Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 1,285 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Har varit med i ett politiskt parti också på min fritid och där det var det exakt samma tendenser att man inte fick säga nej till arbetsuppgifter, utan jag fick hur mycket som helst att göra bara jag gav lillfingret. Då ringde mina varningsklockor också så jag har inte orkat vara med sedan i somras pga. det här. Alltså bristen på att man får sätta gränser. Säga nej. Välja själv. Få ha integritet. Precis det var ju problem på min förra arbetsplats också. Jag blev inte hört oavsett hur mycket jag sa att jag inte klarade av mer. Skrek ut mina gränser, både till chefer och arbetare som jag var chef för. Ingen lyssnade. Min uppväxt var så också – ett konstant osynliggörande av mina gränser. Jag fanns i princip inte. Och när jag påtalade något brukade syskon och föräldrar stirra ut genom fönstret. Usch, nu börjar jag gråta.

    Trådstartaren

    Usch, så hemskt Purple Cigogu 🙁 funderar på det du skriver om att vara paranoid och kanske att det kan innebära att man försöker sätta upp en ännu starkare fasad? ett tips är att försöka prata istället med andra –  tex på dagis, säga att du känner dig lite ur form förtillfället. prata om det, lägga fram det på bordet. för mig tycker jag det har tagit bort den där inre spänningen av paranojja. andra har då också kunnat möta mig med medkänsla och dragit ner på kraven. känt paradoxalt nog mig mindre psykiskt sjuk när jag synliggjort den för andra.

    Hur länge har den här sämre perioden hållit i sig för dig?

    <3

    <3 Tycker det är lite anmärkningsvärt att din kille inte förstår själva budskapet i det du förmedlat, flertalet gånger redan till honom, fina du. Att behöva ha samtal kring att man inte vill och sedan när din kropp igen hamnar i freezetillstånd pga. stress förmodligen är det klent av honom att mena på att det inte varit tydligt nog, eftersom du inte kunnat prata vid tillfället. Hur många samtal ska krävas för att polletten ska trilla ner hos honom om att du inte vill att han ska vara nära?

    som svar på: La av med tabletter

    Åh, vilken viktig tråd! <3

    Min erfarenhet är lite dramatisk för jag blev sjuk i flera månader när jag trappade ner. Hamnade i något som heter ”Akafysia” och som kan drabba en om man trappar ner för fort. Jag tog Sertralin och rasade i vikt av den och kände mig därför tvungen att sluta abdrubt. Blev inte så bra (milt uttryckt) utan det började med att jag fick konstiga overklighetskänslor och andra symptom (kände mig extremt konstig), så då tog jag lite igen för att få ordning på det. Men sedan började en lång mardröm där jag först vaknade på nätterna och inte visste var jag var någonstans. Började gå i sömnen och liknande. Mycket läskigt.

    Efter det följdes ett psykosliknande tillstånd som jag nu först (10 år senare) förstod var Akafysia. Jag var för sjuk för att söka hjälp så jag försökte på alla tänkbara sätt rätta till det här på egen hand. Efter månader tog jag mig till min läkare och bara grät på hans rum. Fick då diagnosen ”panikångestsymtom” och Mirtazapin. Det har jag läst såhär i efterhand är precis vad man ska ge patienter med Akafysia. Även järn, vilket märkligt nog också var något jag halsade i mig (blutsaft) och blev hjälpt av det. Så syftet med att jag skriver det här är att upplysa att ta det oerhört försiktigt när ni sätter ut antidep medicin. Det jag hade var en ren skär mardröm.

