Bra och relevanta frågor!
Kanske när det finns ett mönster som gör en liksom skogstokig?
Att allra oftast när ens kompis svarar på något man sagt så känner man hur bröstet fylls av vrede?
Andra sorters ilska kan ju vara när man har olika åsikter/uppfattningar kring något som berör en djupt. Kan också skapa friktion men det blir inte samma typ av personangrepp då utan man talar snarare i sak. Man blir kanske upprörd över den andres värderingar eller bristande moraliska kompass, men det är fortfarande ingen konflikt som uppstått för att någon har skadat/sårat den andra, tänker jag. Man får tycka olika.
Ilska associerar jag ofta med att någon har klivit över ens gränser (värdighet) och att man blir arg för att man vill förhindra det, skydda sig själv.
Tror även detta med att ge människor fler chanser ofta bottnar i personkemi. Finns personkemi i botten osv. Vill man varandra väl. Har man givande diskussioner allra oftast. Då tror jag absolut på att ge den relationen fler möjligheter. Personkemi kan ju också vara så sällsynt att hitta. Att vilja gå bärsärkagång efter man umgåtts med någon vän tänker inte jag bottnar i ”god personkemi”.
Tänker kanske att skillnaden är att i sunda relationer kan man känna ett sting av irritation eller ilska, men i toxiska relationer blir man just helt tokig av upprördhet. Menar då att det är vad som uppstår som ett mönster. Ilska är ju också något vi alla människor känner då och då. En normal känsla att reagera med, på sin omvärld.
Vet inte vad ni säger?
