[Teal Cutedi]

Tror man kan känna så generellt när man haft för många motgångar tätt in på. Vi behöver ju alla en mening för att leva och må bra. Samtidigt måste man försöka skapa sin egen mening, och det kan man bara göra på egen hand. Det finns inget man blir serverad. Förstår att din ensamhet gör dig nedstämd, ensam tvåsamhet är nog värre än ensam ensamhet många gånger… Kanske du kan ta tag i din bästa vän igen, försöka återta kontakten? Eller är det bortom all räddning? Även om man har en kärleksrelation som fungerar dåligt kan man få kraft och energi från just vänner för att orka med tillfälliga perioder då man tappat livsgnistan. Om du varit nedstämd under en längre period kan det även vara aktuellt med en vårdkontakt. Vet du på ett ungefär hur länge du känt som du gör just nu? Vad tror du skulle kunna hjälpa dig att må bättre?

[Teal Cutedi]

Jag tror du måste komma till insikt mer att du är värd mer än vad du får tillbaka. Först då är du redo att inte se tillbaka på någonting som enligt mig enbart verkar plågsamt. Tror oxå att när någon inte visar eller kan prata om känslor så känns det som personen stöter bort en och därför söker man sig till den automatiskt för att man vill ha den bekräftelsen. Och det gör samtidigt att man mår så dåligt att man är beredd att nästan göra vad som helst för att försöka väcka några känslor. Väldigt destruktivt, ja. Och inget man borde göra för att det bara får en att må ännu sämre. Man måste inse att problemet egentligen inte finns hos en själv och en person som inte är beredd att ens lyssna eller försöka förstå hur man mår eller känner är ingen att ödsla varken tid eller känslor på. Det är viktig tid som slösas bort i onödan. Tid man istället ska lägga ner på sig själv och ens eget välmående. Jag hoppas du kan ändra ditt sätt att tänka och ge dig själv möjligheter till en tillvaro där du kan utvecklas och må bra. ♥️

[Teal Cutedi]

Kan det vara andra komponenter inblandade än enbart depression, en tanke som slår mig är borderline? Med tanke på att dessa personer kan till exempel ha svårt med separationer som kan ge dom separationsångest, men även snabbt svängande känslor som ibland kan vara aggressiva, och kan ha tillfälligt paranoida tankar… Oavsett så är det viktigt att få rätt hjälp, och som anhörig eller närstående räcker man där inte till i dom flesta fall. Att leva med någon som man inte kan hjälpa gör ju även att man själv inte fungerar som man ska till slut. Det krävs ofta mycket kunskap samt stöd utifrån för att man ska kunna hjälpa personen på bästa sätt. Vid till exempel borderline så behöver man ofta år av professionell hjälp för att komma tillrätta med diverse problem, men går inte att bota. Jag skulle definitivt rekommendera att ta hjälp av en psykolog igen, för att ni båda ska kunna få en fungerande tillvaro, oavsett om din sambo har en depression eller möjligtvis är drabbad av något annat.

[Teal Cutedi]

Vilken jobbig situation, för er båda. Ångest är ju inte inget att leka med, men är ju ofta en signal på att något inte stämmer och behöver en förändring. Den här misstänksamheten är ju förödande och gör ju att man mer glider isär än att man närmar sig varandra. Svartsjuka är ju inget tecken på kärlek utan handlar i grund och botten om en ”äganderätt”, samt att det är rädsla som framkallar den oron och huvudorsaken är lågt självförtroende, som är något man måste jobba med. Svårt att få en stadig relation om det inte finns någon tillit. Kan du försöka prata och hjälpa din partner att förstå att tillit är väldigt viktigt i ett förhållande? Även om man är olika som personer och har olika behov så måste man ibland gå halva vägen var och försöka hitta lösningar, om man ska lyckas hålla ihop. Det innebär inte att man ska behöva förändra sig som person, men att man måste respektera varandra. Kan nog vara svårare för den personen som inte är så social att förstå den som har det behovet och kan nog därmed misstolkas många gånger. Allrahelst om man dessutom har lågt självförtroende. Men det är ju inget man kan få genom en annan person, utan något man måste bygga upp själv. Fast fullt möjligt om viljan finns.

