ska träffa. Många kramar. ♥️

[Teal Cutedi]

Nej, inte aktiv inom det kyrkliga. Är inte ens medlem sen många år tillbaks. Att jag fick kontakt med dessa andra medlemmar i kyrkan var på grund av en bekant, och tro det eller ej, under festliga förhållanden. Och det var starkare drycker än nattvardsvinet som intogs då. Dom flesta församlingar har andra aktiviteter än gudstjänster. Kanske jag hoppar in i en kyrkokör senare i livet, även om jag själv anser att jag också låter värre än en trasig säckpipa när jag tar ton, men för erfarenhetens skull. Aldrig testat en dejtingsajt, och enligt din beskrivning så verkar det inte vara någon höjdare, så den erfarenheten lär jag inte behöva. Inte ens om jag, mot förmodan, skulle bli kärlekskrank i framtiden. Men vad tror du om att hoppa i träningstrikåerna och ta olika klasser genom exempelvis Friskis & Svettis? Där måste det krylla av unga kvinnor….och samtidigt ett sätt att förena nytta med nöje. Träning är ju bra, likaså yoga, meditation eller vad som erbjuds. Man behöver ju inte lyfta skrot bara för att man går till gymmet. 😊

[Teal Cutedi]

Ett sätt att använda mobilen och distrahera dig kan eventuellt vara att prova olika självhjälpsböcker?
Som exempelvis; ”Ingen panik : fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi” av Per Carlbring och Åsa Hanell. Det finns även andra bra böcker att ta hjälp av för att förstå vad som händer vid panikångest och tips vad man kan göra för att försöka komma tillrätta med vissa problem. Många böcker kan man ju även låna som E- bok, om man är osäker på om det är något man kan ha nytta av eller inte vill köpa själv.

[Teal Cutedi]

Jag tror alla människor känner att dom inte passar in, om man inte hamnar i rätt sällskap eller sammanhang. Det är många faktorer som ska stämma för att det ska kännas rätt. Om man har svårt för det sociala samspelet är det än viktigare att vara runt personer och i miljöer som kan visa stor hänsyn och acceptans för att vissa människor ska kunna blomma ut. Samtidigt som det är viktigt att jobba med sig själv, tillåta sig själv att ”göra bort sig” i vissa situationer. Oftast uppfattar inte omgivningen att det är det man gör, även om det kanske kan kännas så. Och även om så är fallet så kan man väl bjuda på det, jorden går inte under. Om man kan jobba med sig själv, inte ta sig själv på för stort allvar, och inte tänka för mycket, tror jag man har större möjligheter att känna sig mindre annorlunda och därmed även känna sig välkommen i fler sammanhang. Fick mig att dra på smilbanden ordentligt om kyrkan; ”tror du inte att den endast hyser gamla kärringar som är trötta på livet och vill rädda sina själar?”. 🤣

Jag tror det kan vara väldigt varierande i vårt avlånga land. Har själv väninnor som är med i olika körer genom kyrkan och det är väldigt varierande åldrar. Något jag gillar och upplever med dessa människor är däremot att dom är mer varma och inte är så dömande som jag kan uppleva att andra personer är i samhället. Men, som sagt, även där måste man nog hamna i rätt sällskap för att känna sig hemma. När det kommer till att involvera sig i en kärleksrelation så är väl en dejtingsajt ett sätt att få kontakt med unga kvinnor? Utan att direkt behöva gå med i någon församling eller förening. Där man själv kan avgöra om och när man vill träffa någon man känner att man ”klickar” med. Har du testat det?

[Teal Cutedi]

Du ska absolut inte glömma dig själv. Det är viktigt att hitta sitt sammanhang där man passar in, och det är förstås inte så lätt, men inte omöjligt. Mycket beror ju även på vart man bor, vad man har för intressen och så vidare. Men det är nog i den änden man ska börja undersöka vad det finns för möjligheter att hitta personer och den miljön man vill befinna sig i. Inom det kyrkliga vet jag att många hittar glädjen just att bli accepterad för den man är, annars kan man gå med i olika föreningar, organisationer eller gå kurser kopplade till sina intressen för att eventuellt finna likasinnade. Jag tror ingen är dömd till att leva i ensamhet, men att man måste ha styrkan och modet att prova bland annat olika aktiviteter för att kunna hitta dom sammanhangen som passar med ens personlighet. Och när man gör det öppnar det upp till olika slags möjligheter. I dessa tider är det väl just det många väntar på, att den här pandemin ska bedarra så att man kan ta del av dessa möjligheter. Det finns trots allt en vilja hos dig till förändring, så ge inte upp. Planera och försök hitta eventuellt olika föreningar eller aktiviteter som du är nyfiken på, och hugg in på det du kan nu eller när samhället öppnar upp igen. 🦋

