Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 267 totalt)
0
  • Du har träffat mardrömmarnas man, en elak narcissist. Dom brukar tyvärr även använda sig av sadistiska inslag för att känna makten. En sådan är även värre att ha en relation med än en psykopat, i den meningen att en narcissist har baktankar med sitt beteende som en psykopat oftast inte har. Känner du dig ofta nedstämd när du är i närheten av din partner? Att du inte kan vara dig själv, utan måste tänka efter vad du gör och säger när personen är i närheten? Då kan det vara en narcissist du har att göra med. Ser tecken på ”gaslightning” som Red Simyna tar upp, men även ”stonewalling” genom att han ignorerar dig när du vill föra ett samtal. Dom har ju inga känslor förutom när det kommer till sina egna, och känner oftast förakt när man visar det gentemot dom och som dom gärna drar fördelar av för egen del på olika sätt. Ser även andra tecken, som att kapa banden till familj och vänner, ”gåvor” då personen ska visa sig omsorgsfull för att du inte ska lämna, snällheten mot barn för att dom kan användas emot dig vid något tillfälle då du kommer framställas som ”den dåliga”… Dom har ju även en förmåga att samla på sig av sin partners misstag för att sedan straffa dom, i all oändlighet. Att ”svika” en narcissist och sen ge personen en andra chans är som att ge dom en kula till pistolen. Med skillnaden att den gången kommer dom inte missa det skottet, som dom gjorde innan.
    Det är INTE du som är eller gör fel. Du är tillsammans med ett ”barn” som har fastnat på vägen, känslomässigt, och tyvärr inget du kan fixa på något vis. Och precis som med alla barn måste man även här vara konsekvent, No matter what! Något annat språk förstår dom inte.

    som svar på: Jag är helt värdelös

    Tror man kan känna så generellt när man haft för många motgångar tätt in på. Vi behöver ju alla en mening för att leva och må bra. Samtidigt måste man försöka skapa sin egen mening, och det kan man bara göra på egen hand. Det finns inget man blir serverad. Förstår att din ensamhet gör dig nedstämd, ensam tvåsamhet är nog värre än ensam ensamhet många gånger… Kanske du kan ta tag i din bästa vän igen, försöka återta kontakten? Eller är det bortom all räddning? Även om man har en kärleksrelation som fungerar dåligt kan man få kraft och energi från just vänner för att orka med tillfälliga perioder då man tappat livsgnistan. Om du varit nedstämd under en längre period kan det även vara aktuellt med en vårdkontakt. Vet du på ett ungefär hur länge du känt som du gör just nu? Vad tror du skulle kunna hjälpa dig att må bättre?

    Jag tror du måste komma till insikt mer att du är värd mer än vad du får tillbaka. Först då är du redo att inte se tillbaka på någonting som enligt mig enbart verkar plågsamt. Tror oxå att när någon inte visar eller kan prata om känslor så känns det som personen stöter bort en och därför söker man sig till den automatiskt för att man vill ha den bekräftelsen. Och det gör samtidigt att man mår så dåligt att man är beredd att nästan göra vad som helst för att försöka väcka några känslor. Väldigt destruktivt, ja. Och inget man borde göra för att det bara får en att må ännu sämre. Man måste inse att problemet egentligen inte finns hos en själv och en person som inte är beredd att ens lyssna eller försöka förstå hur man mår eller känner är ingen att ödsla varken tid eller känslor på. Det är viktig tid som slösas bort i onödan. Tid man istället ska lägga ner på sig själv och ens eget välmående. Jag hoppas du kan ändra ditt sätt att tänka och ge dig själv möjligheter till en tillvaro där du kan utvecklas och må bra. ♥️

    Kan det vara andra komponenter inblandade än enbart depression, en tanke som slår mig är borderline? Med tanke på att dessa personer kan till exempel ha svårt med separationer som kan ge dom separationsångest, men även snabbt svängande känslor som ibland kan vara aggressiva, och kan ha tillfälligt paranoida tankar… Oavsett så är det viktigt att få rätt hjälp, och som anhörig eller närstående räcker man där inte till i dom flesta fall. Att leva med någon som man inte kan hjälpa gör ju även att man själv inte fungerar som man ska till slut. Det krävs ofta mycket kunskap samt stöd utifrån för att man ska kunna hjälpa personen på bästa sätt. Vid till exempel borderline så behöver man ofta år av professionell hjälp för att komma tillrätta med diverse problem, men går inte att bota. Jag skulle definitivt rekommendera att ta hjälp av en psykolog igen, för att ni båda ska kunna få en fungerande tillvaro, oavsett om din sambo har en depression eller möjligtvis är drabbad av något annat.

