Skapade svar

Visar 12 inlägg - 241 till 252 (av 267 totalt)
0
  • som svar på: Jag känner mig klar

    Kan det vara så att du just nu är psykiskt utmattad, och därför känner som du gör? Det är viktigt med stöd när man inte är psykiskt stabil, så jag rekommenderar dig ändå att vara öppen med ditt mående. Du har kommit så långt med dina uppoffringar och jobbat hårt med att förstå och komma ur ditt trauma, som medfört så mycket smärta. Du skriver att du längtar tillbaka till den lilla orten du en gång lämnade- vad är det där som du saknar idag? Och varför skulle du inte kunna flytta tillbaks dit, om det är det du önskar?

    som svar på: Orkar inte

    Jag tycker du ska sluta och försöka teckna in dig själv i ett hörn av vad andra betraktar dig som- om du kan. Det finns ingen som är ”normal”, både du, jag, och alla andra människor kommer av någon eller några personer alltid anses som onormal i deras ögon. När man inte riktigt faller in i sammanhanget kommer man alltid sticka ut och vara annorlunda, och oftast beror det på okunnighet från omgivningen av olika anledningar. Vilka är människorna som behandlar dig illa och nedlåtande? Finns det någon möjlighet att inte vara i dess omgivning?

    Jag beklagar verkligen det du utsattes för när du var barn! Det gör ont att läsa. Du ska absolut inte känna skuld och skam för det, men vet att det kommer per automatik, för att man som barn inte kan hantera och sortera tankar och känslor som dessa övergrepp medför och som följer med en även i vuxenlivet, dom blir som det ”instängda barnet” som måste hanteras. Därför är det viktigt att få någon slags terapi. Du skriver ”När jag känner vissa lukter eller ljud tas jag tillbaka till vissa händelser som jag associerar med en del övergrepp”, som är väldigt vanligt när det gäller övergrepp, och som kan orsaka att man drabbas av panikattacker senare i livet för att man påminns och återkommer till situationen när man kände sig ”liten, utsatt och maktlös”. Min reflektion är att din skuld och skam nu egentligen handlar om ilska, som du inte vet hur du ska hantera. Det kan även vara så att man i och med övergrepp tappar sin kroppskontroll. Många känner sig både smutsig och äcklig, och det är något man måste ha hjälp med att komma över. Det är vanligt att man kallar personer som utsatts för övergrepp för ”offer”, jag tycker ordet ÖVERLEVARE stämmer bättre. Det är viktigt att du får professionell hjälp, du måste förlåta dig själv. 💔

    som svar på: Utmattningssyndrom

    Tror många gånger att man har svårt att komma tillbaka när man mår psykiskt dåligt just för att man skäms. Skuld och skam orsakar mycket smärta och psykisk ohälsa, men bara att acceptera att det är så just nu och att man vill hitta en väg till ett bättre mående är ett steg i rätt riktning. Ett ljus någonstans i framtiden som man ska lyckas nå fram till. Psykisk ohälsa är ingenting att skämmas för, tror alla lider av det åtminstone någon gång under sin livstid, och hur djup och allvarlig den blir beror på hur vi handskas med den, erfarenheter och vilket slags stöd vi behöver och får. Och det drabbar alla samhällsklasser, även prinsar, prinsessor, politiker och direktörer.
    Kasta bort all skuld och skam, det gör ingen nytta, och fortsätt på vägen du är inne på, det innersta hoppet- att det ska bli bättre, och att du ska få göra allt du önskar när du återhämtat dig igen. Bamsekramar❣️

    Jag önskar att du inte var så hård mot dig själv. Ibland måste man sänka ribban av olika anledningar, mycket i livet handlar även om timing och att välja rätt väg just för dig. Ingen är bra på allt, men alla är bra på något. Om jag jobbade på ICA skulle jag vara tacksam om du började där, för att du visar intresset att vilja lära dig vad som ska göras, när, var och hur- en merit i mina ögon. Ingen kan en ny arbetsplats per automatik. I lagens mening är du vuxen, men vuxen blir man även genom erfarenheter. Man misslyckas många gånger i livet, men för det är man inte värdelös som person som inte får existera. Jag hoppas du ser dig själv med blidare ögon, för när man behöver en vän så är ens egen person den bästa vän man kan ha- lämnar aldrig ens sida, finns alltid där när ingen annan vill, kan eller orkar vara ens vän. 💖

    som svar på: Jag orkar inte mer

    Kan du inte prova chatta med Bris eller någon annan hjälpresurs, om du inte känner dig bekväm med att ringa? Jag kan inte din historia men förstår att du inte mår bra. Du verkar väldigt ung, och ibland är det svårt att prata om hur man mår och känner för det är känslor det handlar om och dom är svåra att sätta ord på. Förstår samtidigt att dina föräldrar är oroliga och därför kopplar in andra i sammanhanget, antagligen för att dom känner sig maktlösa och inte vet hur dom ska hjälpa dig. Sök all hjälp och information du har möjlighet till, även någon av dina föräldrar om du har den möjligheten, för nu behöver du allt stöd du kan få. Ge inte upp vännen! 💝

