Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 2,061 totalt)
0
  • Åh, ja, blir ju dessvärre lätt så; har man ett grundproblem/utsätts för svåra trauman, blir det ringar på vattnet av det.

    Förstår ju om all din tillit till psykologer är obefintlig och om du inte vill söka igen, fast privat.

    När jag varit svårt sjuk i PTSD (det var ungefär 10 år sedan det var som värst. Kunde inte heller söka hjälp) gick jag till bibliotek och läste böcker för att få kunskap och verktyg. Såg också en jättefin dokumentär som heter ”Delfinpojken” som jag varmt kan rekommendera!

    <3 Ok, då förstår jag. Shit vad skrämmande att det får gå till på det sättet. Konsekvenserna med förlorat hus, din hälsa och barn som blivit traumatiserade, är helt förskräckligt. Förstår verkligen att det gjorde att ni ville byta land. Har ni alltså sedan hamnat här i Sverige men i utkanten pga. svårt att integreras i samhället?

    <3 Oj, vilket enormt svek av båda instanser! Måste kändes helt vidrigt att psykologen som man ju ska kunna ha förtroende för gjorde på det här sättet. Hjälp. Så ondskefullt och smärtsamt det måste upplevts för dig. Ja traumatiskt förstår jag att bli så bedragen när man öppnat upp sig och varit modig och stark att man orkat berätta om sitt förflutna. Fy fan. Blir väldigt illa berörd att höra hur det här kunde hända. Har den här psykologen ställts till svars?

    <3 Men wow, det är ju en jättekonstig logik. Som att påstå att en person som blivit våldtagen därmed förvandlats till en våldtäktsman av bara farten. Gud så fräckt, alltså! Vad det här någon typ av myndighetsperson som uttalade sig så och gjorde ditt liv till ett helvete?

    Det är faktiskt helt obegripligt hur offer kan bli så pass skuldbelagda av sin omgivning. Jag har varit med om något liknande att folk i regel alltid tyckt extremt synd om exempelvis mina föräldrar, medan mitt liv och det jag blivit utsatt för – det tycker de är ”banalt”. Jag blir faktiskt förbannad när jag tänker på det.

    Hur sover du på nätterna? Vaknar du upp av flashbacks?

    som svar på: Ångest i natten

    <3 Jättetufft! Låter som att du inte har något andrum riktigt? Läskigt låter det också med arbetet och studenterna som är elaka. Förstår därmed också att yttre påfrestningar som barn (vilket ju är så himla stressande bara i sig) gör det hela för svajigt. Är roten mycket arbetsplatsen som gör det hela ohållbart? Alltså att det litegrann blir som en dominoeffekt för allt det andra?

    Skickar många kramar

    <3 Hej och varmt välkommen hit!

    Åh, PTSD är så hemskt, fina du. Har du hemska flashbacks och så – om du vill berätta? Känner igen hundra procent också detta att livet kräver så mycket och ger så lite tillbaka. Det är så tungt.

    Jag vill på riktigt gärna höra om din historia.

    som svar på: Ensam och arbetslös

    <3 Hej igen!

    Kom att tänka på distansstudier som ett alternativ för att ”gå runt” den sociala fobin? Exempelvis kanske du kan söka till en universitetsutbildning till våren som är på distans? Tycker det var ett riktigt bra tips också att välja något som leder till ett yrke – så viktigt!

     

    som svar på: Så meningslöst

    <3 Så bra citat! Helt ärligt kan jag känna ibland att mitt liv redan är förstört, men andras liv kanske inte är det- och jag vill gärna inte att folk ska ha det lika dåligt som jag haft/har det.

    Vi kämpar på!

    som svar på: Red Simyna

    Åh, tack snälla Olive Hufuvi! <3 Vad gulliga ni är.

    Läste i en artikel ganska nyligen att visa medkänsla med andra minskar sin egen risk för utbrändhet. Tycker det ligger något i det. Så man kan alltså se det som att jag är engagerad också av rent egoistiska skäl =)

    som svar på: Saknar mitt ex

    <3 Åh, tycker du har så rätt, förstår precis vad du menar.

    Apropå sorg: Har du haft sådär att du i princip stängt inne dig själv i någon vecka och bara gråtit så mycket det går? Alltså fått utlopp för den här smärtan du bär på?

    Tänker att det också spelar in att ni bor i en mindre stad och därför springer på varandra. Inte konstigt alls att det är helt hemskt, skulle själv tycka det var jättejättejobbigt om det hände mig.

    Inte konstigt heller med dubbla känslor inför om du vill tillbaka till den relationen eller inte. Är det inte litegrann så att man desperat saknar, vill ingenting annat, än tillbaka den där världen man skapade ihop? Tänker på drömmarna du har? Men samtidigt finns det negativa aspekter i relationen och som man heller inte kan förbise? Det är dessa två alternativ som du bollar i huvudet, låter det som?

    som svar på: Så meningslöst

    <3 Åh! Tänker också på framtiden och hur bisarrt det vore om vi som redan haft ett rent helvete, ska utsättas för det man trodde var, det mest otänkbara. Alltså jag har faktiskt gjort så att jag blivit ännu mer aktiv på exempelvis sociala medier. Går även med i fysiska demonstrationer irl. Skriver under i kampanjer för att stötta typ aborträtten. Jag försöker kämpa emot! Göra nåt. Klarar inte av att vara passiv och bara se världen förfalla. Tycker man mår mycket bättre av det. Lite som att man tar tjuren vid hornen.

    som svar på: Saknar mitt ex

    <3 Vad smärtsamt. Hjärtesorg är så tungt. Jag tänker att det låter som att du är en bra bit in i processen och att du nu behöver ett nytt steg att förhålla dig till? Jag undrar om det inte kan vara hjälpsamt att du träffar en ny person som du lite löst bara hänger med? Alltså för att ta sig över den tröskeln? Tänker också att du säkert lärt dig massor av tidigare relationen om vad du söker och inte söker hos nästa partner. Kanske du kan hitta en person som har mer av det som du saknade hos din förra? Vet inte om det här är till någon hjälp övh. Tänker mest högt.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 2,061 totalt)
0