Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 1,728 totalt)
0
  • som svar på: Ping-pong-relationer
    Trådstartaren

    <3 Har du någon teori om vad det handlar om att det inte blir en djupare kontakt? Tänker lite på det du skriver om frågor och att andra inte visar intresse. Alltså jag kör på bara i relation till andra – väntar inte på andras initiativ. T ex med kollegor eller nya personer så pratar jag på och öppnar upp mig. Det har och kan å andra sidan slå över åt andra hållet att jag liksom underhåller folk eller tar för stor plats. Men jag minns hur jag förr väntade nästan på att andra skulle ge mig plats men det har jag lagt ner för många år sedan – för det var urtråkigt. Min mamma är lite så att hon inte tar någon plats och jag har alltid tyckt det är synd att hon i ett helt liv levt i skuggan på något sätt. Likadant med min mormor. De har massor av talanger både de kvinnorna, och säkert mycket livsvisdom och fantastiska historier att berätta om livet, men man får aldrig höra de riktigt. Jag tycket det är synd. Vet inte om du känner igen dig något i det utan jag associerar till det jag hör och tänker mest högt nu <3 Menar mest att världen går miste om mycket när de inte får ta del av dig. Och att jag tycker du ska ta för dig mer än att vänta? (om det är så)

     

    som svar på: Kk kompis

    <3 Nämen gud jag förstår det precis! Det är väl skam som väcks när ens typ sexuella liv eller vad man ska kalla det för, plötsligt blivit något allmänt villebråd typ? Huu. Hade fan blivit skräckslagen om det hände mig.

    Vad är det här för kille om man får fråga? Är det alltså han som spridit det här ryktet? Om det är så tycker jag det också låter förskräckligt svekfullt och faktiskt omanligt rakt av.

    <3

    som svar på: Ping-pong-relationer
    Trådstartaren

    Jaha, menade mer ”normal” som i ”psykiskt frisk”, ”sund”. De tog upp i ett av avsnitten ovan hur man kunde få blomstrande relationer och vilka recepten var på det. Att det snarare handlar om att göra sunt kanske man kan kalla det för, snarare än att vara dömd för evigt. Tolkar det med andra ord som ett samspel, och att det är lättare att ha det här samspelet med personer som i grunden är ganska så sunda, snarare än destruktiva och som jobbat för lite med sig själva? <3

    Ja, många är verkligen upptagna i sina liv. Tillhör den kategorin att jag inte träffar nya vänner, tror jag är ganska dålig på att inleda nya relationer. Kan lätt bete mig mycket mer avspänt – vara mig själv- med de jag känner. Medan jag kan vara lite annorlunda med folk som jag inte litar på. Det är konstigt det där. Borde jobba på det. Jag brukar även tänka att de som inte har tid har man inte riktigt klickat med? Usch, att jaga folk eller typ tigga om vänskap tror jag absolut inte man ska ägna sig åt, någonsin- det är inte värdigt <3

    som svar på: Moment 22

    <3 Vad intressant det du skriver om att ”få något utan att det alltid är en byteshandel gör folk osäkra”. Jag blir så att jag tänker ”Jaha, är det det”.

    När jag har såna tankar om att världen är en hemsk plats kan jag bli så att jag börjar nästan hysteriskt skänka bort grejer som jag äger. Går till Stadsmissionen. Swishar pengar och tänker att jag behöver bli ännu mer aktiv i alla dessa ideella verksamheter jag är medlem i. Är det sommar tänker jag extra mycket på djuren (och hettan i värmen) och ifall jag kan göra något för dem – mata fåglarna? Går även in här på forumet och svarar på nåt inlägg. Tycker det känns lite lugnare inombords då. Det är hemskt jobbigt att se världen förfalla på det här sättet (galna gubbar som styr och skapar krig, klimatkatastrofer mm), får nästan panik, herregud vad jag relaterar till det du skriver <3

    Varit med i en mysig grupp på Facebook för några år sedan. Det vi gjorde där var att vi slog in paket av böcker som vi hade hemma och la på offentliga platser som presenter till främmande människor. T ex på ett bussäte lämnade man kvar paketet och skrev något på den. Man mådde otroligt bra av det! Brukar göra så till mina grannar att om jag äger något jag inte vill ha lämnar jag det vid typ entren och skriver en postitlapp att den som vill kan få ta. Kan rekommendera <3 Tycker det gör världen till en lite bättre plats.

    som svar på: Ping-pong-relationer
    Trådstartaren

    <3 Menar du att du undrar var alla ”normala” människor är? Alltså jag tror majoriteten är normala och att det finns en liten klick som är destruktiva för en? Upplever du att det är tvärtom att det kryllar av sjuka människor och endast finns väldigt få med liksom huvudet på skaft att kunna ha trivsam kontakt med – om du orkar säga? <3

    <3 Ja, tycker också absolut att du förtjänar en förklaring. Bli ghostad av typ tjejkompisar är s-å fruktansvärt. Tycker det svider värre än om det är en kille som gör så. Det är ju också att bara dra sig undan utan att man får en förklaring eller kan göra annorlunda – får prata ut om det. Jag förstår inte varför relationer ska behöva vara så dramatiska? Bryta hit eller dit, vem orkar hålla på så ärligt talat (och då är det dessutom den som ska sk. ”må bra”)? Säg att en kompis mår dåligt då ser jag väl för tusan till att finnas där. Klarar man inte av det tycker jag det tillhör god sed att ta på sig det och förklara att man just nu inte har krafterna eller liknande.

