Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 1,285 totalt)
0
  • som svar på: Summering av året
    Trådstartaren

    <3 <3

    I hear you. Mitt fokus nu är att jag borde skaffa mig en partner och skaffa barn. Häromdagen tittade jag mig själv i spegeln och kände bara hur fan ska detta gå till. Har jag sumpat min chans genom att den ungdomliga skönheten är ett minne blott. Hoppas inte tåget har gått men det känns lite så. Är 37 år.  Jag fick faktiskt mina första gråa hår som typ 25 åring. Hade levt ett hårt liv antar jag. Det går absolut att färga bort. Ingen fara skedd. Rynkor? Ingen bryr sig ärligt talat tror jag. I alla fall inte efter typ 35. Själv är jag mer fixerad vid vitalitet. Att se typ välmående ut. Känner du igen dig något i det? <3

    <3 <3 <3

    <3 En teori är kanske att det svenska samhället är uppbyggt så att vi ska köpa materiella saker och sträva efter ännu bättre levnadsstandard och resultatet blir lätt då olycka och att man sneglar på vad grannen har? Finns också ganska mycket klassklyftor i Sverige. Tror svensken skulle må bättre av att sluta konsumera, försöka laga det som går sönder hemma, vara ute massor i naturen, ha en social gemenskap och aktivt försöka göra något med händerna om dagarna istället för att vara på nätet. Nu kanske jag talar utifrån något medelklassperspektiv, men ja.

    Tror kanske inte heller det låter som en klockren DID. Har ett par kompisar som är diagnostiserade med DID och det är som personen ovan skriver, att de oftast får en blackout, och minns inte vad andra delpersonligheter gjort medans de ”varit borta”.

    <3

    <3 <3 <3

    Coronakommissionen har beskrivit det som ett haveri i sin första delrapport. Ska bli intressant att få se den slutgiltiga. Tack och lov görs stora omställningar inom försvaret och med krisberedskap i landet sedan en tid tillbaka.

    Om Magdalena Andersson kommer tillbaka som statsminister tror jag det också kan vara lovande. För att hon är kvinna, egentligen. Kvinnor generellt brukar ha ett högre säkerhetstänk, tycker jag.

    som svar på: Rädsla för vaccin

    Green Green Tilaji <3 Vad jobbigt det låter. Hjärtklappning är hemskt. Har också det, men av andra orsaker. jag har inderal som jag tycker hjälper fantastiskt. Kan du få det utskrivet kanske? Som jag förstått det ska man just inte träna efter man har tagit vaccinet. Inte gå på gymmet på ett par dagar. Gör man det finns risk för hjärthinneinflammation. Känner ingen som fått ens minsta biverkning <3

    Tycker corona verkar extremt otäckt. Av det kan man ju få långvariga biverkningar, blodproppar, svårt att andas. Listan är lång! Vaccinet tycker jag personligen är som en liten fis i rymden i jämförelse. Vet ett par stycken som åkt in på IVA och andra som fått långtids-covid, unga personer under 40 år. Infektionssjukdomar ska man ha stor respekt för.

    Det kan vara lättare ibland att hitta tacksamhet om man har ett specifikt problem som behöver lösas, mer än allmän vardagstristess, kanske? Sedan finns det kategorin som ”går under” för att de inte har något att jämföra med. Blir litegrann som att tala om hur fredsskadade vi är i Sverige. Knockade så fort motgångarna kommer. Tror det är viktigt att möta människor som är med om kriser eller har svåra erfarenheter, om man inte varit med om det själv?

    Purple Qequmi <3 Jag förstår vad du menar. Tänker ändå att du saknar vissa grundläggande saker i tillvaron har jag förstått det som, t ex sysselsättning och flera kompisar att umgås med och hitta på roliga saker med? Det tänker jag ingår i basala behov och så länge det inte finns är det inte konstigt om man blir förtvivlad <3 Tycker det är lite skillnad emot de som har ett bra liv men ändå går runt och känner sig drabbade på något sätt.

    Stor kram till dig <3 Vilka ynkryggar till människor de där personerna på arbetsplatsen var. Önskar verkligen att du ska hålla fast vid känslan av gemenskapen som du fick av företaget bredvid <3 De betedde sig normalt och det här var avvikande mobbare. Jag har också råkat ut för samma sak och lider väl av sviterna på vissa sätt fortfarande. Känner igen det där med oron inför intervjuer. Jag blev pionröd i ansiktet när det ställdes frågor om hur mina tidigare kollegor skulle beskriva mig, men det var precis i anslutning till att jag sade upp mig. Ju fler månader som gick desto mer har det här hamnat i periferin.  Jag fick bra referenser, de vågade nog inget annat. Tror inte heller du ska vara rädd för det <3

    Tillslut var jag inte längre ledsen utan bara arg. Hoppas du också når dit <3

    Träffade en rolig sjuksköterska en gång som berättade om hur de typ i Iran lade folk som hade dött, alltså lik, i frysen, hemma, för att alla skulle hinna hem och vara med på begravningen. Hon berättade det här samtidigt som hon skulle ta ett blodprov på mig för att mäta stressnivån. När hon berättat klart sin historia om liken och krigen i Iran så ursäktade hon sig och sa att det kanske inte var läge precis när provet skulle tas, och så log hon. Och jag också. Jag älskar såna människor! Tror att det är så att man kan känna av vilka som klarar att höra brutala livshistorier och relatera, eller åtminstone inte ducka utan vara närvarande och fortsätta ha ögonkontakt. Inte vika ner sig. Ta in.

    Distans är väl ordet. Det är viktigt att ha perspektiv när man kollar på sin tillvaro.

    Behöver själv jobba med det också. Mitt liv är mycket bättre än vad jag vill erkänna, tror jag.

    <3 Kan känna igen mig i dina tankar. Inte tänkt så här på forumet men däremot jättemycket irl för ett antal år sedan. Minns det då som att kompisar t  ex ”mådde förskräckligt dåligt” sa dem och så tog man sig tid för att lyssna på det och så kunde det visa sig att det var en skitgrej som hade hänt. Det här tyckte jag hände snudd på hela tiden. Någon kille hade inte svarat på sms, typ. Detta var den stora omvälvande krisen. Råkade mig själv nämna något om att man trodde man skulle få stryk hemma var det ingen som orkade lyssna på det. Viktigare var det här uteblivna sms:et. Det blev ju parodisk i mellan åt att lyssna då på några av de här vännerna. Minns det också som att deras ”problem” upptog all vänskap. Dessa ”grymma problem”.

    Ska ärligt säga att det blir en märklig kontrast när man jämför tillvaron i mellan åt. Speciellt om man växer upp i ett dysfunktionellt hem och sedan har kompisar som har det snudd på fantastiskt hemma men är sura över något, typ de är inte populära nog, eller har migrän ”lite för ofta”. Det kan vara svårt att visa empati i de lägena. Så har iaf jag känt. Det blir för löjligt helt enkelt.

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 1,285 totalt)
0