Red Vyvema
Skapade svar
-
Du ska bli världens bästa djurskötare och en fantastisk volontär på Mind med den erfarenhet du kommer att ha med dig i bagaget den dag du är vuxen <3
Tack❤️ Men tänk om jag inte lyckas. Jag kanske aldrig blir frisk från det här. Jag är i en situation som är svår att komma ur från, att vakna med ångest varje dag är inte kul alls. Jag vill inte tänka på en framtid för det är inte säkert att jag har orken att fortsatta leva……
Tyvärr är nog många människor som din pappa – om jag får gissa skulle jag dels tro att han är rädd, rädd för vad det kan innebära (för det har han ingen aning om), och dels okunnig både om vad psykisk ohälsa är och vad vården är. Vad jobbigt att vara motarbetad av familjen, och vad jobbigt att din mamma inte klarar av att gå emot din pappa! Och jag förstår verkligen att du saknar din vän. Kan du inte försöka hålla ut, en dag i taget, tills skolan börjar och berätta alltihop, precis alltihop, för någon i skolan? Om ni har skolkurator eller skolsköterska? (Vet att många skolor fått dra in på sådant.) Eller någon lärare. Om allting fungerar som det ska – och det gör det ju tyvärr inte alltid – så är de skyldiga att hjälpa dig. Visst skrev du att det var några av dina kusiner som du trivdes med – kan du messa med någon av dem, kanske bara om något alldeles vanligt för att få känna dig lite sedd? Känns så jobbigt att veta att du sitter med alla de här tankarna och ingen runt omkring dig tar det på allvar. Men fortsätt skriva här, om det känns bättre (och det tror jag att det gör). Kram!
Jag kanske inte orkar kämpa längre, skolan är det värsta för mig. Jag blir retad där, jag litar inte på någon nästan. Känner mig inte så trygg med skolkuratorn. Nej det kan jag inte….jag känner mig sedd här, det känns lite bättre i alla fall. Jag ska försöka kämpa men jag vet inte vad jag ska kämpa för. Jag känner mig helt vilse.
Jag har i alla fall någon att prata med. Kram tillbaks.
Vet du, inget har gått bra för dig än så länge men du är stark, det känner jag av det du skriver. Du kommer att kunna göra saker i livet som du just nu känner är väldigt långt borta. Ledsen över att läsa om din vän. Förstår att du saknar henne och era samtal. Tror du inte att hon skulle velat att du fortsatte kämpa, för henne också? Hur skulle du vilja att ditt liv var om fem år, när du är 20? Tycker det känns lite lättare att ta mig igenom svåra perioder när jag ser en bild framför mig om hur jag vill att det ska vara. Kram!
Jag har aldrig riktgt tänkt på en framtid men om jag skulle göra det så skulle jag bli djurvårdare och sen volontär här. Det är mina drömmar i alla fall, kommer ändå inte att lyckas. Jag kämpar för henne också. Jag kämpar för mycket just nu. Det gör så att jag inte riktigt vad jag ska kämpa för och jag känner mig vilsen.
Tack, kram tillbaks.
Hej igen du, Känner verkligen med dig! Har dina föräldrar lyssnat och stöttat dig när du berättat för dom om det du varit med om? Läste att du varit på BUP och förstår om du känner att du försökt många vägar men tro mig det finns fler. Ibland handlar det bara om att träffa en person som kan vända ens liv till det bättre. Själv gick jag till kanske åtta olika psykologer, kuratorer och terapeuter innan jag hittade någon jag kände mig trygg med. Vad sa din pappa när du ville åka till psykakuten? Finns det någon annan vuxen i din omgivning som lyssnar? Kan vara en släkting, granne, lärare eller vem som helst! Som sagt skriv gärna tillbaka, kram!
Jag vet att det finns många fler vägar att gå men inget har gått bra för mig. Han sa bara ”nej det ska du inte”, han fattar inte att jag är akut och vill verkligen ta mitt liv. Jag hade 1 vän som hade samma problem som mig men hon tog sitt liv, jag saknar henne verkligen för hon förstod mig. Kram tillbaks.
Jag uppskattar att någon bryr sig om mig
Hej! Ingen människa är hopplös, men andra har fått dig att tro att du är det! Och jag tror det är en vanlig känsla att ha när man varit med om det som du har varit med om. Det är kaos att vara femton år, tro mig, mer eller mindre för alla, mer för en del, men tro mig, det blir lättare, du kan bestämma mer själv. Och du måste ju på nåt sätt kunna söka och få hjälp vad än din pappa säger! Vad säger din mamma? Finns det nån annan som kan hjälpa dig att få hjälp? Hoppas på svar från dig idag!!! Kram!!
Min mamma var med på min plan men sen ändrade hon sig när min pappa sa till. Nej ingen kan hjälpa mig….jag tror inte jag kommer leva länge till tyvärr. Tack för att du i alla fall skriver med mig.
