[Red Simyna]

Ah! <3 Man arbetar mycket med stabilisering under en traumabehandling. Finns en jättebra bok man brukar kunna låna på biblioteket som du kanske skulle bli hjälpt av att läsa?

PTSD : en handbok för Dig som drabbats av psykisk traumatisering som barn eller vuxen
Författare: Anna Gerge, Kristina Lander

De erfarna psykoterapeuterna Anna Gerge och Kristina Lander beskriver i denna viktiga bok vad psykisk traumatisering är. Även behandlingsmetoder för den dolda folksjukdomen PTSD – posttraumatisk stresstörning presenteras. PTSD drabbar någon gång under livet en av tjugo svenskar.

Boken kan läsas av yrkesverksamma behandlare men vänder sig i första hand till vanliga människor som varit med om något svårt. Det gäller oberoende av om det handlar om en otäck upplevelse i vuxenlivet eller om traumatisering i barndomen. Självhjälpsmetoder för att bli bättre på att lugna och reglera den förhöjda anspänning som traumatiserade människor lider av och en översikt över var man kan få hjälp avslutar boken.

Anna Gerge, fil mag, leg psykoterapeut och psykoterapihandledare har skrivit flera böcker om psykisk traumatisering. Hon arbetar med vuxna patienter med många olika traumarelaterade tillstånd, bland annat med EMDR och klinisk hypnos.

Kristina Lander, leg psykolog, leg psykoterapeut har lång erfarenhet av att arbeta med såväl barn som vuxna som utsatts för svåra övergrepp. Kristina arbetar integrativt med bland annat hypnos och EMDR. Hon är liksom Anna certifierad EMDR-terapeut och välutbildad inom behandling av trauma och dissociation.

https://www.adlibris.com/se/bok/ptsd-en-handbok-for-dig-som-drabbats-av-psykisk-traumatisering-som-barn-eller-vuxen-9789198020700?msclkid=c287180940b319ba6d9d7c00adb3242a&utm_source=bing&utm_medium=cpc&utm_campaign=BOK%20-%20Shopping%20-%20Generic%20-%20NY&utm_term=4584757335728787&utm_content=BOK%20-%20Shopping%20-%20Generic%20NY

[Red Simyna]

<3 Det är fasansfullt och brutalt det du råkade ut för! Blir så ledsen.

Nä jag håller med dig. Prata biter inte på det sättet. Tror att du behöver traumabehandling? Det är något heelt annat än samtalsterapi.

Tänker på rubriken: ”Vad händer med mig.. ”
Jag tror du återupplever dessa trauman, för att de inte är läkta. Det vill säga att du har PTSD som blommat ut och ger dessa symptom.

[Red Simyna]

Hehe! Det löser sig. Jag tror ärligt talat du är så otroligt mycket bättre än vad du kan föreställa dig. Var stolt över dig själv!

Hoppas hur som helst du hittar lite roligt folk därute. Jag håller tummarna!

[Red Simyna]

Jag tycker du visar stor självinsikt genom att du verbaliserar det tillsynes så enkelt i text. Tänker även att det vore ju jättebra om du träffar en person som just kan uttrycka om/när den isf skulle känna sig avvisad av dig? Att det blir viktigt att synliggöra i relationen från båda håll?

Alla har ju också sina områden där man kämpar hela livet egentligen med sina tillkortakommanden. Vad vore relationer om man inte fick ha dessa med sig in där?

[Red Simyna]

Nämen jag förstår. Självinsikt och tillit kring sin egen självkännedom är viktigt. Inte minst viktigt med ett hyfsat självförtroende där för att våga ingå i något?
Du tror inte det är mycket hjärnspöken då som gör att du tror du skulle skada någon? Du låter iofs övertygande om att du bär på saker som du tänker först behöver lösas upp innan det är dags att släppa in någon?

[Red Simyna]

Jag förstår. Det låter som att det är flera faktorer som spelar in för att du i dagsläget skulle vilja/orka våga igen.

Tänker att det kanske skulle hjälpa att bena ut vad du exakt söker?
Vad är vilsamt för dig i kontakt med andra?
Önskar du helst träffa någon som också är i sitt huvud och där ni mer ordlöst förstod varandra – alltså en likasinnade?
Hur är den personen som du tänker skulle passa dig väldigt bra?

[Red Simyna]

Verkligen, språkbruket är så avslöjande och ger en massor av information. Även det som inte sägs. Som utesluts och inte berättas mer om. Hjärnan går verkligen på högvarv. Kanske inte undra på att man kan bli så dränerad av såna här interaktioner, att man därför har sånt behov att vilja sluta sig i sitt eget huvud för vila och ro.

