Skapade svar

Visar 12 inlägg - 229 till 240 (av 267 totalt)
0
  • som svar på: Till alla oavsett

    Vad goa ni är som delar med er och lyssnar🙂 Ni berättar också om egentid och sömn, så viktigt. Menar du med HSP att du tar in och känner av allting tex stämningen i ett rum man går in i? Sån är jag me Kram 🙂

    Ja, precis! På gott och ont är det förstås. Fast du är den första som korsar mina vägar som kan erkänna och är medveten om det. Väldigt lätt att HSP utvecklar GAD, så det gäller att vara vaksam- på det också. 🙄

    Hoppas en bra start på dagen! 💖

    som svar på: Till alla oavsett

    Näe, ingen bra kombo med djupandning, samtal eller akrobataktiviteter… 🤣

    Jag är sedan en längre tid fri från stress och ångest, men är en HSP så drabbas emellanåt av utmattning. Så förstår personer som drabbas av stress, och den utmattning det medför. Har däremot fått lära mig tolka signaler och drar mig undan och måste ha egentid när det blir ”too much”. Men inne i en bra fas, med lagom tempo och inte så många intryck, så just nu känner jag mig energisk. En fördel med min HSP är väl att jag behöver min egenvalda egentid- där kan  ibland mitt samvete knacka på för människor som känner sig väldigt ensamma och bortglömda, som inte valt det själva utan för att livet har valt dessa vägar för dessa människor. Där kan jag känna en orättvisa, som du gör när du känner att du borde vara tacksam för det du har i jämförelse med vissa andra personer. Förhoppningsvis kan det här forumet även hjälpa sådana personer att känna sig mindre ensamma. 😍

    som svar på: Till alla oavsett

    Förstår, gäller att hitta det som funkar för just dig. Inga maratonlopp utan mer mjuka aktiviteter. Men du försöker iallafall, och det tror jag är en nyckel att du en dag kommer må bättre, och förhoppningsvis bli helt fri från stress och ångest.💞 Djupandning är ju ett bra sätt, på alla sätt och vis, även när man inte mår dåligt. Önskar fler kunde förstå dess fördelar.

     

    som svar på: Till alla oavsett

    Ångest är ju samtidigt ett tecken på att kroppen har för mycket energi, som just kan hänga ihop med att man får det just på morgonen när man är som mest utvilad. Har du provat någon fysisk aktivitet på förmiddagen? Det kan hjälpa att göra sig av med lite av överskottsenergin.

    som svar på: Orkar inte

    Blue Mebinu, jag känner igen den där känslan att inte bli tagen på allvar. Tror dock att problemet inte finns hos mig- utan hos dom som förmedlar den känslan vidare till mig. Kan det vara samma för dig? Att du vrider på sanningen vid era morgonmöten kan bero på att du antingen vill avfärda samtalsämnet för att inte gå in djupare på det eller för att man känner sig underlägsen på något vis. Det betyder inte att du är betydelselös som person. Jag ser det mer som att livet placerar en på fel plats med fel personer ibland. Men det betyder inte att det inte kan bli bättre. Vi vet vad som händer denna sekund – men ingenting om nästa minut, timme, vecka, månad….. Om du haft vissa problem periodvis från det du var 15 år så ser jag iallafall en person med en inre styrka och kraft som du borde vara stolt över. 💝

    Vilken jobbig tid, förstår att du har sorg. Dina upplevelser mellan missfallen och dina kära som inte finns längre är inte samma sak, men kan det inte vara så att nya sorger rör upp även dom gamla sorgerna? Har du ens fått hjälp att bearbeta  din storebrors och din mammas bortgång? Tror nämligen att det är en stor bidragande faktor att du nu är deprimerad och inte har någon energi. Att inte få hjälp i ett tidigt stadium i en depression gör det svårare att behandla den, man ramlar sakta djupare och djupare ner, man fastnar där, och till slut finns ingen livslust kvar längre- och då börjar man bli farlig för sig själv….

    som svar på: Slagen utan ett förlåt

    Det är en anledning till varför man inte kommer ur det psykiska måendet, att stanna i det förflutna genom att, som du skriver: ångrar det man har gjort, idiotiska misstag, alla elaka kommentarer…. Det är som att ha en badboll i vattnet som man bara fokuserar på att hålla under vattnet istället för att hålla den ovanför vattnet och flyta med. Man kan inte förändra det förflutna, men man kan förändra framtiden. Att acceptera det som hänt och förlåta sig själv och även andra personer är ett sätt att komma vidare i processen och inte stanna i situationen med känslorna det medför. Att ”förlåta” är inte att acceptera en händelse, sårande ord eller ett dåligt beteende, men är ofta nödvändigt för att ta sig vidare. Eventuellt bidrar det till självkännedom och hur man kan förändra sitt sätt att reagera och hantera framtida relationer och situationer. Att fokusera mer på hur man kan undvika att göra om samma misstag igen.

    Finns det ingen möjlighet att du kan söka hjälp istället? Varför vill du avsluta ditt liv? Ärligt så tror jag inte det finns något sätt som är lätt.

    som svar på: Jag känner mig klar

    Tror vi alla kan känna oss ensamma, missförstådda och sorgsna över att livet ibland inte blev som det var tänkt från början. Trots det fortsätter sökandet, och det finns faktiskt tillfällen i livet som är värda att leva för. Du har verkligen haft det tufft, och verkar ha det fortfarande- men jag ser en överlevare i dig. Önskar att du kunde se din egen styrka, och finna kraft just nu att orka ta dig vidare. ❣️

    Aj då. Hade hoppats att din fru inte var en narcissist… Det enda du kan ändra på är ditt sätt att förhålla dig till henne, att inte bli påverkad av alla egoistiska påfund som ingår i den narcissistiska teaterns spelrum. Dom olika teknikerna som kan användas av en narcissist är just för att spela på den andras känslor, som man måste lära sig att ”läsa” och konfrontera- men aldrig verbalt. En narcissist tolererar aldrig att man säger emot, iallafall inte straffritt. Det man måste förstå är att personen inte är stabil känslomässigt och har egentligen inte med dig att göra. Du gör alldeles rätt i att träffa en kurator, hoppas att du får den hjälp du behöver. Och att du fortsätter hålla dig nykter. Starkt jobbat av dig!

    Om det är narcissistiska drag din fru har så kan man inte förändra personen. Dom använder olika tekniker för att kontrollera personer i nära relationer, bland annat ”stonewalling” där dom ignorerar en totalt, och om dom märker att dom kan påverka en känslomässigt så drar dom nytta av det och använder detta emot den andra personen. En narcissist drar sig inte ens för att även blanda in sina barn och kan använda dessa mot den andra föräldern, bara som redskap och utan tanke på deras känslor. Om du reflekterar över dig själv, är du nedstämd, deprimerad, förvirrad, vilsen? Om du lider av depression är det viktigt att du får professionell hjälp, söka vård, men även stöd av övrig familj, vänner och så vidare.

    som svar på: Orkar inte

    Då förstår jag att du har det jobbigt. Vet inte vad du har för slags diagnoser, men skulle rekommendera dig att söka stöd i olika föreningar, organisationer och grupper för att få det stöd som du behöver. Har du kontakt med någon sådan idag?

Visar 12 inlägg - 229 till 240 (av 267 totalt)
0