
Teal Cutedi
Skapade svar
-
Alla människor har up:s and down:s genom livet, och jag tror att det är viktigt att ventilera hur och vad man känner- till viss del. Dock tror jag inte det är sunt att stanna i det stadiet, som blir risken om man inte utåt sett måste ha en fasad, hålla masken och låtsas som man är ”normal”. Inte för att det finns någon som egentligen kan klassas som det, för vi är alla olika, och något som jag upplever som ett världsproblem kan någon annan tolka som en axelryckning. Jag tror att man måste välja vilka man kan prata och anförtro sig till, för alla kan eller vet inte hur man hanterar detta.
Jag förstår inte riktigt vad du menar med ”Att barnet ska lida och jag ska behöva skämmas”… Man ska definitivt inte blanda in sina barn om dessa inte har en ålder eller mognad att ta emot den informationen, som annars kan leda till skuldkänslor som kan göra mer skada än nytta.
Många gånger tror jag det just är en eller båda föräldrarna som är med och påverkar till fientlighet mellan syskon. Medvetet eller omedvetet. Bara att ett syskon blir favoriserat kan skapa väldiga problem, som kanske aldrig går att reparera. Jag tycker du gör rätt i att bli väldigt ego och tänka på ditt eget bästa, ibland är det bäst att bryta relationer, även om det sägs att blod är tjockare än vatten, för även dom kan bli tids- och energikrävande om man hela tiden ska känna sig underlägsen en person, oavsett om det är någon inom den egna familjen eller inte. Jag hoppas att du hittar en styrka inom dig själv och att du med tiden inte behöver jämföra dig varken med din syster eller någon annan. Då har du tillräckligt med självkänsla och kommer få en inre frid som gör dig starkare än någonsin.
Kan du förklara vad du menar med att du har svårt med tilliten och bara ser mörkret? Är det för att du har svårt att söka hjälp när du nu anser dig behöva den, eller är det tilliten till all mänsklig kontakt? Det kan ju vara svårt att lämna ut sig, förklara varför man inte mår psykiskt bra, även en rädsla att inte bli trodd. Jag har ingen erfarenhet av den psykiatriska vården, så jag hoppas att du får svar här av någon med den erfarenheten. Vill iaf att du ska veta att det finns hjälp att få, och att det största hindret just nu antagligen är din egen rädsla. Tillit är ingen enkel sak, det krävs både tid och ett ärligt engagemang från en empatisk person med ett hjärta på rätta stället. Ge inte upp, för det finns sådana personer. 💖
Blir väldigt ledsen och besviken när jag läser din text. Vilken förnedring och vilka svek du har behövt gå igenom, för vad? Jag hoppas att du tar dig igenom det här, att du en dag får allt du önskar! Vet faktiskt inte om jag hade klarat det du gått igenom…och fortfarande måste bli påmind om…. Strider mot allt mänskligt värde. Önskar jag kunde göra allt ogjort, ingen ska behöva gå igenom det du behövt göra! Både fysisk och psykisk misshandel utan dess like, med ett resultat du måste bära och försöka läka.
Så ledsen för din skull! Och jag tror att även du innerst inne vet att det inte är du som gjort något fel, utan tanken: Varför?! Vad är det för fel på dessa människor som har kunnat utsätta dig för allt detta…Hoppas att du i framtiden på något sätt läker och får frid! Du verkar vara en fantastisk och enaståendes person- på många sätt och vis.
Antar att det är ridskola du menar? Tror inte du kan förändra hennes sätt att utbilda, men finns det ingen möjlighet att prova någon annanstans? Hästar och stallmiljö har en fantastisk möjlighet att kunna ge positiv energi. Det är ju inte dej det är fel på, utan den som utbildar. Det är ju i stallmiljöer som överallt annars i samhället, är man ett rövhål som beter sig illa så är man, men inget andra ska behöva må dåligt över. Tycker inte du behöver ge någon förklaring om du beslutar dig för att inte vara där mer. Hoppas du hittar en plats som ger dig positiv energi istället.