    som svar på: Min fru

    Hon kanske är en person med narcissistiska drag, mycket tyder på det när jag läser det du skrivit. Då är det inte du som är problemet, utan hon. Fast det är oftast den andra parten som tar på sig skulden- för att en narcissist ger ”signaler” som man lär sig tyda i dom nära relationerna, som ett slags tyst språk som ingen utomstående skulle förstå. Det kan vara en kall blick, tystnad, utfrysning eller något annat, som skapar en förvirring och en osagd mening att man ska foga sig och bättra sitt beteende gentemot narcissisten. Som en slags uppvaktning, fast man inte förstår vad man gjort för ”fel”. Finns lite att googla om på nätet. Bara du som kan ta reda på om det stämmer med din frus beteende.

    Alla människor har up:s and down:s genom livet, och jag tror att det är viktigt att ventilera hur och vad man känner- till viss del. Dock tror jag inte det är sunt att stanna i det stadiet, som blir risken om man inte utåt sett måste ha en fasad, hålla masken och låtsas som man är ”normal”. Inte för att det finns någon som egentligen kan klassas som det, för vi är alla olika, och något som jag upplever som ett världsproblem kan någon annan tolka som en axelryckning. Jag tror att man måste välja vilka man kan prata och anförtro sig till, för alla kan eller vet inte hur man hanterar detta.

    Jag förstår inte riktigt vad du menar med ”Att barnet ska lida och jag ska behöva skämmas”… Man ska definitivt inte blanda in sina barn om dessa inte har en ålder eller mognad att ta emot den informationen, som annars kan leda till skuldkänslor som kan göra mer skada än nytta.

    Många gånger tror jag det just är en eller båda föräldrarna som är med och påverkar till fientlighet mellan syskon. Medvetet eller omedvetet. Bara att ett syskon blir favoriserat kan skapa väldiga problem, som kanske aldrig går att reparera. Jag tycker du gör rätt i att bli väldigt ego och tänka på ditt eget bästa, ibland är det bäst att bryta relationer, även om det sägs att blod är tjockare än vatten, för även dom kan bli tids-  och energikrävande om man hela tiden ska känna sig underlägsen en person, oavsett om det är någon inom den egna familjen eller inte. Jag hoppas att du hittar en styrka inom dig själv och att du med tiden inte behöver jämföra dig varken med din syster eller någon annan. Då har du tillräckligt med självkänsla och kommer få en inre frid som gör dig starkare än någonsin.

    som svar på: Jag har låst mig

    Kan du förklara vad du menar med att du har svårt med tilliten och bara ser mörkret? Är det för att du har svårt att söka hjälp när du nu anser dig behöva den, eller är det tilliten till all mänsklig kontakt? Det kan ju vara svårt att lämna ut sig, förklara varför man inte mår psykiskt bra, även en rädsla att inte bli trodd. Jag har ingen erfarenhet av den psykiatriska vården, så jag hoppas att du får svar här av någon med den erfarenheten. Vill iaf att du ska veta att det finns hjälp att få, och att det största hindret just nu antagligen är din egen rädsla. Tillit är ingen enkel sak, det krävs både tid och ett ärligt engagemang från en empatisk person med ett hjärta på rätta stället. Ge inte upp, för det finns sådana personer. 💖

    Blir väldigt ledsen och besviken när jag läser din text. Vilken förnedring och vilka svek du har behövt gå igenom, för vad? Jag hoppas att du tar dig igenom det här, att du en dag får allt du önskar! Vet faktiskt inte om jag hade klarat det du gått igenom…och fortfarande måste bli påmind om…. Strider mot allt mänskligt värde. Önskar jag kunde göra allt ogjort, ingen ska behöva gå igenom det du behövt göra! Både fysisk och psykisk misshandel utan dess like, med ett resultat du måste bära och försöka läka.

    Så ledsen för din skull! Och jag tror att även du innerst inne vet att det inte är du som gjort något fel, utan tanken: Varför?! Vad är det för fel på dessa människor som har kunnat utsätta dig för allt detta…Hoppas att du i framtiden på något sätt läker och får frid! Du verkar vara en fantastisk och enaståendes person- på många sätt och vis.

    som svar på: Vågar ej säga ifrån

    Antar att det är ridskola du menar? Tror inte du kan förändra hennes sätt att utbilda, men finns det ingen möjlighet att prova någon annanstans? Hästar och stallmiljö har en fantastisk möjlighet att kunna ge positiv energi. Det är ju inte dej det är fel på, utan den som utbildar. Det är ju i stallmiljöer som överallt annars i samhället, är man ett rövhål som beter sig illa så är man, men inget andra ska behöva må dåligt över. Tycker inte du behöver ge någon förklaring om du beslutar dig för att inte vara där mer. Hoppas du hittar en plats som ger dig positiv energi istället.

Visar 12 inlägg - 241 till 252 (av 267 totalt)
0