    Vilken jobbig situation, för er båda. Ångest är ju inte inget att leka med, men är ju ofta en signal på att något inte stämmer och behöver en förändring. Den här misstänksamheten är ju förödande och gör ju att man mer glider isär än att man närmar sig varandra. Svartsjuka är ju inget tecken på kärlek utan handlar i grund och botten om en ”äganderätt”, samt att det är rädsla som framkallar den oron och huvudorsaken är lågt självförtroende, som är något man måste jobba med. Svårt att få en stadig relation om det inte finns någon tillit. Kan du försöka prata och hjälpa din partner att förstå att tillit är väldigt viktigt i ett förhållande? Även om man är olika som personer och har olika behov så måste man ibland gå halva vägen var och försöka hitta lösningar, om man ska lyckas hålla ihop. Det innebär inte att man ska behöva förändra sig som person, men att man måste respektera varandra. Kan nog vara svårare för den personen som inte är så social att förstå den som har det behovet och kan nog därmed misstolkas många gånger. Allrahelst om man dessutom har lågt självförtroende. Men det är ju inget man kan få genom en annan person, utan något man måste bygga upp själv. Fast fullt möjligt om viljan finns.

    Du gör alldeles rätt som satsar på dig själv, att du har en framtidstro och ett mål att sikta mot! Att jobba med barn tror jag kan bli väldigt lyckat när man inte fått den barndomen man själv egentligen förtjänar, på grund av vuxna människor som inte tar sitt ansvar som dom borde. Man kan därmed bidra till mycket gott för andra små personer i sin utveckling istället. Jag hoppas att du har fått en insikt att du mår som du gör mycket beroende på att du befinner dig i en osund hemmamiljö och det finns inget du behöver ta på dig skulden för. Barn ska inte behöva ta ansvar för hur vuxna föräldrar beter sig, även om det är så det faktiskt blir, tyvärr. Man blir en ”pleaser” oavsett om man vill det eller inte, för det är något man blir fostrad till sedan barnsben. Annars blir man straffad på olika vis. Jag vet inte om du bor i storstad eller något annat, men ett råd jag vill ge dig på vägen är att när och om du ska vidare till högre studier, välj en annan plats att studera på och ta en studentlägenhet eller hyr ett studentrum så att du får chansen att bryta den onda cirkeln med dina föräldrar. Jag hade även önskat att din syster kunde ta ditt parti och eventuellt hjälpa dig i din situation, eller är det inte möjligt? Det finns fortfarande möjligheter att få hjälp utifrån, men det är som sagt du själv som bestämmer det, och ska givetvis vara genomtänkt. När samhället öppnar upp igen så får du även andra möjligheter att inte behöva vistas så mycket hemmavid. Jag var själv hemma så lite som möjligt och tillbringade mer tid hos kompisar och pojkvän istället tills jag flyttade hemifrån. Allt för att få lugn och ro, och slippa anpassa mig efter en förälder utan förstånd. Hoppas du mår och har det bra just nu iallafall, och att du får lugn och ro att sköta dina studier. 💕

    Hoppas du får bra stöd genom din kontakt med psykiatrin. Visst kan man bli rädd för sina egna tankar, samtidigt går det faktiskt att ändra sitt sätt att tänka. Det kan vara svårt att bryta dessa tankemönster, men är fullt möjligt. Ångest är i dom flesta fall också ett tecken på att det krävs vissa förändringar i ens liv. Dom flesta tror att ångest är något dåligt men så är det inte. Det är en vän som tar hand om oss, även om känslorna kan vara obehagliga så finns dom inte för att plåga oss, utan för att tala om att det eventuellt krävs vissa förändringar för att vi ska kunna må bra. Eller iallafall kunna hantera livet. Vet inte din livshistoria men önskar att du ska hitta olika lösningar så att du hittar dit. Att du ska hitta din mening med livet. Vi är alla värda att må bra, tro inget annat. Oavsett hur du känner idag, hoppas jag att du en dag kan bli din egen bästa vän. Det är inte meningen att vi ska leva ett liv utan problem och bekymmer även om det är så vi alla egentligen vill leva och det enda sättet vi tror är att uthärda tillvaron. Fast det är även det som gör att vi lär känna oss själva och gör att vi växer som personer. Den ”diagnosen” du fick som väldigt ung får mig att tänka på vissa personer som också fått felaktiga besked, såsom att dom till exempel aldrig kommer kunna gå igen efter en olycka, bli frisk från en allvarlig sjukdom eller liknande, men där personen bevisat motsatsen. Jag hoppas du kommer till en punkt där du kan hitta kraften att bevisa motsatsen, att du trots allt kan bryta dina mörka tankar och hitta det som får dig att fortsätta och förhoppningsvis får dig att må bättre bit för bit. Man kan uppnå det genom bland annat motivation, med bra stöd och hälsosamma relationer. Det är viktigt att hitta dom små guldkornen som är viktiga för just dig. 💙

