Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 2,317 totalt)
0
  • som svar på: Relationsångest

    <3 Tufft!

    Du frågar oss varför det är på det här sättet att du har relationsångest? En teori kan vara att det handlar om en ängslig anknytning.

    <3 Jag tror att det är så att dessa varma, kärleksfulla och stöttande finns överallt omkring oss. Det gäller bara att kunna se vilka som verkligen besitter dessa egenskaper, så man slipper gå på fler nitlotter? Kanske att man i början av en relation kan kolla av ifall motparten själv bokar in nästa träff? Undersöka hur pass motiverad den andra faktiskt är efter det att du tagit det första initiativet?

    Har läst att det är precis i början av en relation som man sätter ribban för gränser och hur man vill bli behandlad. Man ska alltså vara som petigast precis i början. Alltså extremt tydlig med vilka beteenden som är okej för en och inte. Tänker att du kan vara petnoga med att den andra är engagerad och själv bidrar till relationen, annars får det vara? Det är hädanefter en dealbreaker för dig när den andra inte tar egna initiativ?

    som svar på: Anknytning.2
    Trådstartaren

    Glömde en viktig aspekt som de tar upp i boken också: Ju mer människor känner att de blivit tillfredsställda i sina behov, desto mer självständigt beter de sig i regel.

    Den trygga ger en det man behöver – när man behöver det. Man blir då mer självständig.

    Tänker lite på mobbing och när folk undviker en, eller man inte får sina behov tillfredsställda. Plötsligt då kan man bete sig needy; uppvisa konstiga sidor av sig själv som tydligt utstrålar ångest och stor osjälvständighet. I boken menar de att det är en fullt natur reaktion eftersom människan behöver andra människor. De är också kritiska till begreppet och fenomenet medberoende, vilket glädjer mig.

    Det här påminner ju jättemycket om barn och föräldrar, egentligen. Så antar att man ska speja efter den där trygga föräldern, typ..

    som svar på: Anknytning.2
    Trådstartaren

    <3 Absolut, vägledning och massor av berättelser om människor och hur de beter sig både när de dejtar och hur de är i relationer. Boken är från december, 2022, så väldigt ny, vilket är kul.

    Den är framförallt inriktad att hjälpa personer med en ängslig anknytning.

    Har ju inte läst klart (eller lyssnat på som jag gör) boken ännu, men ett viktigt budskap är att den trygga personen fångar upp den ängslige när denne exempelvis är rädd eller har andra känslomässiga behov. Man får sina behov tillfredsställda. Den tryggar, finns där, i stället för att aktiverar ens anknytningsmönster.

    Ett varningsfinger för just ängsliga är att träffa undvikande personer för där uteblir bekräftelsen. Personen väljer (omedvetet eller medvetet) att inte ge en det som man behöver för att inte må dåligt. Sin anknytningsstil aktiveras då. Vilket är jättejättedåligt.

    Den trygga är ju också sund och ger därför inte bort hela sig själv. Men den vill finnas där för den andra. Den är lyhörd och tryggar motparten. I en sådan relation kan man vila. Det är så jag upplever det att umgås med mina barndomskompisar – andas lättare. Blir inte någonsin särskilt triggad. Världen och människorna i den blir plötsligt varm och optimistisk. Det finns framtidshopp. De är också alltid på samma humör, det finns inga överraskningsmoment. Det är pålitligt.

    I boken står det att undvikande personer sällan dejtar, eller är ihop med, andra undvikande personer. Helt enkelt för att det blir ingen relation av det. Medan ängsliga tenderar ofta träffa undvikande. Och så må skit av det.

    Så sammanfattningsvis kan man säga att den ängslige beter sig tryggt när den är med den trygga. Är den med en undvikande kan den snarare bete sig som om den har borderline (de säger så i boken). Alltså en ”borderlinepersonlighet” tar plötsligt över. Anknytningsstilen är då kroniskt aktiverad under tiden den här skadliga relationen pågår.

    Man ska alltså lägga märka till vilka människor som är undvikande i sin anknytning samt om ens anknytningsstil aktiveras under tiden man har en relation med den personen. Är man sig lik? Är man tryggare och mer tillfreds än vanligt? Osv. Den trygga gör en allmänt lugn. ”I den här relationen känner jag harmoni”.

    Jag tänker att just den frågan om varför du är ”levande död” är sådant man kan få svar på av en utbildad terapeut?

    <3 Vänta lite nu.. Tycker du ska testa elchocker och eventuellt även den där sista operationen som läkarna menade är väldigt riskfylld, inte vet om du kommer överleva. Det finns faktiskt två alternativ kvar! Du ska ju även till ångestmottagningen inom kort.

    som svar på: Ångest stress

    Tänker att ångest är lite av ett paraplybegrepp och kan därför innehålla olika varianter?

    • Viss ångest inkluderar rädsla (separationsångest, katastroftankar), såsom panikattacker, social ångest och fobier.
    • Annan ångest är mer allmän i sin natur, utan tydliga orsaker eller ursprung.

    Vet du varför du har ångest? <3

    Om det är den mer allmänna ångesten som ofta blir värre också av ensamhet, tycker jag, så brukar jag försöka distrahera mig. Det kan vara lugnande att lyssna på en podcast för att höra ett annat väsen. Närhetskänslor blir då ångestdämpande.