[Teal Cutedi]

Får mig att tänka på ordspråket; friskt vågat hälften vunnet. Även om du inte ”vann” ömsesidigt intresse till att bli mer än vänner så kan det vara skönt att iallafall delge hur man känner, utifall den andra personen eventuellt känner likadant. Annars får man aldrig veta. Du verkar trots allt vara vid gott mod, säkert för att din kompis tog det så bra, och att det inte blev någon tagg mellan er. Är övertygad om att du med tiden kommer hitta någon ny att gilla minst lika mycket, och någon som gillar dig lika mycket tillbaka fast på ett annat plan än som kompisar. Med ditt mod kommer du kunna ta för dig av livets utmaningar på många olika sätt. 🌸

[Teal Cutedi]

Är tufft att vara egen företagare även i tider utan ett coronavirus som härjar runt och förstör. I det mörkaste av mörker är det lätt att ifrågasätta vår tillvaro här på jorden, när bekymmer tynger ner oss till det outhärdliga. Det glädjer mig iallafall att du sökte och fick hjälp genom sjukvården att finna lite ro och fortsätta stå ut med tillvaron. Och att du har anhöriga som har stöttat och hjälpt dig vidare. Det är svårt att inte känna sig som en belastning för sina anhöriga och närstående, vi är så präglade av att man ska klara sig själv, som också kan ge oss dåligt samvete, skam och skuldkänslor. Men om man kan svälja stoltheten, sträcka ut en hand, blotta sig i sin situation, så finns det ofta människor som vill och kan hjälpa en att försöka komma på fötter igen. Jag önskar dig allt gott, med en önskan att din framtid ser ljus ut, som svar på din fråga.
Ibland är det bättre att bara ta en dag i taget och inte sia om framtiden. Jag har personer i min omgivning som brukar försöka muntra upp mig med orden; ”Det löser sig!”. Det har blivit mitt mantra som ”problemlösare” för att inte tänka sönder mig och ramla alltför långt ner. Dom orden vidarebefordrar jag till dig, och hoppas dom kan ge dig lite framtidstro också. För barn, eventuella barnbarn, och andra personer som står en nära måste man fortsätta kämpa, även om det ibland är både tungt och svårt. Kärlek till dig. 💌

[Teal Cutedi]

Som närstående är det lätt att falla in i samma mönster med den som mår dåligt. Lätt att få känslor av maktlöshet inför situationen. Det finns ju oftast en anledning till att man mår så dåligt att man inte vill leva längre och är det man måste komma tillrätta med. Finns det en vårdkontakt upprättad, eller något ni iallafall pratat om? Annars är det nog det du som närmaste person kan påminna om, och är det lämpligaste alternativet. När man drabbas av psykisk ohälsa blir även det en ond spiral som kan vara svår att ta sig ur på egen hand. Hur började han må bättre förra gången han mådde dåligt? Den behandlingen tycks ju ha hjälpt då, även om det inte ska gå så långt att det ska krävas ett försök till suicid innan man får hjälp. Då är det bättre att försöka komma tillrätta med problemet innan det går så långt. Det blir ju även psykiskt påfrestande för dig.

[Teal Cutedi]

Mammor vet inte alltid bäst…Ibland är man både fysiskt och mentalt milsvida ifrån varandra. Finns inga garantier att hunden får det bättre hos någon annan, väldigt plumpt sagt, enligt mig. Och lite vårdslös hantering att lösa en så viktig fråga- för dig- med någon annan bakom ens rygg. Det är även lätt för vissa att ge andra råd, när man inte behöver ta itu med dom själv.
I min värld ska man försöka uppmuntra, ge råd, stöd och försöka hitta lösningar som alla mår bra av…i det här fallet du och din hund. Djur är inga saker som man bara kan ge till någon annan, utan levande varelser som man skapar starka känslomässiga band till. Ibland starkare än vad man har till vissa människor. När man har något värdefullt är det värt att kämpa för. Och visst förändras livet, kan ta oanade vägar, samtidigt som vi också förändras och får oss många gånger att inse vad som är viktigt, vad som ger oss en mening med livet. Sen är jag kanske inte heller den som ska ge råd när det kommer till lösningar där djur är inblandade, då jag är väldigt blödig när det gäller just det. Men reagerar väldigt starkt till ditt inlägg just för att jag relaterar till djur jag själv haft äran att ha i mitt liv. Något som väcker så mycket känslor, det är iallafall kärlek för mig. Och utan kärlek så dör vi. Om inte bokstavligen, så inombords. Kärlek till dig. ♥️