    Tydligen finns det också människor som lever i flera år i detta tillstånd. Kändes som att ha en demon inom sig. Läkare vet tydligen oftast inte så mycket om det här. Inte heller min läkare förstod ju det. Men nu först, 10 år senare, förstår jag vad som hände. Det tog mig flera år att bli stabil på riktigt igen. Jag missade hur mycket som helst i mitt liv under den här tiden. Så var försiktiga så ni inte råkar ut för samma sak <3

    Akafysia är alltså en form av superstress i kroppen där man inte kan sitta still – någonsin. Alltså inte ens för att äta lite mat. Man måste hela tiden vara i rörelse. Det absolut värsta jag varit med om när det gäller psykisk ohälsa. Extrem rastlöshet (dygnets alla timmar), som Olive Qelydo skriver.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Akathisia

    <3 det är jobbigt och tar enormt på krafterna att leva i såna här undantagstillstånd som vi gjort nu i snart två års tid. Förstår att det känns extra tufft också när du kommit en bra bit i hanteringen och så förvärrades smittspridningen och ger ökad rädsla igen. Kan känna igen mig i det. Munskydd är mitt bästa försvar. folk i min klass är sjuka hela tiden och testar positivt (till och med lärarna är sjuka i covid) men själv har jag inte varit sjuk (bara pollen) på snart två års tid så munskydd – det som ser ut som ett kaffefilter- är verkligen skitbra. Kan rekommendera det om du inte kört med det innan.

    Råkade bli dubblett.

    Men usch, det låter som mobbing och utfrysning <3 Har han sagt något om varför han beter sig på det här faktiskt kyliga sättet emot dig? Låter som att han är som en stor elefant i vardagsrummet och som tar mycket energi och livskraft. Tänker på det du skriver om att inte kunna bjuda hem folk heller. Begränsande låter det som att ditt liv blivit pga honom och att du behöver få komma på en intervju så det löser sig?

    som svar på: Chatt

    <3 Åh, tror verkligen ytterst få klarar av att studera, arbeta, sök hjälp, vara en bra partner och ta hand om barn, när man samtidigt lider av psykisk ohälsa. Det är helt orimliga krav att ha på sig själv fina du <3

    som svar på: Döende och utan vård

    Fina du <3 Finns här <3 <3

    <3 Förstår vad du menar och kanske att samhället gärna vill att man ska vara uberproduktiv, oavsett. Finns mycket skuld- och skambeläggande i det. Herregud vissa som har cancer menar ju systemet ska ut och arbeta. Hur sjukt är inte det. Ta den tiden på dig som du behöver! Vi lever i ett rikt land och du har ju fått beviljat att få ersättning så lita på det <3

    Låter tungt att inte ha någon att prata med om dagarna. Känner såväl igen. Det gör inte ens mående bättre precis. Att sjukvården inte hjälper till tycker jag är något samhället behöver rikta skammen på, däremot. Varför gör de inte det, kan man ju fråga sig. Vi betalar ju skatt för att få hjälp när vi behöver det som mest.

    Finns det något vi kan göra så du mår bättre? <3

    som svar på: Så känslig
    Trådstartaren

    Purple Gukima <3 Blir väldigt berörd av det du skriver om din chef som trakasserade dig och sa att du var känslig och dum. Det var det sjukaste jag hört. Så förskräckligt.

    Vet inte hur det är för er men jag fungerar väldigt bra när jag umgås med barn. Det är som att känsligheten då är till stor hjälp, antar jag. Det är som att jag ser barnens behov och läser av dem fortare än vad deras föräldrar ofta gör. Det här kan bli lite konstigt iofs också eftersom föräldrar ju ska förstå sina barns behov före liksom en utomstående men så brukar det bli iaf. Tror det beror på känsligheten som jag har. Att jag ser lite, lite snabbare än andra. Är heller inte rädd för barn, däremot vuxna. Det har nästan alltid varit så. En barndomskompis påpekade det för en tid sedan att när vi var barn så litade jag bara på andra barn men inte vuxna. Det sitter på något knäpp sätt kvar. Barn skadar en inte, de är också känsliga. Vuxna däremot kan vara så hårda i tonen och i princip krossa en. Tycker det är obehagligt. Känner ni igen er något i det? <3

    Kanske att det påminner lite om att vissa kommer bra överens med typ djur. Att man föredrar djurs sällskap framför människor.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 1,285 totalt)
0