    Är det mer ångest för att man är rädd för något och kanske heller inte riktigt kan påverka den som är just nu, så brukar jag försöka intala mig själv om att jag är maktlös inför detta och det är helt okej. Försöker vagga in mig själv i tillit att det förmodligen kommer ordna sig ändå. Litegrann ”lämnar över” till högre krafter. Försöker hamna i avslappning.

    Oj, svårt! Och bra att du har självinsikt i detta. Det låter inte hållbart alls att fortsätta på samma linje en tid framöver. Det är förstås en adekvat upplevelse att vara arg och därmed känna engagemang, men det blir som du säger destruktivt och kontraproduktivt när man fått utbrott.

    Om man agerar på ilska och lever ut den har jag läst att den blir ännu starkare. Så gör inte det.

    Av egen erfarenhet har jag upptäckt att det finns en överhängande risk att man blir hatisk när man exempelvis är politiskt aktiv eller kämpar emot orättvisor under många, många år. Om du ska hjälpa dig själv i detta tror jag på att byta fokus – för din egen skull och hälsa.

    Det finns bra personer även inom försäkringskassan, inom politiken och sjukvården. Försök ta in det också. Mantra det. Det är också en verklighet att förhålla sig till. Allt är inte kolsvart, fina du.

    Tror också det smittar lätt detta hat att när man är i kretsar där alla är väldigt upprörda så börjar man känna likadant. Man blir som man umgås.

    Mitt tips är att ta avstånd en period till du är stabil igen. Just nu är det viktigaste inte att rädda människor och världen – det är att rädda dig själv.

    Kan det vara PTSD du drabbats av? Menar eftersom du sett så mycket, upplevt stor maktlöshet, vanmakt och burit så stort ansvar för andras överlevnad?

    som svar på: Mår sämre av motion?

    Kom på också att det var sammankopplat med hög puls och en form av kontrollförlust, att det är ett  obehagligt tillstånd. Hoppas du får svar från forskaren. Testat att träna hemma med lite lösa vikter?

    som svar på: Mår sämre av motion?

    <3 Tycker inte det låter särskilt konstigt.

    Får associationer till Tim Bergling, Avicii, som i sin dokumentär tydligt visar hur han får stark, stark ångest under sina träningspass – framförallt gym och när han använder vikter. Den personliga tränaren påminner honom då om att det skapas en stressreaktion i kroppen vid fysisk aktivitet, vilket är samma känsla som när man har hög ångest.

    Träning kan alltså framkalla samma fysiska reaktion som när man har psykisk ohälsa. Vet inte om det förklarar det du upplever men kanske finns det ett samband. Jag har haft perioder där jag definitivt inte kunnat dricka alkohol, fått stark ångestpåslag av det. Alkohol som man väl annars menar på ska vara ångestdämpande. Men alkohol stressar också kroppen. Tror det kan vara samma mekanism. Stress = dåligt mående.

    60-90 minuters träning varannan dag är ganska mycket. Ett förslag kan vara att testa en mjukare träningsform. Kanske simning eller liknande.

    <3 Kan känna igen att människor först får en uppfattning om en från början och som sedan behöver nyanseras när relationen pågått en tid. Tänkte litegrann på det du skriver om att ingen vill umgås med någon som är ifrågasättande och ställer krav, men det tror jag det finns. Det där lite platta och grunda som blir när folk tolkar en enbart som ”fantastisk” är ju en ganska skev bild tänker jag, och där man inte alls tillåts vara sitt fulla register? Vill inte du också ha människor i din umgängeskrets som är mer komplexa än så?

    Jag övar på att vara lite mer oförutsägbar i min framtoning än vad jag egentligen har i mig naturligt. Tänker att om vänskap verkligen ska hålla och vara autentisk innebär det väl att man är hela sig själv från första början. Då nappar också de personer som man genuint är kompatibel med och inte bara de här personerna som vill ha den ”fantastiska versionen” av en.

    Enligt min erfarenhet är det folk som vill ha en bästis som man får på kroken när man är enbart snäll, men det brukar också vara människor som inte själva vill vara ens bästis tillbaka. Man blir lätt bortglömd och kasserad efter en tid. Som att det enda som spelade någon roll var hur mycket man gav av sig själv, inte att de ville lära känna en på ett djupare plan och utveckla vänskapen vidare.

    Så tipset är nog att försöka vara lite kritisk och ställa krav i början av mötena, vissa och en hel annan typ kategori av personer, tror jag definitivt får upp ögonen för dig då. Och det är förmodligen också betydligt mer hållbart i längden. Ni lär ha roligare ihop!

    som svar på: Flock
    Trådstartaren

    Planen är att skaffa mig en hund. Har tingat en hund sedan en tid tillbaka och hoppas att jag kommer känna intresse för den när jag är hos hunduppfödaren. Annars får det vara. Går detta vägen så är jag iaf + 1 i den här lilla flocken. En liten mjukstart kanske man kan kalla det för.

    Det är så jävla märkligt att jag inte längre lider av svåra ensamhetskänslor. Enda förklaringen är att jag inte befinner mig i några relationer där jag ständigt blir avvisad eller övergiven. Det triggade ju igång dessa känslor av ensamhet. Några sådana har jag inte riktigt nu. Inga kan undvika eller mobba mig i skolan eller på arbetet. Jag är inte beroende av någon på det sättet. Arbetar och är självständig. Behöver inte förhålla mig till otäcka grupper heller. Eller där folk ska vara ”två och två”.

    En liten frihet.

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 2,317 totalt)
0