Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 2,047 totalt)
0
  • som svar på: Livet
    Trådstartaren

    Tack snälla, vad gulliga ni är! <3 Måste säga att det verkligen känns som plåster på såren. Ni är fantastiska!

    som svar på: Normen
    Trådstartaren

    <3 Tack för ditt intressanta svar! Rädslor sa min kompis också att hon trodde det handlade om, när jag berättade för henne om detta. Jag tror i det här fallet att det kanske handlar om lite självgodhet, någon form av elitism? Typ: ”jag må vara tokig, men sådär tokig som patienter inom psykiatrin är, eller de mer diagnoser, det är jag dock inte – bevare mig väl”. Litegrann så att man jämför sitt liv och sin personlighet med andra personer, exempelvis med oss barnfria då, och då ser på sitt liv i ett lite, lite bättre ljus och skimmer. Att det kanske handlar om att utmärka sig som lite förmer? Ibland kan man ju uppleva det med personer som inte delar med sig av exempelvis sina trauman, det är som att de inte vill ”bjuda” på det eftersom det inte precis är hög status att ha blivit typ våldtagen. Som att dessa individer lägger en stor ära i att låtsas att livet behandlat de så väl, så väl, och därmed indirekt tyder det på väldigt bra personer. Lite såna tendenser får jag kanske i det här fallet med killen i klassen då. Och kanske generellt med vissa andra också där, de har minsann inte utstått någon smärta och det är i deras värld en merit eller konst i sig.

    som svar på: Hotad på jobbet

    <3 Oj, men shit vad otäckt. Inte undra på att du mår jättedåligt efter det. Fina du, så hemskt!

    Tror att alla möjliga yrkesmän (tänker på poliser bland annat) och andra i liknande situationer alltid behöver debriefing när svåra händelser inträffat som berört en personligen, att det skadat en känslomässigt.

    Nu kanske inte myndigheter är sådär världskända för att ha en bra personalpolitik vad jag hört, men erbjuds du något sådant av arbetsgivaren efter den här incidenten?

    Orkar du säga vad du mår sämst av nu, är det hotet i sig eller är det obehaget av det personen sa/gjorde som gör ondast?

    Skickar massor av kramar

    som svar på: Livet
    Trådstartaren

    <3 Från botten av mitt hjärta, stort tack! Blir påmind om hur kärlek kan kännas och att det är precis som i låten, när man minst anar det. När jag skrev huvudinlägget var jag verkligen under isen. Det känns lite bättre nu även om det är långt ifrån ”bra”. Det här forumet och alla möten som sker här, betyder massor för mig! <3 <3

    som svar på: Livet
    Trådstartaren

    <3 Åh tack, fina Blue Vajeno!

    Så vackert och fint att lyssna på låten. Plötsligt fick den en annan innebörd, också <3

    Just remember in the winter far beneath the bitter snows lies the seed that with the sun’s love in the spring becomes the rose.

     

    Förstår att det här är fullständigt vidrigt och även otroligt triggande att tvingas till kontakt på det här sättet. Och även den där pray-symbolen, fy fan vad magstarkt. Man förstår att det är en sjuk människa som bara kan agera på det samvetslösa sättet. Hoppas dock att man kan se det som ett tecken på ”fred” och att den här människan kommer säga bra saker enbart? Man får ju lust att nästan skriva till denne att man förväntar sig att de hanterar det här snyggt. Jag hade någon arbetsplats för en massa år sedan som var problematisk och minns att jag skrev något sådant till personalchefen i typ vrede. Kände att det fick räcka med dumheter. Där blev jag dock inte mobbad. Men det är befängt hela idén om referenser, man är så utelämnad. Tycker det borde vara norm att man får referenser på cheferna innan man börjar på en arbetsplats. De om några kan ju göra verklig skada på människors hälsa och därmed företaget.

    Kram!

    <3 Men wow, så hoppfullt och fantastiskt det låter! Håller alla tummar i världen, fina du.

    Tänker att en positiv grej med det här är att om den fd. arbetsgivaren säger dåliga saker är det ett ypperligt tillfälle att kolla av hur de här nya rekryterarna hanterar och värderar det. Är de att lita på kommer de fråga dig om din version, är de inte att lita på utan går efter hörsägen, så som mobbare ofta gör, vill du väl ändå inte ha de som nya chefer? Med andra ord, rak rygg, håll huvudet högt. Du är ju brottsoffret här. Det borde vara den fd. arbetsgivaren som ska vara skraj att du ”läckt” och spridit rykten om de inom branschen.

