Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 1,867 totalt)
0
  • Barn verkar ha en naturlig livslust? Min personliga iakttagelse är att människor som inte gått sönder brutalt och ordentligt vid något tillfälle (upplevt något fasansfullt bortom denna värld) har kvar den där livslusten in i vuxen ålder. Sedan finns det vi som ständigt behöver övertyga oss själva om att livet visst är värt att leva trots att man sett och vet på tok för mycket om livets baksidor. Jag förstår att man vill leva och tycker det är fantastiskt om man inte har personliga erfarenheter av den andra sidan. Så kände jag med som ett litet barn – jag trodde livet var fyllt av underbara känslor. Övertygad om att livet i regel skulle behandla en väl.

    <3 Känner också igen på vissa sätt!

    Tänker att det där med utseende så ofta verkar vara någon form av ”kvinnlig bondning”? Tanken är nog många gånger omedvetet att man försöker komma varandra närmare genom att exempelvis klaga på sitt utseende (släpper någon guard och visar sårbarhet), ger komplimanger till andra – höjer någon och bjuder på sig själv, påtalar något om sina egna eller den andras kläder eller frisyr, visar att man ser dem. Som jag förstår det är det såhär jättemånga kvinnor lär känna varandra och bygger tillit, värme och därmed en vänskap utifrån. Jag är personligen inte helt bekväm i det snacket, blir triggad och känner mig olustigt självmedveten. Blivit påhoppad under hela min uppväxt av min mamma som kommenterade mitt yttre (en pappa som hånade andra på gatan) så jag hoppar in i någon Ptsd när folk håller på såhär. Försöker dock öva på att prata med kvinnor i det här språket, trots att jag egentligen avskyr det och är en stark motståndare till ett ytligt samhälle. Blir ständigt bundis med en kille på arbetsplatser så man slipper ”hålla på”. Är innerst inne oftast obekväm med kvinnor trots att jag har två systrar. Eller så är det pga. systrarna som jag vet hur illa man kan råka av just kvinnor, jag vet inte. Sidospår.

    som svar på: Trasig, vilsen och kär

    Ja, har inte haft så i någon kärleksrelation men däremot i en väldigt nära och långvarig kontakt med en bästa kompis, som också i sin tur visade sig vara en kopia av min mamma; så känner igen från två personer alltså själva relationsmönstret och personlighetstypen. Jag upplevde det som att det fanns ett hot i luften nästan att man skulle ge massor av bekräftelse och kärlek – inom rimlig tid, dvs. så fort man bara kunde. När man missade det vid något tillfälle så fick man direkt känna av det genom en bestraffning eller beskyllning. Detta att gå på äggskal var det ju precis. Ett litet tonfall och så var det bråket igång. Dessa personer klarade inte heller av någon konstruktiv kritik övh. Märkligt bara att de själva delade ut kritik i var och varannan mening ungefär och tycker det var helt i sin ordning, liksom. Känner med dig i den frustrationen och maktlösheten! <3

    Det enda jag kan rekommendera är att absolut inte gå med på din partners vilkor hur den här relationen ska vara, enligt henne. Tänker att det finns en övervägande risk att man blir enormt självuppoffrande då och ju mer man dras in att anpassa sig desto sjukare tycker jag ”reglerna” brukar bli. Jag tror mycket mer på att agera den sk normala och sunda och sätta gränser. En terapeut sa en gång till mig, vilket var hemskt, att jag skulle se min mamma som ett litet barn som man behövde hela tiden påminna om sina egna gränser och andras gränser- alltså uppfostra. Det tycker jag kändes fruktansvärt och kanske förminskande men sanningen är att det är precis så gällande henne, man måste berätta vad som är rätt och fel, normalt och sjukt, hon saknar den där kompassen. Nu vet inte jag alls om det är så pass illa med din tjej, jag hoppas innerligen inte det. Poängen är egentligen att säga att låt det kosta att stå på dig. För priset är ännu högre ifall man viker ner sig, tror jag.

    Hej och varmt välkommen hit till forumet! <3 Förstått att det blir problematiskt för er som jobbar i vården att man såklart inte vill att ens kollegor och chefer ska få reda på massa privat information om en. Jag har ett vagt minne om att man som vårdanställd kan söka terapi hos någon separat organisation, men det var så länge sedan jag hörde om det (en läkarkompis som gjorde) så minns inte detaljerna, men kanske kan du googla på det?

    Kram

    som svar på: Ångest över jobb

    Tror också det går att lösa genom samtal med chefen. Vissa chefer är gulliga och förstår, uppskattar ens ärlighet, andra kan vara sådär lite mer snarstuckna och gå in i någon öppen offerroll för att det innebär att de behöver lägga resurser och tid på att hitta en ersättare. Tips är att verkligen gå in ödmjukt i ett sådant möte och kanske till och med dra till med något om psykisk ohälsa som påverkar dig (ljug alltså) ifall du märker att det här är en knepig chef som inte förstår allvaret i hur pass illa det är, hur mycket du faktiskt vantrivs. När man är så pass ung att man precis gått ut gymnasiet tänker jag även att chefer behöver ha lite överseende ifall man valde fel, inte alls förstod vad jobbet skulle innebära. På arbetsintervjuer brukar ju arbetsgivaren heller inte vara så tydliga alls, så det är nästan alltid en överraskning tycker jag fram till start och en vecka in så vet man exakt vad det innebär. Tror alltså din magkänsla visar rätt här.. <3

    Kram

    som svar på: Någon att lita på

    <3 Tror man ska kolla efter personer med hög empatisk förmåga och som är genuint intresserade av att lära känna andra människor både på ett ytligt men även djupare plan. Personer som man ser ställer upp för sin omgivning. Gör de inte det, lär de inte heller ställa upp för en själv när det gäller, tror jag. Tänker att det handlar om värderingar och ideal och vad man har för människosyn. Att man delar dessa med varandra, exempelvis altruistiska handlingar. Vissa verkar ju tycka genuint illa om folk och tror det absolut värsta. Enligt min erfarenhet är det dessa man inte kan lita på.

