
Red Simyna
Skapade svar
-
<3 Kanske tänker litegrann att man kan kolla lite djupare på varför man har svårt för att sätta gränser? Om man växer upp i exempelvis dysfunktionella familjer brukar ju gränsdragningar ofta vara bannlysta. Att uppvisa självrespekt brukar heller inte vara särskilt populärt och uppskattat i en sådan miljö. Vad har man för erfarenheter av att sätta gränser emot folk – vad har hänt då?
Jag har också svårt för att sätta gränser. Det är ingenting som jag fått med mig hemifrån. Tvärtom. Är snarare skolad i att osynliggöra mina gränser. Få rejält med stryk och motstånd om jag uttryckt någon liten orättvisa.
Hur har det varit för dig – om du vill säga? <3
<3 Huu, jobbigt! Låter fruktansvärt att påminnas om det. Kroppen försöker säkert göra sig av med det. Läka. Ofta brukar minnen komma när man har en lite lugnare period i livet. Som att hjärnan tänker att man är stadig nog för att orka ta itu med det. Vet inte om det stämmer i din situation men jag har läst det iaf.
Kram!
<3 Jag förstår, nostalgi är så himla lätt att hamna i. Sakna gamla tider från förr. Spela upp de i huvudet och önska man kanske befann sig där nu i stället. Jämförelserna som kan uppstå.
Vad var det som var så bra med det förflutna? Vad är det som du saknar?
<3 Låter jättejobbigt!
Har du haft det såhär länge – om du vill säga?
Vet du vad som är den utlösande faktorn?
Så smärtsamt också att sambon inte är ett stöd för dig i detta.Stor kram!
<3 Du är snarare fantastisk – glöm inte det. Är det någon maktperson som sagt elaka saker som du påminns om?
<3 Kanske behövs det något medvetandegörande inför sig själv vad man tycker ”är rätt” och vad som ”är fel”? Exempelvis, när någon gör såhär emot mig då tycker jag det är fel. Gör någon det har den passerat min gräns för vad jag tycker är okej. Ju mer man känner till om vad man tycker är rätt och fel desto enklare brukar det bli att få syn på när de här gränserna behöver sättas?
Integritetsaspekten är:
Som en mystisk nykomling i staden, någon som är välgörande och generös med sina pengar, verkar bry sig om alla, men på något sätt känner sig avlägsen och konstig för stadsborna. De kan vara offentliga om sig själva, släppa in vem som helst i sitt hus, men vara väldigt noga med vilka rum deras gäster får komma in i och vilka som förblir förbjudna.
Citat av författaren: Michael Pierce
<3 Hjärtskärande. Tänker att han sätter dig i en position av total vanmakt. Att ingenting spelar någon roll. Det är fullt förståeligt att du mår förskräckligt av att bemötas med det. Han gör det förstås inte av illvilja utan för att han inte vet något annat sätt att uttrycka sin djupa och totala uppgivenhet på. När man mår så dåligt får man också ofta rejält jättesvårt med problemlösning, det är en av funktionerna som ofta släcks ner vid en depression. Man blir oförmögen att ”se klart och nyanserat” på sin situation.
Har du frågat honom hur han vill att du finns där för honom? Han kanske har massor av tankar om hur han vill få stöd i detta men som han hittills inte gett tydligt uttryck för? Ibland kan det vara enkla saker som att skjutsa någon till jobbet, laga mat. Ge fysisk beröring som lugnar och tröstar osv. Göra praktiska göromål som motparten inte orkar göra själv pga. sin depression.
Stor kram till dig!
<3 Visa att du hör henne. Fråga henne om det är något du kan göra för henne. Tycker även du vänligt ska fråga och kräva ett svar vad hon menar med det innehållet i sms:et.
Om du får den där isande känslan i magen att något inte är som det ska. Då tar tar med dig systern i en taxi och åker till psykakuten. Om du tvivlar just nu på vad du ska göra åk hem till henne. Var fysiskt vid hennes sida. Sätt dig på sängen hemma hos henne och prata.Det låter som att hon är desperat och förmögen att agera impulsivt. Det är ett jättefarligt tillstånd att befinna sig i. Hon är förstås svårt psykiskt sjuk just nu. Mentalt instabil. Hon behöver hjälp. Stabila människor också. Förankras till verkligheten.