[Teal Cutedi]

Hoppas du får bra stöd genom din kontakt med psykiatrin. Visst kan man bli rädd för sina egna tankar, samtidigt går det faktiskt att ändra sitt sätt att tänka. Det kan vara svårt att bryta dessa tankemönster, men är fullt möjligt. Ångest är i dom flesta fall också ett tecken på att det krävs vissa förändringar i ens liv. Dom flesta tror att ångest är något dåligt men så är det inte. Det är en vän som tar hand om oss, även om känslorna kan vara obehagliga så finns dom inte för att plåga oss, utan för att tala om att det eventuellt krävs vissa förändringar för att vi ska kunna må bra. Eller iallafall kunna hantera livet. Vet inte din livshistoria men önskar att du ska hitta olika lösningar så att du hittar dit. Att du ska hitta din mening med livet. Vi är alla värda att må bra, tro inget annat. Oavsett hur du känner idag, hoppas jag att du en dag kan bli din egen bästa vän. Det är inte meningen att vi ska leva ett liv utan problem och bekymmer även om det är så vi alla egentligen vill leva och det enda sättet vi tror är att uthärda tillvaron. Fast det är även det som gör att vi lär känna oss själva och gör att vi växer som personer. Den ”diagnosen” du fick som väldigt ung får mig att tänka på vissa personer som också fått felaktiga besked, såsom att dom till exempel aldrig kommer kunna gå igen efter en olycka, bli frisk från en allvarlig sjukdom eller liknande, men där personen bevisat motsatsen. Jag hoppas du kommer till en punkt där du kan hitta kraften att bevisa motsatsen, att du trots allt kan bryta dina mörka tankar och hitta det som får dig att fortsätta och förhoppningsvis får dig att må bättre bit för bit. Man kan uppnå det genom bland annat motivation, med bra stöd och hälsosamma relationer. Det är viktigt att hitta dom små guldkornen som är viktiga för just dig. 💙

[Teal Cutedi]

Jag har bara hört talas om en terapeut som heter Christina Papadopoulos, med erfarenhet och kunskap när det kommer till stöd och terapi för personer som varit utsatt av någon med just narcissistisk personlighetsstörning. Om jag inte minns fel så var hennes mamma samt en man hon varit gift med narcissister. Du kan läsa mer på Epiphany eller Ewrika – mottagning för kvinnor. Hon har även en Youtube- kanal, Instagram och Facebook. Kika gärna där. När man söker efter psykolog eller terapeut tror jag det är viktigt att kunna efterfråga och ställa vissa krav vilken slags specialkompetens och erfarenhet inom det specifika området man har behov av för att förhoppningsvis kunna få bra hjälp. Det är ju skillnad på äpplen och päron, precis som olika behandlingar är inriktade och har olika effekt på oss människor. En metod funkar inte på alla, då vi är så olika som individer samt dom upplevelser och erfarenheter vi bär på.❣️

[Teal Cutedi]

Det kanske är just i det hoppet mellan grundskolan och gymnasiet den förändringen sker. Var så även för mig, och kan nog bero på att det är ofta där man bryter med dom man är van att umgås med, alla sprids för vinden då alla ska välja sin egen väg inför framtiden. Att någon är mer snäll mot en ny person kan bero på att man inte riktigt känner varandra ännu, och vill visa sig från sin bästa sida. Kan ses som lite inställsamt, men det är väl så många fungerar för att kunna komma närmare en annan person. Förstår att du blir ledsen, det är jobbigt när man känner att ens tillvaro eller personer man känt sig nära plötsligt förändras, det kan samtidigt skapa en oro och rädsla, och att man känner sig åsidosatt och utanför. Jag hoppas att du får ha kvar din vän, kanske på ett annat sätt just för att alla förutsättningar kan förändras till exempel när man byter skola, jobb och så vidare. Om det finns möjligheter kan det vara bra om du också ser dig om efter andra personer du kan tänka dig att bli vän med, då man blir väldigt sårbar om man lägger full koncentration på endast en bästa vän. 💕

[Teal Cutedi]

Tråkigt att människor är så dåliga på att ge komplimanger. Tycker nog att det är så generellt oavsett vart man befinner sig i det riktiga livet. Däremot kan jag tycka att Instagram har en konstig funktion för vissa människor som bara tycks använda det mestadels för att fiska efter komplimanger, oavsett anledning. Det känns inte äkta, och vet inte heller om det fungerar till att stärka självkänslan på riktigt. Dessa kommentarer kan man kanske bli glad för, tillfälligt, men självkänslan är nog bestående. Där bryr man sig nog inte speciellt om man har bra självkänsla ändå, varken om det är bra eller dålig respons. Du har ju kommit långt när det gäller att förbättra ditt mående, vad tror du att det är som fattas för att du skulle kunna må ännu bättre? Givetvis är det tråkigt att man inte har personer i sin omgivning som inte är frikostiga med att ge komplimanger eller säga att man gör ett bra jobb, för det är ju positiv uppmuntran som dels gör att man fortsätter presterar, och tycker det är kul. Samtidigt som man kan må bättre av det inombords, även om man inte får komplimanger för sitt yttre. Jag tror definitivt inte att det har med dig att göra, utan personerna i omgivningen. Även om jag också kan ”tolka” min omgivning på olika sätt så stämmer det oftast inte med verkligheten, utan är mer hjärnspöken. Men självklart vill vi bli bekräftade, sedda, hörda, det ingår i att vara människa. Utan det kan vi få en känsla av att vi inte finns eller betyder något. Jag hoppas att du hittar ditt rätta element och en tillvaro som du kan få positiv energi av. Kanske inte inom ditt arbete, men eventuellt genom ett intresse eller hobby av något slag?