    Stor kram

    som svar på: Moment 22

    <3 Vet inte om det här är en konstig idé men kan du på något sätt driva med de här personerna som är så svåra när du försöker interagera med dem? Jag tänker att om man inte blir insläppt när man är trevlig och tillmötesgående kan man istället försöka roa sig själv? Nåt sånt har jag faktiskt ägnat mig åt i perioder där jag upplevt människor vara oerhört svala. Har tänkt också att om man ändå inte har något att förlora eftersom de ändå verkar tycka illa om en så har jag t ex kunnat säga saker som man absolut inte borde säga. Alltså tämt lite på gränserna (samtidigt som jag blinkat åt mina syskon, syskonbarn eller barn i närheten för att visa att jag skämtar) i någon slags protest och för att visa att jag inte bryr mig längre. Kan du testa det tror du? <3

    <3 Låter som du blivit bränd på tok för många gånger och tagit rejält illa vid dig av det? Att det här varit sista droppen och nu vill du helst försöka leva ensam resten av ditt liv för att slippa uppleva liknande smärta igen? <3 Tänker att ensamhet i relationer oftast kan vara desto mer plågsamt och ensamt också än per definition den fysiska och sociala ensamheten.

    Generellt är nog mitt livsmotto att om man inte förstår sig på varför relationerna blivit så knasiga tror jag på att pausa ett tag. Kanske behöver man hitta tillbaka till sig själv för att andra också satt en hel del etiketter på en som gjort en förvirrad – och upprörd? Vissa är ju också väldigt bra på typ dimridåer och då tror jag det är extra viktigt att få landa i sin egen kropp och hur man själv vill definiera sig själv. När man känner att man återigen vet vem man är och har återfått krafterna då tror jag risken är mindre att man också träffar personer som är skadliga för en – man reagerar kanske kraftigare, vill ta avstånd. Obs talar bara utifrån egna erfarenheter.

    <3 Ett ärligt svar är att empatin gör att det tar emot. Föreställer mig hur mina närmaste skulle reagera – att deras liv skulle förstöras. Hade mina syskon begått självmord har jag aldrig rest mig igen. De tänker det om mig, jag tänker det om dem. Det är en tyst överenskommelse vi har. Kan även känna att jag inte vill vara en mes, utan om gud gett mig ett tufft liv, vill jag kämpa till jag dör av ålderdom eller på andra oförutsägbara händelser. Att ta sitt liv vore så lätt. Men jag vill inte svika mig själv så. Därför skjuter jag undan de tankarna och kämpar lite till.

    som svar på: Skolan/Studenten

    <3 Kan du unna dig en fantastisk frukost på morgonen på själva studentdagen? Kanske be något syskon eller familjen vara med innan du går till skolan? Som jag minns det var man i klassrummet i någon timme bara där de delade ut betygen. Sedan sprang man ut och mötte då sin familj och åkte flak. så jag skulle tippa på att du kan vara massor med din familj den här dagen <3 Vet inte om det här ser annorlunda ut nuförtiden. Vet du om ni ska vara jättelång tid i skolan och är det att vara med klassen du har ångest inför? <3

    <3 Det låter som att han kan behöva övertyga dig i ett par år framöver att han på djupet har förändrats och absolut inte skulle kunna vara otrogen igen? Att söka hjälp är ju inte samma sak som att ha ”läkt” eller blivit en ”bättre person”. Förstår absolut att du innerst inne är orolig över om ni kan hålla ihop framöver när han svikit ditt förtroende så många gånger tidigare, inte konstigt fina du.

    Tror du att han känner att han kan förlora dig, alltså att det här är på riktigt, att du kanske inte skulle orka stanna kvar om han gjorde samma sak igen? Annars tror jag det kan vara jättebra att kommunicera det till honom? Kanske också det gör att han blir ännu mer motiverad i sin behandling? <3

    Stor kram

    Olive Hufuvi, superintressant att läsa det du skriver! Tack för kloka tankar och funderingar <3

    Jag bryter generellt inte med kompisar ifall det inte är något riktigt tokigt som inträffat – vilket ytterst sällan händer. Däremot tar jag inte upp sådant som jag irriterar mig på, eller blir sårad av – i princip någonsin. Jag har absolut inte lärt mig att förmedla mina behov i relationer. Vilket på sina sätt också skapar slitningar eller att jag undviker personen i fråga. Tänker att det kanske är ungefär samma sak som det du beskriver att något har inträffat i relationen som man liksom inte kommer runt?

    En fråga: Är du bra på att kommunicera hur saker och ting landar hos dig? Pratar du med kompisar innan du bryter eller blir det mer en synlig och öppen konflikt som inte går att lösa – om du vill säga? <3

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 1,728 totalt)
0