Bra poäng!
Sverige i ett nötskal.
Tanken är fantastisk; skapa en samhällsstruktur där man hjälper de svaga.
Sedan har någonting fasansfullt hänt att det snarare blivit jakt och hets om bidragsfusk.
Diskriminering, rasism och nyliberalistiska tankar om att varje person snarare ska sköta sig självt.Myndigheterna utför ju snarare nuförtiden någon maktutövning där de har koll på vad vi gör genom deras ständiga informationsinsamlingar om oss. Skatteverket har ju till och med koll på vart vi bor, och hur mycket vi tjänar. Det är ganska anmärkningsvärt ur en integritetssynpunkt.
Visst har man fått uppleva det genom åren att man inte alls fått hjälp eller bidrag som man hade trott. Fruktansvärt och leder ju direkt till sämre mående och ofta självmordstankar hos folk. Dåliga erfarenheter till och med av polisen. Blev så förvånad av det. Litar inte heller riktigt på samhällsskyddet när det väl gäller. Men man kan bli positivt överraskad! Det ska man inte glömma bort heller.
Tyckte dock även som yngre att jag blev nekad allt möjligt. Hela, hela tiden. Otäckt var varje möte med myndigheter gjorde med en – man kände sig så värdelös. Tänkte ofta då att det handlade om klass. Som att jag var en lägre stående varelse. De förhörde en ju på vad man arbetade med osv för att se ens position i samhället, som det kändes. ”Var man viktig och betydelsefull, en resurs i samhället, eller hade en identitet som bidragsfuskare som levde på socialbidrag?”
Idag, däremot, upplever jag att jag har betydligt lättare att få igenom beslut. Jag räds inte, men som att det krävs av mig en enorm förmåga att verbalisera min rätt för att bli tagen på allvar. Kan inte tolka det på något annat sätt. Som att det hänger på retorisk förmåga. Det känns extremt rättsosäkert.
Det är många därute som blir nekade fast de har rätt till massor av hjälp!
Undrar hur man löser det?Ah! <3 Man arbetar mycket med stabilisering under en traumabehandling. Finns en jättebra bok man brukar kunna låna på biblioteket som du kanske skulle bli hjälpt av att läsa?
PTSD : en handbok för Dig som drabbats av psykisk traumatisering som barn eller vuxen
Författare: Anna Gerge, Kristina Lander
De erfarna psykoterapeuterna Anna Gerge och Kristina Lander beskriver i denna viktiga bok vad psykisk traumatisering är. Även behandlingsmetoder för den dolda folksjukdomen PTSD – posttraumatisk stresstörning presenteras. PTSD drabbar någon gång under livet en av tjugo svenskar.
Boken kan läsas av yrkesverksamma behandlare men vänder sig i första hand till vanliga människor som varit med om något svårt. Det gäller oberoende av om det handlar om en otäck upplevelse i vuxenlivet eller om traumatisering i barndomen. Självhjälpsmetoder för att bli bättre på att lugna och reglera den förhöjda anspänning som traumatiserade människor lider av och en översikt över var man kan få hjälp avslutar boken.
Anna Gerge, fil mag, leg psykoterapeut och psykoterapihandledare har skrivit flera böcker om psykisk traumatisering. Hon arbetar med vuxna patienter med många olika traumarelaterade tillstånd, bland annat med EMDR och klinisk hypnos.
Kristina Lander, leg psykolog, leg psykoterapeut har lång erfarenhet av att arbeta med såväl barn som vuxna som utsatts för svåra övergrepp. Kristina arbetar integrativt med bland annat hypnos och EMDR. Hon är liksom Anna certifierad EMDR-terapeut och välutbildad inom behandling av trauma och dissociation.
<3 Det är fasansfullt och brutalt det du råkade ut för! Blir så ledsen.
Nä jag håller med dig. Prata biter inte på det sättet. Tror att du behöver traumabehandling? Det är något heelt annat än samtalsterapi.
Tänker på rubriken: ”Vad händer med mig.. ”
Jag tror du återupplever dessa trauman, för att de inte är läkta. Det vill säga att du har PTSD som blommat ut och ger dessa symptom.