[Red Veramo]

Så fint skrivet!

Så härligt att höra att du har hittat ett sätt att hantera din situation och vill dela med dig till andra.
Fortsätt vara stark och ge inte upp!

 

[Red Veramo]

Det jag spontant tänkte när jag läste din text var hur jäkla stark du verkar vara. Det kan inte vara lätt att gå igenom det du gör.

En sak jag jag kan relatera till är känslan att inte kunna ge barnen en dräglig tillvaro. Det är hemskt att känna sig som en dålig förälder men jag har lärt mig en sak med åren. Får barn bara kärlek så blir de trygga. Även om de inte har rätt klädmärken eller åkt skidor i fjällen.

Du skrev bara om de saker som du var ledsen och orolig för. Men vad är det bästa med dig själv? Har du haft några tidigare intressen/drömmar som nu grusats på grund av ditt mående?

 

[Red Veramo]

Tänk vad ofta man känner att (dåliga) saker bara händer sig själv och inte någon annan. Sällan är det ju dock så.

För ca fyra månader sedan blev jag lämnad för andra gången av mitt ex. Det är tungt när någon som var ett stöd och trygghet inte vill vara kvar i relationen. Eller när man hoppas på ett återförenande som inte blir av.

Ibland kan det hjälpa att fråga sig om man verkligen vill vara tillsammans med en person som inte vill vara med en själv. Samma sak gäller vänner.

Det finns så många andra underbara människor där ute som ännu inte fått glädjen att träffa dig eller mig. Så ge inte upp och kämpa på så gott du kan tills dess.

Vad tror du kommer hända om du skulle gå till din familj med dina problem?

 

[Red Veramo]

Jag känner till viss del igen mig i din berättelse. Sitter också själv på nyårsafton…igen. Har många bekanta men väldigt få riktigt nära vänner är kvar.

Jag har också varit deprimerad i perioder vilket gjort att jag dragit mig tillbaka och inte orkat hålla kontakten med vänner. Men saker kan bli bättre tänker jag.

Du skriver att du för ett år sedan var på väg att må bra igen. Vad var det som fick dig på rätt spår igen?