Skapade svar

Visar 12 inlägg - 49 till 60 (av 2,188 totalt)
0
  • <3 Anknytning.. Rekommenderar podcasten ”Happy dating” på Spotify. Det är en psykolog som talar om exakt det du beskriver i vissa avsnitt. Det är såklart inget fel på dig alltså utan det handlar om ett anknytningsmönster du har med dig från uppväxten som gör att du tänker och beter dig såhär distanserat emot andra. Det är en teori iaf.

    <3 Fina du, kan knappt föreställa mig något mer obehagligt än att bli orättvist anklagad för att ha slagit sitt eget barn. Socialtjänstens samtalston om att så skulle vara fallet är ju djupt förnedrande. Jag hade blivit så arg.

    Tänker även på att det låter som att barnet mår extremt dåligt och är svårt förvirrat, kanske även traumatiserat av allt det här? Är själv skilsmässobarn med två föräldrar där det var som ett världskrig hemma efter de skilde sig. De hatade varandra djupt och innerligt och det värsta av allt var nog att vi barn känslomässigt blev totalt avskurna från att bli sedda, bemötta med kärlek och närvaro. Föräldrarna förmådde bara tänka på sig själva, sina smärtor och sin avsky över den andra föräldern.

    Så mitt råd till dig är att sitta lugnt i båten (förstår om det låter provokativt att säga så), skapa en harmonisk plats hemma hos dig där barnen känner att det är tryggt och kärleksfullt.  Försök återvinna förtroendet till det här barnet som förmodligen är i en djup krisreaktion och inte vet vad den ska göra av sina känslor.

    Jag tror det kommer lösa sig <3

    som svar på: Mående vs. uppväxt
    Trådstartaren

    <3 Så bra sagt! Instämmer helt!

    som svar på: Mående vs. uppväxt
    Trådstartaren

    <3 Min teori är att den där fasaden behöver rämna hos en terapeut eller att man allmänt ventilerar ut det någonstans – för att finna inre sinnesro och få chans till att läka. Däremot tror jag inte alls på det folk säger om att man måste generellt blotta liksom sina barndomstrauman, sår eller nutida psykisk ohälsa för allmän beskådan. Det är inte att vara falsk att inte öppna upp sig på det sättet.

    Minns en kvinna jag träffade som en vacker dag orkade berätta för sin terapeut om att hon blivit utsatt för incest. Efter det sa folk till henne att hon blivit lättare i sin energi, att alla kunde med ögat se att något som tyngt henne i hela livet plötsligt hade plockats bort från hennes axlar. Det tycker jag var så inspirerande och säger något om kraften i att dela med andra.

    Man brukar väl också säga att de lite enklare problemen går att dela, medan djupa hemligheter förblir stumma. Det kan jag definitivt också skriva under på.

    som svar på: Mående vs. uppväxt
    Trådstartaren

    Önskar fler resonerade som du, att dessa människor fokuserade på att barnen skulle få må bra snarare än vara bra. Kanske där det gått så fel i våra egna tankar om oss själva också. Vi fick inte utrymmet att reflektera över vårt mående för vi var tvungna att skydda oss själva genom handling. Vi utvecklade aldrig hälsosamma känslor i kaoset.

    Exakt. Det har inte funnits någon prioritering övh att man skulle må bra som individ. Det var väl det som var det stora mörka hålet i det dysfunktionella. Man kunde må hur dåligt som helst och ingen reagerade (förutom att bli arga). Om man däremot gjorde något väldigt allvarligt fel i handling, eller inte levde upp till förväntningarna, blev det uppmärksammat på nolltid.

    Nu känns det plötsligt som om man spänt musklerna i överflöd när det kommer till handling i livet, så att säga. Men däremot, som vanligt, är det ett mysterium hur man gör för att må bra i sitt sinne.

    Kanske ska man ha det som mantra: det viktigaste är hur jag mår och inte vad gör jag? Just nu känns det som att man snarare lever efter devisen: det viktigaste är vad jag gör och skitsamma hur jag egentligen mår. Måendet är sekundärt.