    Stor kram! Jag tror det kommer gå bra! <3

    Jag förstår <3 Visst är det så att han är ganska känd? Typ lite så att han är den kanske mest kända personen som har ansiktet utåt för att arbeta emot mobbing i Sverige?

    Vad bra att du har fått hjälp av att läsa det han sagt. Även om jag förstår att det varit superplågsamt också. Att inte vilja ta till sig för att det gör så ont <3

    Har för mig att han säger i föreläsningen ovan att personer som blir mobbade oftast missar massor av aspekter man råkat ut för, till en början då. Eftersom man inte satt på sig de glasögonen och ser att allt möjligt subtilt som hände var också i kategorin mobbing. Alltså att syftet var att skada en. Det är så hemskt det vi varit utsatta för <3

    som svar på: Hämnd?
    Trådstartaren

    Tack! <3

    som svar på: Hämnd?
    Trådstartaren

    <3 Ja, det borde räcka att ignorera honom. Ska försöka lära mig att i stället tänka på de trevliga kollegorna, försöka minnas det och släppa de har obehagliga typerna. Jag tycker det är riktigt patetiskt att han efter 1,5 år eller hur lång tid det nu gått, random kontaktar mig såhär. Skulle jag börja härja på det där gamla företagets sida på fb och länka till mobbing, finns en viss risk att även de skulle tycka det var ganska creepy, liksom mitt beteende haha. Nä usch jag får hejda mig!

    Tack för hjälpen! Kände mig på krigsstigen när jag skrev första inlägget. Nu känns det lugnt igen. Tack <3

    som svar på: Hämnd?
    Trådstartaren

    Tack snälla <3

    Det jag noterar är att tidigare erfarenheter blommar till liv när tidigare mobbare gör sig tillkänna, eller där jag på andra sätt upplever någonting liknande. Får impulser att bli Lisbeth Salander och bli som någon eldsprutande drake. Tur för mig att jag har dessa spärrar att jag oftast ”släpper det”, alltså inte göra något direkt. Men jag vet samtidigt inte, fan… är det konstruktivt? Känns så löjligt när man sedan sitter i terapin för femteelfte gången med något nytt trauma som man ska ”reparera” ifrån.

    Värt att tänka på är absolut detta med självrespekten. Jag kan inte komma på hur det skulle gå till, heller. Det känns bara så svagt samtidigt att nu när jag har den här killen liksom ”på tråden” att jag inte gör någonting. Som att deras beteenden är normaliserat, även för mig. Det är skräcken.

    Är å andra sidan också lite orolig (om jag inte säger något) att det just spär på känslan av att samla på sig ilska, ännu mer känslor av hämnd, att jag hatar de alla. Nu har inte jag kontakt med min mamma men jag märker att känslorna väcks emot henne också, att jag blir upprörd på nytt.

    Får klura på hur jag ska göra med den här fåniga mobbaren. Om jag kanske bara blir orolig och sätter igång någonting större som är onödigt ifall jag säger något om det. Kanske även att min fd. chef skulle kunna hamna i blåsväder. Vilket jag inte alls har ork och energi att tänka på nu. Äh, jag får nog släppa det här.

    som svar på: Hämnd?
    Trådstartaren

    Ja, jag är kluven. Sanningen kommer ju inte fram. Det var precis likadant under skoltiden där mamma drev hatkampanjer emot mig, kontaktade till och med mina lärare, kompisars föräldrar, släktingar och beskrev hur vidrig jag var. Jag bara känner nu att jag vaggas tillbaka in i den maktlösheten att alla kommer undan. Mamma kom undan. Pappa kom undan. Våldtäksmän kommer undan. Arbetsgivare. Kollegor. Jag säger ju aldrig nåt. Offentligt liksom. Jag säger ingenting offentligt. Så är det att bryta ett mönster då att åtminstone skriva något till honom? Ge honom en iskall känsla rinnandes genom kroppen. Det är så skamlöst av honom att kontakta mig och låtsas som ingenting. Han kan inte vara frisk.

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 2,047 totalt)
0