Att vara deprimerad är en sjukdom precis som du skulle ha mässlingen eller cancer. Båda sjukdomar som för hundra femtio år sedan var nästan 100 procent dödliga. Depression är en sjukdom som inte behöver vara dödlig men du behöver prata med någon som kan ge dig andra infallsvinklar på livet. Alla dessa sjukdomar har det gemensamt att de tar tid att bota men det går. Om du läser inläggen här så kommer du att se att livet förändras även för människor med svåra depressioner. Försök att ringa BRIS eller vår självmordslinje och prata med en volontär. MIND självmordslinje har telefon 90101 och är öppen från 6 – 24.00 varje dag. Bris har följande nummer 116 111 och är öppen 14 – 21 varje dag på båda telefonerna kan du vara anonym. Det är viktigt att du pratar med någon så ring. Vänliga hälsningar MIND moderator
Tack men jag tror fortfarande att jag är hopplös. När skolan börjar igen så kommer jag må mycket sämre igen. Jag kan ha depression för jag är nedstämd hela tiden och jag kan också ha en del andra grejer. Mina vänner tror inte mig när jag försöker prata med de eller så bryr de sig inte. Jag är nästan ensam mot det här. Jag är rädd för att ta hjälp, tänk om ingen vill prata med mig.
Hej, hur mår du idag? Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver i känslor från när jag var 15 år. Det är en tuff tid och man är någonstans mellan barn och vuxen, man känner sig ensam. Det jag kan säga dig är att saker och ting kommer att bli bättre. Jag insåg efter denna tid i mitt liv att jag inte var ensam utan att det fanns så många som kände igen sig i mig och att det fanns så mycket jag själv kunde göra för att göra världen till en bättre plats, kanske bara genom att hjälpa en eller två. Du måste bara hålla ut! Det finns andra vägar att gå! Skriv gärna tillbaka till mig så kanske jag kan förstå mer hur du känner och så kan jag försöka förklara hur jag tänker. Stor kram sålänge!
Hej, inget blir bättre för mig. Det händer dåliga saker hela tiden. Tack för att du i alla fall förstår mig. Jag har haft det så här länge nu, i ungefär 5 år. Jag har gått igenom mycket, mobbning, misshandel och våldtäkt. Efter allt det hade hänt så trodde jag mitt liv skulle bli bättre fast det blev aldrig det. Just nu mår jag skit dåligt, jag har ångest och jag har slut på orken. Jag tänkte bli inlagd på psykakuten men min pappa stoppade mig…….
Tack för att du lyssnar
Hej jag lider verkligen med dig – och det låter galet att BUP inte tar emot dig. Varför tar de inte emot dig?
Hej….jag vet inte. Jag kom dit som ett akutfall och då ville de bara inte ha mig där. Gick några gånger dit sen slutade jag för att de trodde att jag var ok. Tack för att du lyssnar på mig.
Hur dåligt ditt liv känns så vänder livet och du vet inte var morgondagen har med sig. Livet förändras och man kan börja se på saker från ett annan kant som kan vara mycket ljusare trots att det inte känns så för dig just nu. När någon som du tar livet av sig så innebär det att andra får ta över det lidande som du bär på just nu. Men till skillnad från det som du känner nu så kommer inte det lidande som ett självmord av en släkting eller vän upplever aldrig att gå över. Det viktiga är att du berätta för någon att du tänker ta livet av dig i din omgivning. Någon som kan hjälpa dig att hitta hjälp och vård. Är det inte dax att ta dig till en psykakut eller inga mobila teamet för hjälp om du är vuxen? Mobila teamet kan ge dig råd om var du kan få hjälp eller komma hem till dig om det behövs. Om du inte bor i Stockholm kan du hitta andra enheter som hjälper till med psykatriska besvär. Mobila teamet Ring MINDS självmordslinje 90101 (den är öppen mellan 06.00 – 21.00) Undernatten kan du ringa Jourhavande medmänniska på 08 – 702 16 80 (öppen mellan 21.00 – 06.00) eller till Jourhavande präst som du når under natten samma tider som Jourhavande medmänniska fast via larmnr.
Hej tack för att du försöker få mig att se att livet är värt något men efter det jag har gått igenom tror jag inte det längre. Jag har skulle ha kontaktat psykakuten men min pappa stoppade mig. Jag har redan planer och min kille vet det, fick trösta honom idag. Alla ger mig ångest över att jag ska ta mitt liv, jag vill ta mitt liv och jag ser det tyvärr som en utväg.
Tack för att du i alla fall skrev med mig och du kanske kan skriva tillbaka när du ser det här. Förresten är jag 15 år.
Tro mig hur mörkt det än känns just nu så vänder livet. Du kan ta kontakt med socialen eller någon på din skola så att orosanmälan kan göras till socialen. För dina föräldrar kan inte hindra att du söker hjälp även om du bara är 15 år. Ring Bris för att prata med en av kuratorerna där – du kan göra det anonymt. vänliga hälsningar MIND moderator
Tack…..jag försöker så gott jag kan och BUP har jag varit hos. BUP ville inte ha mig, det vill nog ingen…allt känns ändå hopplöst. Jag har planer för att ta mitt liv men jag vet fortfarande inte om jag vill utföra planerna…..för mig har mitt liv aldrig vänt.
Men du, ursäkta att jag lägger mig i, men du är 18 år, du får faktiskt uppsöka psykakuten så mycket du vill, det kan inte din pappa förbjuda. Hans reaktion beror förmodligen på lika delar rädsla som okunskap, men låt inte det hindra dig! Du behöver hjälp, och hjälp finns att få!
Jag är faktiskt bara 15 år och det är svårt. Jag var hos BUP några gånger men det hjälpte inte. Känns hopplöst…..jag vill inte leva
Förlåt mig…..jag har gjort en plan, allt är klart. Imorgon kommer allt vara över, all smärta och all ångest. Imorgon kommer jag försöka en gång till. Imorgon kanske jag kommer dö….