    Tänker att sunda föräldrar agerar så, de kollar hela tiden efter hur barnet mår och om det är mätt osv. Att ge uppmärksamhet och spegla barnen, känslomässig näring, tror jag är del av de avgörande faktorerna för att man inte ska lida av, utveckla, psykisk ohälsa som vuxen.

    <3 Snyggt att du är klar med uppgiften till imorgon, starkt gjort!

    Du gör säkert redan så också så kanske inget höjdartips men tror på att göra lite, lite i taget när det tar emot? Öppna dokumentet, skriva litegrann på det. Ta det pö om pö. Mer så än att ”nu ska jag sitta i 4 timmar i sträck” och så värjer man sig och orkar inte. Tror på att uppmuntra sig själv till att minsta lilla ansträngning är starkt gjort. Tänker alltså när man känner enormt motstånd och tycker det känns övermäktigt, har tankar på att hoppa av. Då tror jag det är extra viktigt med de här små ageranden. Minns att en lärare inför en hemtentamen vi skulle ha sa till oss ”skriv lite varje dag”. Tycker det var ett bra tips för sakta men säkert tog man sig igenom det. Inte minst för att man drogs in i det – på ett positivt sätt.

    Kram och pepp!

    som svar på: Kärlekskrank
    Trådstartaren

    Tack för ditt svar! <3

    Det här kommer bli en utmaning också att ofrivilligt ”jämföra” dessa män med varandra. Jag får lite ångest nu ikväll när jag pratar med den här personen som jag inte är så intresserad av och känner ju ännu mer att jag saknar den andra, haha. Fy fan vad patetiskt. Får väl bita i det sura äpplet.

    <3 I hear you. Helvete vad jobbigt det är att studera på universitetet. Tydligen höjer man sitt IQ genom högre studier. Kanske kan vara en liten morot i det hela? Lät väldigt klokt och fint också att unna sig något efter en inlämning. ”Good enough” tror jag på som mantra? Det kan sänka prestationsångesten och göra att man får distans till att man inte är sina liksom ansträngningar eller slutbetyg. Är säker på att du ändå är helt briljant!

    <3 Precis, studier visar att det handlar om ett vardagligt flow. När man väl gör något så skapar det energi till att göra nästa grej. Det är därför ”aktiva människor” får så fasligt mycket gjort och personer som gör mindre tenderar att bli så olidligt trötta av inaktiviteten.

    <3 Inte konstigt att du blir ledsen över att ex-partnern kanske försvinner och där du står ännu mer ensam. Förstår precis också vad du menar med juletider. Det brukar vara högtryck på det här forumet några veckor innan jul och sedan vidare under julen. Är så hemskt för det är som att alla vi ensamma, sargade och deprimerade ofta ”peakar” i vårt mående den här årstiden och vid just den här högtiden. Vill minnas att det varit likadant för oss som vuxit upp i dysfunktionella familjer – jular tenderar vara fasansfulla för så många. I den bästa av världar fanns också ställen irl vi kunde gå till för att samlas i värme, gemenskap och kärlek.

    Stor kram

    <3 Vet knappt vad jag ska säga, eller skriva. Men i stället för att inte säga något så tänker jag på ett annat perspektiv och där är att jag har läst att man ofta blir kär i någon genom exempelvis intensiv ögonkontakt. Även att vara med om något lite halvläskigt tillsammans, typ gå över en bro vid ett stup. Med andra ord är min uppfattning att bli kär är en intensiv känsla som kan skapas beroende på omständigheterna som man är tillsammans med andra i. Gjorde du och den här tjejen roliga grejer ihop eller blev det mest som en vardag när ni umgicks? Jag tror alltså att det här handlar om en fysisk reaktion som knappast bara händer vissa. Borra in din blick i nästa tjej du dejtar. Jag menar allvar.

    <3 Alltså jag tycker nog du ska hota om skilsmässa? Det här låter ju helt absurt att behöva förhålla sig till ett helt nytt liv av ”släktingar” och som du sagt att du inte vill ska flytta dit. Så gränslöst av dem att inte lyssna alls på dig. Hoppas din partner tar sitt förnuft till fånga!

    Stor kram

Visar 12 inlägg - 49 till 60 (av 2,188 totalt)
0