[Teal Cutedi]

Det är en vanlig känsla att man känner som du gör när man tycker allt går emot en, ingenting är roligt och man ser inte sin framtid. Du är dock lika förtjänt som alla andra att må bra, vet inte vad det grundar sig på att du känner att du inte gör det, men det hindret måste du försöka ta dig förbi. För du och din framtid är viktig. Alla är vi viktiga och betydelsefulla för någon, inte minst för vår egen skull. Om jag var din mamma skulle jag verkligen vilja veta om du inte mådde bra, finns det någon möjlighet att du skulle kunna prata med din mamma, som du tycks ha förtroende för? Hon kanske inte kan hjälpa dig akut, men tror att du skulle kunna må lite bättre bara genom att få prata med någon och förmedla hur du mår, och kanske även få hjälp att söka någon professionell kontakt. Att självskada sig brukar vara tecken på inre stress, det finns ju också olika organisationer att söka stöd  och hjälp hos, även att man kan vara anonym. Då tänker jag först och främst på exempelvis Bris, eller Shedo som har en anonym chatt med volontärer som själva haft självskadebeteende. Jag önskar också att du kan söka hjälp via din skola så småningom, för dom vet hur dessa problem ska tas om hand på ett bra sätt. Jag hoppas att du tar beslutet att söka hjälp för att orka stå ut…. Även om livet är mörkt just nu så finns det möjligheter att kunna må bättre. Kramar till dig! 💙

[Teal Cutedi]

Träffade en kille ett tag som hade separerat från sin fru och hade barn ihop som inte hade lämnat det förhållandet bakom sig och hela den situationen blev precis så, olustig och obekväm. Hela han kändes väldigt flyktig och rädd att det skulle utvecklas till något djupare så fanns inte mycket att bygga på. Tror han samtidigt hade dåligt samvete gentemot sina barn och att det var mycket därför han var hal som en ål. Är inte riktigt rätt väg att gå, då det inte går att trösta sig och försöka glömma genom att hoppa in i något som man egentligen inte är redo för. Samtidigt var det ett bevis på att han hade bra egenskaper, men inte rätt läge att inleda något nytt.
Vilken otrevlig upplevelse för dig att bli uthängd på det viset! Den killen hade lite att jobba på. Det kan vara lite skönt att kunna skylla på någon annan också när något går åt skogen, att man själv gjort allt man kan och att det är den andra parten som är tvär och oresonlig. Då behöver man inte reflektera så mycket över sig själv. Det är ändå oundvikligt att inte gå på några nitar i livet, förhoppningsvis bidrar det till att man får bättre utvecklade antenner och kan sålla bort det som inte tillför något bra i ett tidigare stadium. 😌

[Teal Cutedi]

Fast det är bra att du vet vilken slags person du skulle kunna tänka dig inleda en relation med. Även om man inte exakt vet vad man söker, så kan det ju hjälpa om man iallafall vet vad man inte söker efter. Självklart finns det kvinnor som vill och kan agera modersgestalt, men med en brokig bakgrund så behövs det nog någon som står ganska stadigt på jorden. Kan bli för svajigt annars. Kanske även du söker någon som du förstår att du kan ställa krav på, inom rimliga gränser förstås. Det kan väl ofta vara där någon vänder på klacken för att det blir ”jobbigt”, just för att vissa vill ha så kravlösa förhållanden som möjligt. Många likställer ju krav som något slags kontrollbehov, som inte alla fixar. Fast ”kontroll” i vissa sammanhang är tecken på att man faktiskt bryr sig om personen och förhållandet. Typer man ska ducka för, ja dom finns definitivt. Skulle nästan kunna bli en ny raggningsreplik; ”Har du klivit ur bubblan efter ditt ex, eller blir vi 3?”. Redan då skulle man ju få svar vart personen befinner sig mentalt. 🤣

[Teal Cutedi]

♥️ Jag hade det också besvärligt till och från när jag gick i skolan, men du verkar må ännu värre än vad gjorde. Är det något specifikt du tycker är jobbigt med skolan? Och vad är det dina föräldrar aldrig blir nöjda med?
Jag förstår ju att du inte mår bra och känner en stress i och med att du skadar dig. Ofta när man inte mår bra kan det kännas som det saknas något i ens liv, är det så för dig också? Förutom att bara prata, som du skriver- Vad tror du skulle kunna göra att du mår bättre?