[Teal Cutedi]

Kan inte lova att jag eller någon här kommer att förstå dig och ge dig den hjälp som du behöver till 100%, men tycker både vi och även du borde få en chans att eventuellt få dig att må lite bättre. Förhoppningsvis kanske det räcker med att du ens får svar, som indikerar att du är lika betydelsefull som alla andra som skriver här. Att du iallafall läser och tar in att vi har läst det lilla du skrev. Jag och säkert många andra tycker precis som du att livet är som ett vacuum och snudd på meningslöst ibland, men Livet här och nu är samtidigt en utmaning, med oförutsedda vägar och möjligheter. Imorgon är en annan dag. 💝

[Teal Cutedi]

Det kan vara en förutsättning, att ”se” dom dåliga sidorna. Fast det tar väldigt lång tid att lära känna en person, på riktigt. Jag kan umgås med alla människor, är som en kameleont= vaksam, studerande och anpassningsbar- som en kameleont ändrar färg, med skillnaden att jag inte är ute efter ett byte. 🙂 Men gör större skillnad idag på olika relationer. Om det är en bekantskap, såsom en arbetskamrat eller om det är en riktig vän som man kan prata förtroligt med. Tror att man även kan ha utbyte av att man är olika som personer så länge man blir respekterad och accepterad för den man är, utan att man ska behöva förändra sig för att göra någon annan till lags. Vi har ju olika bagage så kan få bra input och goda råd om livet i allmänhet som gör att man kan se det från ett annat perspektiv. Tror dock att en grundförutsättning är att man måste vara ganska lika på några punkter oavsett om det är en vänskaplig relation eller ett förhållande. Jag är till exempel inte intresserad av att gå och fixa naglarna varannan vecka eller en ny LV- väska, därför får jag inget utbyte av att ha sådana personer som vänner. Kan lyssna om det på jobbet, men glömt det lika snabbt. I ett kärleksförhållande kan man till viss grad vara olika men måste nog vilja och ha ungefär samma mål för att det ska fungera. Bo i stan kontra landet, vill ha barn kontra inte vill barn och så vidare. Relationer och samvaro är ingen lätt match, mycket beroende på OM man vill förstå en person eller inte, kan jag tycka.

[Teal Cutedi]

Det du skriver kan jag relatera till historien om en sjuksköterska som vakade hos personer som var i livets slutskede, som genom sina samtal ”intervjuade” dom och ställde olika frågor. En fråga var om det var något dom ångrade i sina liv, majoriteten svarade att dom ångrade att dom hade jobbat så mycket och inte umgåtts mer med sina nära och kära. Så i slutet handlar det inte om hur mycket pengar man har på banken, vilken titel man har, om man har en dyr, fin bil på gårdsplanen eller något annat materiellt, utan om det känslomässiga. Om man hinner rannsaka sig själv innan det är slut så är det oftast det existentiella som återkommer. Så klokt av dig att redan nu inse det viktiga i livet.❣️Kärlek, gemenskap, samhörighet är viktigt, mer eller mindre, för alla människor. Det gäller väl att hamna i rätt samvaro oavsett om det är en kärleksrelation eller vänrelation så man inte hamnar i något slags stand- by läge och stagnerar som person. Och att man känner sig trygg, A och O i alla relationer. Har dock märkt att man måste korsa många vägar för att finna personer man klickar med, i mångt och mycket så krävs det att man är av samma skrot och korn för att det ska fungera.

[Teal Cutedi]

Har också varit med om en liknande incident. Var på jobb i Norge och skulle flyga hem till Sverige när vi fick besked om ”rökutveckling” i kabinen så planet måste vända tillbaka till Gardemoen. Och en arbetskamrat skrek rakt ut, ”vi kommer dö”, men tror jag reagerade mer på hennes ord än själva händelseförloppet. Det gick iaf bra, och ingen fick några men efter händelsen. Apropå det du relaterar till, att få dåligt samvete för att man inte omfamnar livet mer och lever i större utsträckning än vad man faktiskt gör, så tror jag det krävs att man planerar och sätter upp olika mål i livet?
Samtidigt som man vet att det ofta eller nästan aldrig blir som man vill, eller planerar. Men är ändock en förutsättning skulle jag tro för att man ska orka ta sig igenom livet. Utan mål och drömmar blir livet ganska torftigt.