Tänker även på att det är så lätt att gå vilse när man inte känner någon så bra. Säga eller bemöta saker på sätt man definitivt inte hade sagt eller gjort om man kände personen betydligt bättre. Haft mer information att gå på. Det kan ju skapas mycket skam- och skuldkänslor när man umgås med folk. Då är man mer på torr mark med folk man lärt känna över en längre tid. Tror på att skräddarsy sitt beteende efter motparten allra oftast.

Jag tycker verkligen du verkar vara en asball person! Synd för världen om den går miste om dig!
Är det självvalt/frivilligt att du inte har någon vän – om du vill säga? <3

[Red Simyna]

Jag kan känna som du. Det enda jag vill är att vara snygg och fräsch. Måste ju vara samhällsidealen som gjort en helt fucked up? Lyssnar just nu på den här feministiska klassikern ”Under det rosa täcket” av Nina Björk. Tycker det är berikande att sätta den här befängda blicken på oss kvinnor i sitt sammanhang. I strukturer. Ifrågasätta det. Fan det är jävligt stärkande! Rekommenderar!

[Red Simyna]

Jättebra fråga! Det borde ju finnas en risk att man kan missa någon. Svårt bara att navigera och urskilja vilka som det är värt att lägga energi på. Hur vet man det i ett sådant tidigt stadium?

Detta att ständigt studera mänskligt beteende verkar göra att man ofta hamnar i en massa ensidiga samtal där man är den enda som lyssnar och ger råd. Verkar väldigt viktigt att möta andra som också är komplexa, som alltid analyserar och tycker om att tänka och bearbeta.

För mig fungerar också telefon otroligt bra. Det är som att man kan lägga all fokus och koncentration på det faktiskt ordet. Det är helt underbart!

Visst är kärnan i det vi pratar om ganska mycket energidepåer/kraftansträngning? Hur mycket energi man är villig att förbruka? Och när är det värt det i möten och relationer, och vice versa – inte värt det?

[Red Simyna]

Låter jobbigt! Känner igen den där skiftningen där man ena dagen har det jättebra med folk man känner för att sedan bli typ helt apatisk och må jättedåligt. Vet faktiskt inte heller vad det beror på exakt.
Har du tänkt på något speciellt igår när du dippade – om du vill säga? <3

[Red Simyna]

Haha, känner igen! Ja, det är väldigt intensivt med sådana möten. Om man tänker på människan som en lök med lager tror jag om man är lagda som vi är att det just är i början det tar som mest energi. Ju fler lager man får se desto mer intressant och vilsamt, tänker jag. Andra människor verkar få faslig energi av det där första mötet med folk – det yttre lagret, för att sedan tröttna successivt då det upplevs som för intensivt. Tänker också att människor som man känner väl beter sig ofta i mönster och repetitivt, vilket skapar förutsägbarhet och mindre överraskningar. Faktiskt aldrig förstått det här men jag drar mig ständigt också för nya människor just precis för att det tar sån extrem energi. Folk som jag känner väl har jag ingen stress eller känner en omänsklig utmattning inför att träffa. Det ger i stället energi. Är spännande. Varje möte ger en annan sorts information som har betydligt högre kvalité. Ett annat lager i löken man tidigare inte har fått upptäcka. Människan är så himla gåtfull.

Hur fungerar det för dig att prata i telefon?

[Red Simyna]

Relaterar. Känner du dig också som en vandrande motsägelse? Typ att man är så fascinerad av andra människor – och ändå så introvert att de flesta av dem sliter ut en snabbt? Man känner allt omkring sig, så man stänger av och försöker känna ingenting. Man kan vara otroligt karismatisk, charmig, till och med flirtig när man vill vara det men resten av tiden önskar man att världen skulle lämna en i fred? Hur kan man ens förvänta sig att någon ska förstå en när man hälften av tiden inte ens förstår sig själv? Man ser saker om människor, man känner att man känner dem bättre än de känner sig själva! Man lär sig att filtrera vad man säger. Man kan inte bara säga vad man tycker så man fördummar sig själv så man inte skrämmer bort andra.

Jag tycker det tar mindre energi irl om man exempelvis pratar under en promenad? Då slipper man läsa av så mycket och kan istället koppla in sinnena från omgivningen; se och betrakta miljön, supa in havet, vinden, himlen, fåglarna och träden. Tycker det dränerar mindre och skapar det där andrummet man så desperat behöver.