Jag hoppas att du inte äter för sent? Det kan oxå störa sömnen… 😉
Har du provat tyngdtäcke förresten? Vet att många faktiskt fått en bättre och godare sömn av det. Har dock inte provat själv, men skulle nog göra det om jag hade sömnproblem.Får jag fråga om du tar hand om dig med fysisk aktivitet på något vis? Och hur gör du med måltider, har du någorlunda regelbundna tider? Det går att ställa in kroppen mycket med regelbundenhet, även när det gäller sömnen. Det är även viktigt att komma till ro under kvällen, så man inte har en massa tankar som gnager och stör. Kan förstås vara problematiskt när man går en utbildning, då är det viktigt att hitta någon strategi som gör att man inte stressar upp sig i onödan utan kan lägga det åt sidan för att ta itu med det när man är utvilad istället.
Du måste tro att det en dag blir bättre….och det gör det. Tro mig. Att man vill fly från sina känslor inombords är en naturlig reaktion när allt känns tungt och nattsvart, och att vilja avsluta och ser möjligheten att avsluta sitt liv är en ”tröst” i det tunga. Tycker också att du ska försöka bli helt sjukskriven, få distans och eventuellt se andra möjligheter i ditt yrkesliv som kanske är en bidragande faktor till att du mår som du gör. Ibland måste man byta miljö för att öht kunna må bättre. Men gör inte dig själv eller dina anhöriga illa med att göra något drastiskt. 💜
Att du inte har några känslor skulle jag tro är för att din kropp & psyke inte orkar hantera mer stress och måste ” koppla ner”. Du tänker och funderar mycket?
När man inte kan se eller har någon lösning på problemen framkallar även det en inre stress, men ge inte upp, och anklaga inte dig själv. Det löser inga problem. Ta en dag i taget.
Jag hade också detta när jag var drabbad av stress. Kan även ha oregelbundna hjärtslag idag, även fast jag idag har ett lugnare leverne. Blev utredd via sjukvården men visade inget ”onormalt”, och bara vetskapen om att jag inte hade något hjärtfel och att det inte är något farligt gjorde att jag kunde känna mig lugnare, för rubbningar i hjärtrytmen kan även det medverka till ångest, stress och oro. Jag fick ge blodprov och hade bandspelar- EKG ett dygn, för att mitt EKG inte gav något utslag på vårdcentralen.
Det är dock viktigt att göra en utredning för att kunna utesluta andra sjukdomar och att man inte har något slags hjärtfel. Och sjukvården kan inte avvisa dig som hypokondriker, då begår dom tjänstefel. Man tar hjärtrytmrubbningar på största allvar inom hälso- sjukvården.
Ditt problem tror jag grundar sig i att du har dålig självkänsla. Självkänslan påverkas av vad man presterar och hur prestationerna erkänns av andra. Man har svårt att sätta sina egna gränser, säga nej, blir orolig och stressad som till slut kan leda till en utmattningsdepression. Låg självkänsla tar sig ofta uttryck i en inre dialog där man hela tiden kritiserar sig själv, där man känner att man inte duger och den känslan finns med hela tiden och fräter sönder självkänslan. När det finns hål i självkänslan sänker det livskvaliteten, man lever med en inre oro och hör inre kritiska röster som säger att man inte duger något till. Man jämför sig ofta med andra och blir aldrig riktigt nöjd. En god självkänsla är som ett inre ankare som gör att man känner sig trygg med vem man är, och man är snäll mot sig själv. Det krävs ofta professionell hjälp för att man ska kunna bli medveten om hur man fungerar och varför, för att kunna göra en förändring. Jag tycker det är bra att du går och pratar med en psykolog/ kurator och tids nog kommer du förhoppningsvis även kunna ta upp detta för att få den hjälp du behöver för att kunna ställa rimliga krav och bli snällare mot dig själv. / W
Frågan är ju varför du började må dåligt från början? Det finns anledning/ -ar till varför man drabbas av psykisk ohälsa, och det är det man måste komma till botten med för att finna förändringar och hitta livsglädje igen.