[Teal Cutedi]

Absolut. En egenskap jag inte vill vara utan idag, men tog lång tid att förstå den och förstå mig själv. Tacksam att jag nu har ett ”ord” för det, fått inse att det ingår i ens personlighet och inte är något ”fel” som kan behandlas utan något man får lära sig leva med. Acceptera sig själv, och lägga i backen när man känner att man behöver- för att inte dräneras totalt på energi. Är så klart inte lätt när det idag handlar mycket om att prestera i dagens samhälle. Lätt att falla in i gamla spår och glömma bort sig själv. Då blir det svårare att göra ”comeback”. Men ingenting är omöjligt! 💕

[Teal Cutedi]

Blue Bidoga skrev:

Vad goa ni är som delar med er och lyssnar🙂 Ni berättar också om egentid och sömn, så viktigt. Menar du med HSP att du tar in och känner av allting tex stämningen i ett rum man går in i? Sån är jag me Kram 🙂

Ja, precis! På gott och ont är det förstås. Fast du är den första som korsar mina vägar som kan erkänna och är medveten om det. Väldigt lätt att HSP utvecklar GAD, så det gäller att vara vaksam- på det också. 🙄

Hoppas en bra start på dagen! 💖

[Teal Cutedi]

Näe, ingen bra kombo med djupandning, samtal eller akrobataktiviteter… 🤣

Jag är sedan en längre tid fri från stress och ångest, men är en HSP så drabbas emellanåt av utmattning. Så förstår personer som drabbas av stress, och den utmattning det medför. Har däremot fått lära mig tolka signaler och drar mig undan och måste ha egentid när det blir ”too much”. Men inne i en bra fas, med lagom tempo och inte så många intryck, så just nu känner jag mig energisk. En fördel med min HSP är väl att jag behöver min egenvalda egentid- där kan  ibland mitt samvete knacka på för människor som känner sig väldigt ensamma och bortglömda, som inte valt det själva utan för att livet har valt dessa vägar för dessa människor. Där kan jag känna en orättvisa, som du gör när du känner att du borde vara tacksam för det du har i jämförelse med vissa andra personer. Förhoppningsvis kan det här forumet även hjälpa sådana personer att känna sig mindre ensamma. 😍

[Teal Cutedi]

Förstår, gäller att hitta det som funkar för just dig. Inga maratonlopp utan mer mjuka aktiviteter. Men du försöker iallafall, och det tror jag är en nyckel att du en dag kommer må bättre, och förhoppningsvis bli helt fri från stress och ångest.💞 Djupandning är ju ett bra sätt, på alla sätt och vis, även när man inte mår dåligt. Önskar fler kunde förstå dess fördelar.

 

[Teal Cutedi]

Ångest är ju samtidigt ett tecken på att kroppen har för mycket energi, som just kan hänga ihop med att man får det just på morgonen när man är som mest utvilad. Har du provat någon fysisk aktivitet på förmiddagen? Det kan hjälpa att göra sig av med lite av överskottsenergin.

[Teal Cutedi]

Blue Mebinu, jag känner igen den där känslan att inte bli tagen på allvar. Tror dock att problemet inte finns hos mig- utan hos dom som förmedlar den känslan vidare till mig. Kan det vara samma för dig? Att du vrider på sanningen vid era morgonmöten kan bero på att du antingen vill avfärda samtalsämnet för att inte gå in djupare på det eller för att man känner sig underlägsen på något vis. Det betyder inte att du är betydelselös som person. Jag ser det mer som att livet placerar en på fel plats med fel personer ibland. Men det betyder inte att det inte kan bli bättre. Vi vet vad som händer denna sekund – men ingenting om nästa minut, timme, vecka, månad….. Om du haft vissa problem periodvis från det du var 15 år så ser jag iallafall en person med en inre styrka och kraft som du borde vara stolt över. 💝

[Teal Cutedi]

Vilken jobbig tid, förstår att du har sorg. Dina upplevelser mellan missfallen och dina kära som inte finns längre är inte samma sak, men kan det inte vara så att nya sorger rör upp även dom gamla sorgerna? Har du ens fått hjälp att bearbeta  din storebrors och din mammas bortgång? Tror nämligen att det är en stor bidragande faktor att du nu är deprimerad och inte har någon energi. Att inte få hjälp i ett tidigt stadium i en depression gör det svårare att behandla den, man ramlar sakta djupare och djupare ner, man fastnar där, och till slut finns ingen livslust kvar längre- och då börjar man bli farlig för sig själv….

[Teal Cutedi]

Det är en anledning till varför man inte kommer ur det psykiska måendet, att stanna i det förflutna genom att, som du skriver: ångrar det man har gjort, idiotiska misstag, alla elaka kommentarer…. Det är som att ha en badboll i vattnet som man bara fokuserar på att hålla under vattnet istället för att hålla den ovanför vattnet och flyta med. Man kan inte förändra det förflutna, men man kan förändra framtiden. Att acceptera det som hänt och förlåta sig själv och även andra personer är ett sätt att komma vidare i processen och inte stanna i situationen med känslorna det medför. Att ”förlåta” är inte att acceptera en händelse, sårande ord eller ett dåligt beteende, men är ofta nödvändigt för att ta sig vidare. Eventuellt bidrar det till självkännedom och hur man kan förändra sitt sätt att reagera och hantera framtida relationer och situationer. Att fokusera mer på hur man kan undvika att göra om samma misstag igen.