Svar skapade

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0
  • som svar till: Bär myrket inom mig

    Det låter som att du känner dig rädd.
    Jag kan lova dig att du är tuffare än du tror.

    Jag säger som många när det gäller känslor, de är ok, du får känna dem för de är dina.
    När du vågar, till exempel när du är ensam eller med någon du litar på, släpp fram känslorna, prata om dem och varför du tror du känner dem.

    som svar till: Hatar livet

    Jag minns när jag gick 9an. Det är 14 år sen nu.

    Jag hatade mina klasskamrater, hur jag kände mig, hur maktlös jag trodde jag var, hur naiva mina anhöriga och lärarna var.

    Nu idag, skulle jag säga framför allt till alla som är yngre än mig och känner som trådstartaren.

    Ödsla inte tankar på att avsky saker, vare sig det är dig själv, någon eller något annat du avskyr.

    Grubbla inte heller över det förflutna, och inte heller framtiden om det rör sig om år framåt. Det är för det mesta bara skadligt att fastna i tankesnurror.

    Det är ok att avsky saker, men att upprepat slösa energi på det kommer ni att ångra. Det gör jag.

     

    Ta gärna kontakt med foreningentilia.se, chatt.killfragor.se eller chatt.tjejzonen.se om du är ung och behöver stöd.

     

    Det är bra att lära sig trivas med sig själv, trivas med ensamhet och klara sig utan meningslös bekräftelse.

    Och ansträng er för att hålla er positiva, trevliga och engagerade i era egna liv och de ni bryr er om.

    Med det sagt, slösa inte energi på de som inte lägger någon på er.

    Sök inte deras bekräftelse eller uppskattning, så länge de vägrar bjuda på sig själva.

    Lär er uppskatta er själva, tycka om er själva och prata med någon vettig människa om ni är förvirrade över något.

    Det är ju bara min åsikt, men jag anser att du inte behöver skämmas över dina ärr eller dölja dem.

    Jag jobbade en kort period med en tjej som var på samma ställe, insatt genom något arbetsmarknadsprogram för människor med vårdbehov.

    Hon hade rejäla ärr på sina underarmar, men gjorde enligt mig det rätta, hon skämdes inte.

    Hon var bland ställets glättigaste medarbetare, men också den bräckligaste.

     

    Jag känner även en fd tjej, som nu är juridisk kille, med kraftig ärrvävnad på sina underarmar.

    Hon, eller han har alltid varit en kämpe och var aldrig sorten som dömde andra, och jag tvivlar på att han tar någon skit för sina ärr.

    Jag har också lyckats vända till mitt liv under det gångna året, mycket tack vare GAD och grubbel.

    Men det börjar vända, kanske. Jag har dock fortfarande vissa personlighetsproblem som jag undrar om jag kan råda bot på ens med terapi.

    Men kör på, sök och intresseanmäl dig. Är du petig med jobbsökandet förstår jag om det kan ta tid att hitta nåt, men är du redan nischad så förstår jag om du är noga.

    Vad det gäller ångest och GAD verkar ju allt peka på att acceptans av känslor och medveten närvaro vara ett bra första steg. Men sen uppkommer väl ångest och oro kanske inte bara pga grubbel utan det kan ju vara något i livet man vill förändra också.

    Men var försiktig med att ha orealistiska förväntningar på dig själv, det är mycket med dagens samhälle som ger människor låg självuppskattning i onödan.

    Trådstartaren

    Ibland är känslorna så starka att man gör dumma grejer och man ångrar sig när man får ta konsekvenserna och inser att den andra inte är intresserad. De har nog överseende med att du var kär…. Det tar tid men förälskelsen går över. Det krävs två för att ”dansa tango”. Det kanske var meningen att du skulle lära dig något av allt som hände? Nu har du ett annat mål!

    Jag kommer verkligen försöka undvika att det händer igen. Det hemska var att allt annat jag brukade tycka om bleknade i jämförelse med henne. Jag kunde inte distrahera mig själv ens när jag ville.

    Jag har ett annat jobb ordnat nu och det verkar bra.

    Det är inte att jag inte förstod att hon inte var intresserad, men jag fattade inte att ångesten skulle gå över.

    Jag kände mig så värdelös, och trodde väl att hon kunde vara min räddning.

    Jag är övertygad om att jag har GAD för att jag har ett väldigt bräckligt samvete, känner mig skyldig för allt möjligt, det stjäl fokus, och orsakar grubbel.

    Mitt dåliga samvete gör ju att jag vill be om ursäkt för saker, och om jag vill be om ursäkt då har jag ett skäl att ta kontakt med tjejen. Jag vill ta kontakt med henne men nu har hon tagit krafttag för att förhindra det.

    Jag bröt hennes privata integritet på ett sätt som hon kanske aldrig kommer förlåta.

    Jag fick tillgång till hennes privata fotografier, men jag lovar vid allt jag håller kärt att jag inte gick igenom dem, jag lämnade dem ifred och rörde inget annat heller när jag insåg vad jag kunde göra.

    Att hålla liv i förälskelsen och besattheten var en snabbt men dåligt sätt att må bra. Och jag betedde mig som ett kryp, ett äckel och mina kolleger lät mig vara så…

    Jag var besatt av hennes leende, skratt och utstrålning.

    Det var inget sexuellt över det, jag hade till och med svårt att vara sexuellt intresserad av henne för mina känslor var ”för rena”.

    Jag tror att hon är rädd för mig.

    Jag grubblar och ältar mycket, men har sett förbättringar. Tyvärr kommer vad jag gjort spä på mitt grubbel och min oro till och från.

    Jag har inte blivit trakasserad tillbaka för vad jag gjort, vilket jag är väldigt glad för.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0