    Jag förstår att du är kluven när det kommer till relationen till dina föräldrar. När man växer upp i in dysfunktionell familj med fysiska/ psykiska hot och övergrepp så blir det onormala en normal tillvaro, för att man inte vet om någonting annat. Man lär sig även vilka ”regler” som gäller inom dom fyra väggarna. Vet att jag själv iakttog och lyssnade efter olika signaler som kunde avgöra vilket humör min mamma var på. Jag kunde till exempel höra på hennes steg, röstläge eller hur hon stängde en skåpdörr vad som väntade, eller få den blicken- onda ögat- när hon bara stirrade iskallt. Att hon letade efter en anledning att få ett utbrott och ge sig på första bästa familjemedlem som kom i hennes väg, som kunde vara för minsta lilla sak. Hon hade också sina bra dagar, en person behöver inte vara ond helt och hållet. Det är väl mest att man inte orkar med den psykiska pressen att leva med en sådan person, det blir ingen normal tillvaro då det orsakar mycket smärta, samt att man själv blir dysfunktionell för att kunna fungera i samhället och när det kommer till andra relationer man måste ha i livet. Man får inte lära sig att interagera med andra människor på rätt sätt, och har en negativ påverkan på många sätt. Om jag förstått det rätt så tål inte dina föräldrar, kanske mest din pappa, att du har en egen vilja eller egna tankar och känslor. Personer med en emotionellt instabil personlighetsproblematik har ingen självinsikt som leder till en oförmåga och ovilja att ta ansvar för sig själv och sin inverkan på andra. Klarar inte kritik, utan ser den som ett angrepp och som bristande lojalitet, och tror sig ibland vara intellektuellt överlägsen. Dom kan heller inte känna empati, eller bryr sig helt enkelt inte för att dom inte vill. Det man helst vill är att stå på sig, göra uppror, få någon slags förståelse, men det är tyvärr inte möjligt när det kommer till vissa personligheter. Kan det eventuellt vara skillnaden mellan dig och din syster? Att hon kom lindrigare undan för att hon backade och fogade sig lättare än vad du gjort? Jag vet av egen erfarenhet och den kunskapen jag har idag om personlighetsstörningar att den kampen vinner man inte. Allt som görs och sägs kommer studsa tillbaka på en själv, att det är man själv som framkallat situationen att bli utsatt för diverse övergrepp, att det är ens eget fel. Därför är det ingen idé att ge sig in i någon verbal kamp med dessa personer. Hur mår du idag? Får jag fråga vad du har för planer och drömmar om din framtid? Det är trots allt viktigt att du ger dig själv hopp, och siktar på en annan slags tillvaro så småningom. 🦋

    Jag har bara hört talas om en terapeut som heter Christina Papadopoulos, med erfarenhet och kunskap när det kommer till stöd och terapi för personer som varit utsatt av någon med just narcissistisk personlighetsstörning. Om jag inte minns fel så var hennes mamma samt en man hon varit gift med narcissister. Du kan läsa mer på Epiphany eller Ewrika – mottagning för kvinnor. Hon har även en Youtube- kanal, Instagram och Facebook. Kika gärna där. När man söker efter psykolog eller terapeut tror jag det är viktigt att kunna efterfråga och ställa vissa krav vilken slags specialkompetens och erfarenhet inom det specifika området man har behov av för att förhoppningsvis kunna få bra hjälp. Det är ju skillnad på äpplen och päron, precis som olika behandlingar är inriktade och har olika effekt på oss människor. En metod funkar inte på alla, då vi är så olika som individer samt dom upplevelser och erfarenheter vi bär på.❣️