    Kram

    som svar på: Ångest utan anledning

    <3 Fina du, låter jättejobbigt verkligen! När jag känt sådär har jag varit utbränd, tror jag. Kan det vara det som hänt dig månnetro?

    Tipsar om detta ifall det kan ge dig något:

    Dokumentära Berättelser
    Tänk dig att du en dag ser dig själv i spegeln och inte känner igen den person du möter. Eller att du inte längre kan äta för att du mår så illa. Det är några av de symtom som Emma upplevde efter att ha varit utsatt för hög stress under ett års tid. Det här avsnittet ska handla om utmattningssyndrom, en diagnos som blir allt vanligare enligt siffror från Försäkringskassan. I avsnittet pratar vi också med Ann-Charlotte Laurell, KBT-psykolog, om vilka som drabbas och hur man blir frisk. Emma har skrivit om sitt utmattningssyndrom i boken Våga vara rädd: en bok om utmattningssyndrom. 

    https://radioplay.se/podcast/dokumentara-berattelser/lyssna/2074242/#:~:text=Kollapsen%20efter%20stressen%20T%C3%A4nk%20dig%20att%20du%20en,utsatt%20f%C3%B6r%20h%C3%B6g%20stress%20under%20ett%20%C3%A5rs%20tid.

    som svar på: Depression?

    <3 Tänker att det måste varit jättetraumatiskt för dig som ett barn att förlora sin pappa i så tidig ålder och desto svårare när han begick självmord eftersom det måste upplevts så obegripligt? Kanske har du kvar en stor chock inom dig fortfarande och mycket sorg kvar i kroppen? Du kanske utvecklade PTSD och det gör att du har svårt att hitta tillbaka? Min farfar dog plötsligt i en hjärtattack när min pappa var ett barn fortfarande och han har berättat att han slutade prata under ett par år pga. det. Det var så traumatiskt att han kunde inte riktigt fullt ut samexistera med omvärlden under många, många år och ville också bara försvinna.

    som svar på: Depression?

    <3 Hej,

    Tolkar det som att du undrar om det här är en depression och det tror jag absolut att det är eftersom självmordstankar är ett av de starkaste och tydligaste symptomen på det.

    Stor kram

    som svar på: Hatad och vuxenmobbad

    Skickar kramar till dig, fina du <3

    som svar på: Gamla vänner
    Trådstartaren

    Tusen tack för era spännande och intressanta tankar! Fan vad mycket roligare det blir när flera personer bidrar med sina egna perspektiv – känner att jag får en bredare förståelse av hur jag kan se på det hela.

    Hade tidigare idag ett missat samtal ifrån en gammal bekant/ett gammalt ragg typ, så tydligen är det inte bara jag som går runt och tänker i dessa banor just nu. Tyvärr är det ingen som jag direkt vill ha kontakt med men tyckte det var lite lustigt att den här personen dök upp som gubben i lådan just när jag själv tänker i liknande banor att höra av mig till det förflutna.

    Tror det är viktigt att jag väljer noga vem eller vilka jag ska kontakta i ett första steg och när jag känner mig lite ringrostig. Tre av alla dessa personer har hört av sig till mig genom åren och kanske jag borde börja där, eftersom de kanske är som mest intresserade av att återta någon kontakt. Hoppa över de där det är lite mer osäkert vilken respons det skulle kunna resultera i.

    som svar på: Ångest kriser skuld

    Tipsar om en app som heter ”Bower” som iaf jag tycker är bra. Man kan tjäna lite pengar också på det, eller skänka bort till miljöorganisationer. Tycker det är roligare att källsortera genom den – man känner att man gör något bra.

    https://apps.apple.com/se/app/bower-%C3%A5tervinn-bli-bel%C3%B6nad/id1246505632

    Bower är en helt världsunik app där du kan återvinna alla dina förpackningar som har en streckkod och tjäna pengar på det samtidigt som du hjälper klimatet.

    Syftet med appen är att skanna streckkoderna på förpackningar som du återvinner och bli belönad för arbetet du gör samtidigt som du får tydlig koll på exakt mängd koldioxidutsläpp som du sparar och vad det innebär.

    Vår vision är en värld där alla förpackningar har ett självklart värde i människors ögon, att de inte slängs med soporna eller ute i naturen, utan istället hamnar där de ska – i återvinningen.

    HUR PANTAR JAG?

    1. Skanna och sortera dina förpackningar hemma.

    2. Hitta din närmaste återvinningsstation eller registrera din egen i appen.

    3. Gå till din närmaste återvinningsstation, öppna din Bower-pantpåse och välj ”panta förpackningar”.

    4. Släng sedan samtliga förpackningar i rätt behållare. Bra jobbat!

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 1,867 totalt)
0