Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 1,449 totalt)
0
  • som svar på: Jag bleknar bort

    <3 Jaha, lite språkförbistring här ser jag =) Var inte meningen att lägga ord i munnen på dig. Klumpigt uttryckt av mig, ber om ursäkt!

    Hoppas någon svarar på eposten så du får en fin person att prata med <3

    <3 Tyvärr kan jag till viss del tillhöra den naiva skaran att utgå från att alla vill väl och sedan bli superförvånad när det visar sig annorlunda =) Minns att en kollega som valde att just inte hjälpa mig när jag var svårt utsatt beskriva det som att hon förväntade sig överlag det absolut värsta av folk och sedan blev hon positivt överraskad om det var på ett annat sätt. Minns då att jag reagerade och blev lite perplex över den människosynen också, så kanske finns det två lika farliga kategorier/motpoler här? De som kroniskt underskattar andra och sedan de som snarare överskattar sin omgivning?

    Är det inte lite sånt med självinsikt man får lära sig mycket om i terapi? Att upptäcka och hantera avundsjuka och besvikelser i livet? Tänker på om ens kollega bli befordrad eller lovordad att man behöver vara professionell och mogen där att stå tillbaka? Det kanske behöver ingå i workshopen också =)

    som svar på: Orkar inte mer

    åh nej <3 Har du haft symptom länge eller är du precis i början av fasen – om du vill säga?

    Krya på dig! Skickar massa kramar

    som svar på: Vill bara bli älskad

    Hej,

    Känner igen mig i din historia. Har också en bakgrund med sexuella övergrepp. Varit kär i tre killar som varit upptagna genom åren. Också funderat mycket över när man ska få sina känslor besvarade och möta ”the one”. Vill också bara bli älskad. Något jag märkt för egen del är iaf att de här männen som varit upptagna har kunnat utnyttja mig – framförallt känslomässigt och själsligt. Vi har haft ett otroligt starkt djupt band mellan varandra men när det kommit till kritan förnekade de det. Så i stället för sex har jag blivit ”känslomässigt använd”. Kanske att de hade mer gemensamt med mig än sina flickvänner, eller att relationen varit dålig under en tid och de behövde bekräftelse och någon som verkligen såg just dem.

    Hur som helst är det en tid sedan jag var olyckligt kär i en upptagen person, men jag har absolut kraftiga tendenser till det fortfarande. Vilket ju känns väldigt jobbigt och skamfyllt att erkänna. Ohederligt lär nog folk kalla det. Vissa säger väl också att det är något försvar att man vågar ge sig hän till en upptagen person på något undermedvetet plan, det känns tryggt eller bekant på något sätt. Jag vet inte, jag kan inte psykologi tillräckligt bra.

    Empati tror jag man ska kolla efter hos framtida partners och för att hitta den rätta som kan älska en tillbaka. Någon som kanske till och med sätter gränserna åt en ifall man gör något destruktivt. Någon som inte själv mår bra av att man blir utnyttjad i relationen, som reagerar empatiskt och ser till ens eget bästa.

    Det gäller, tror jag, att ha höga krav och se till så det är en tjysst person – han finns därute <3 Jag tror du kommer bli vald först inom kort.

    som svar på: Orkar inte mer

    Man får säga nej <3 Kanske personen var väldigt desperat och ber om ursäkt längre fram? Hur som helst låter det jättejobbigt att ha haft en konflikt. Speciellt jobbigt också eftersom du redan har mycket som är tungt i livet förstår jag det som med sjukdomar och depression?

    som svar på: Orkar inte mer

    <3 Låter som att det är en person som inte klarar av att man sätter gränser emot henom?

    som svar på: Orkar inte mer

    <3 Vill du berätta vad som hände?

    <3 Kan det vara så att du vill ha något mer konkret (än depression och ångest) att peka på? Typ: Kolla här, jag är sjuk och ni behöver hjälpa mig!  

    Är inte det så också att den fysiska vården fungerar bra mycket bättre än vad den psykiska gör? Man får generellt mer empati och bättre bemötande när det gäller fysiska sjukdomar än när man söker för psykiska besvär? Det är min erfarenhet iaf.

    Cancer och allvarligt dödliga sjukdomar tycker folk är förskräckligt. Depression och ångest är det många som inte förstår sig på. Som jag märkt tar det oftast inte på det stora allvaret som det behövs!

    ja, det där är ett väldigt intressant tema just vad små intressemotsättningarna och makt kan göra med en grupp personer. Prestige och stolthet t.ex. tror jag kan vara två faktorer som gör det just superfarligt på en arbetsplats och som kan leda till just ohövliga beteenden, och som riskerar övergår i ren skär mobbing? Tycker det är klokt det du säger om att ett första steg är att väcka medvetenhet och motverka härskartekniker <3

    Hej,

    låter jättejobbigt! Läste den här artikeln nedan idag och kom då att tänka på ditt inlägg som jag läste för några dagar sedan men inte hade något vettigt att svara på. Tycker psykologen skriver klokt däremot! Kanske du kan ha hjälp av det? <3

    Expressen: ”Det har varit hysteriskt sedan vår son föddes”

    https://www.expressen.se/premium/halsa/det-har-varit-hysteriskt–sedan-var-son-foddes/

    <3 Det låter manipulativt av den informella ledaren att avleda att missförhållanden kom till ytan? Har man ingenting att dölja borde man snarare vara för att alla får komma till tals? Kanske till och med uppmuntra att alla får en chans att berätta om något fungerar just väldigt bra på den avdelningen? Det måste känts oerhört provocerande för dig att möjligheten plockades bort rakt framför näsan? <3

    Menar de förresten att det här ohövliga beteendet, alltså sådant som att himla med ögonen, ska medarbetare lära sig på workshops att inte göra? Det är ju anmärkningsvärt verkligen som ni säger att vuxna människor behöver gå kurser i att bete sig hövligt? Kan nästan se framför mig mobbarna på förra arbetsplatsen se ut som fågelholkar när någon berättar att ”det här är ett kränkande och respektlöst beteende” välj istället att agera såhär.

    Olive Biruny <3 Hoppas verkligen att ni som jobbar i sjukvården framöver får betydligt bättre löner och arbetsvillkor. Att man har lärt sig hur fundamentalt viktig sjukvården och de anställda är för våran överlevnad. Jag är ledsen att det är på det här sättet <3

    Läste förra veckan att RS-viruset har gått ner och nu också influensan. Hoppas det vänder och att Omikron snart slutar stiga spikrak uppåt.

    Förstår också att det är totalt utmattande att samtidigt orka med familjeliv och det privata när jobbet slukar energin och gjort så länge <3

    (Jag har ansiktsmask och tillhör inte den kategorin som tänker sprida någon av de tre smittorna vidare)

    Skickar massa kramar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 1,449 totalt)
0