    som svar på: Hon försvinner

    Det kanske är just i det hoppet mellan grundskolan och gymnasiet den förändringen sker. Var så även för mig, och kan nog bero på att det är ofta där man bryter med dom man är van att umgås med, alla sprids för vinden då alla ska välja sin egen väg inför framtiden. Att någon är mer snäll mot en ny person kan bero på att man inte riktigt känner varandra ännu, och vill visa sig från sin bästa sida. Kan ses som lite inställsamt, men det är väl så många fungerar för att kunna komma närmare en annan person. Förstår att du blir ledsen, det är jobbigt när man känner att ens tillvaro eller personer man känt sig nära plötsligt förändras, det kan samtidigt skapa en oro och rädsla, och att man känner sig åsidosatt och utanför. Jag hoppas att du får ha kvar din vän, kanske på ett annat sätt just för att alla förutsättningar kan förändras till exempel när man byter skola, jobb och så vidare. Om det finns möjligheter kan det vara bra om du också ser dig om efter andra personer du kan tänka dig att bli vän med, då man blir väldigt sårbar om man lägger full koncentration på endast en bästa vän. 💕

    Det blir alltmer vanligt att man kan läsa om psykopater och narcissister som finns omkring oss. Det ges ut alltfler böcker, tidningar skriver om det och man kan googla i ämnet. Vem som helst kan råka ut för en psykopat/narcissist som använder sig av härskarteknik för att få som den vill. Dom orsakar stor skada på oskyldiga människor, och barn i dessa familjer får skador för livet!

    Narcissistiska föräldrar är som giftiga spindlar. Dom fångar sina barn kallt och hänsynslöst i ett nät av känslomässigt lidande. I dessa familjer finns det alltid en person som sätter sina egna behov framför alla andra. Därmed får den personen total makt, kan manipulera dom andra och få dom tro att det som den säger är det enda som är riktigt. Barn i dessa familjer förstår mycket väl att något är fel i deras familj, men kan inte göra något åt saken. Dom kan bara gå med på att tryckas ned, bit för bit. Dom som växt upp i sådan miljö har sagt att på utsidan ser familjen perfekt ut, men på insidan är livet ett helvete. Det är väldigt svårt att komma bort från denna svåra situation. Familjen har sina egna speciella regler, som har att göra med en enda person. Den personen bestämmer. Rättigheter och erkännande tas bort från alla andra! Därför är det mycket vanligt att barn saknar känslomässiga band till föräldrarna. Föräldrar som negligerar sina barn och utsätter dem för kränkande dålig behandling i det tysta, och ingen utomstående som förstår problemet eller bryr sig om att lyssna på förtvivlade signaler. Sanningen är att denna ohälsosamma familjesituation tystas för evigt, genom att man ofta kapar grenarna på familjeträdet. Släkten tas effektivt bort från familjen. Ingen ska få veta sanningen. Barn som växer upp i dessa narcissistiska familjer kämpar hårt med att erkänna övergreppen, den kärlekslösa tillvaron och den psykiska skada som dom genomlider. Men i andra personers ögon växer dom upp i den perfekta familjen.

    Det här är så viktig kunskap att känna till att det borde vara ett obligatoriskt ämne i skolorna, på olika utbildningar och på arbetsplatser.

     

    Jag lider verkligen med dig i din situation, känns som du är ställd mot väggen och inte kan ta dig därifrån hur du än gör. Jag vet att man är rädd att berätta, att inte bli trodd eller att det ska leda till vissa konsekvenser, men tids nog måste du berätta, för att kunna bli ”fri”. Om det händer nu eller senare bestämmer du själv, och till vem. Tills vidare kan jag bara råda dig till att ligga lågt och undvika konflikter i din hemmiljö, även om du vet att du har rätt och din pappa, men även din mamma, gör fel. Du är smart, du förstår att du hamnat på en plats där du blir kränkt och det är inte rättvist. Du har samtidigt fått en inre styrka på grund av det, håll fast vid den. Jag förstår också att du är fast i din situation, med tanke på din ålder och så vidare, det är inte bara att sticka iväg eller bryta upp då. Även om det är det man vill och skulle behöva. Jag har ingen direkt lösning, är ingen expert inom området. Hoppas däremot att ytterligare medlemmar som läser det här ska hoppa in i tråden och komma med råd. Jag länkar till UMO’s hemsida, och hoppas att du eventuellt kan hitta bra info som passar dig just nu i din situation.

    https://www.umo.se/att-ta-hjalp/

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 267 totalt)
0