Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 2,320 totalt)
0
  • <3 Uh, så plågsamt det låter. Undrar litegrann vad det är du gör om dagarna – är du på en arbetsplats? När jag haft så där extremt dåligt mående för att jag precis flyttat utomlands vill jag minnas att det var mest en tidsfråga innan den absolut värsta känslan lade sig. Det berodde framförallt på att man ofta behöver förankras i lokalbefolkningen, lära känna massor av nya människor, komma ut på äventyr? Skapa sig ett liv helt enkelt. Absolut inte isolera sig eller vara beroende av en enda människa. Så mitt tips till dig är att exempelvis gå till en yogastudio (vad som helst som är lättillgängligt), i första hand om du inte har ett arbete eller andra människor. Du behöver nog komma ut lite tror jag och möta mänsklig närvaro.

    Stor kram

    <3 Upplever det exakt likadant, liksom helvete vad mycket det är att göra hela tiden. Det är en heltidssysselsättning att få allting att gå runt och fungera (och så är ändå känslan att det knappt gör det).  Grejen tror jag är att när man är borta hela dagarna så använder man ju inte sitt hem i lika hög utsträckning, det blir aldrig så mycket disk, det blir heller inte så snabbt smutsigt hemma, handdukarna behöver inte tvättas lika ofta, inte så mycket sopor osv. Jag brukade göra så att jag städade och försökte komma ikapp på helgerna när jag arbetade heltid senast.

    Tror också att när man är hemma mycket blir man mer medveten också ifall det exempelvis är lite dammigt? Det kan upplevas som att man har massor av projekt att utföra överallt? När man arbetar och knappt är hemma så har jag iaf upplevt att man knappt registrerar sånt på detaljnivå. Man är bara glad över att få vila lite. Har inga högre ambitioner än så.

    Vad fint att du också skriver listor och gör budget! Snyggt!

    Menar du förresten att du är orolig för att du inte skulle klara av att återgå i arbete igen? <3

    Åh, så jobbigt när maskinerna strular.

    Kanske torrt men har på sistone börjat skriva ner göromålen på en post-it-lapp. Det ger en viss tillfredsställelse när man stryker över det som man utfört och så slipper man också ha så mycket i huvudet.

    Kan punkta saker som; pappkartongerna (menar då slängas i återvinningen), kylen (rensa upp), tvättstuga (boka), avloppet (rensa) osv. osv.

    Annars använder jag mig av mycket morötter för det som känns oöverskådligt eller övermäktigt. Försöker nu exempelvis ta mig igenom förinspelade digitala föreläsningar och kör då en kvart åt gången, sedan lite sträcka på benen och dricka te, en kvart till, och så kanske en dokumentär i mellan. Tråkigt, kul, tråkigt, kul.. Har jag varit på en arbetsplats där jag inte riktigt orkat med arbetsuppgifterna så har jag kunnat proppat fickorna fulla med godis. Något som drar en framåt så man orkar ta sig igenom det, en ”morot”.

    Tänker ofta att det handlar om att skjuta en boll litegrann framför sig, göra lite, lite i taget som man mäktar med. Inte slita i onödan men också försöka minimera riskerna med att bli allt för bekväm. Tycker man mår så otroligt dåligt när man inte gör särskilt mycket alls om dagarna. Det känns alltid bättre när man har gjort små grejer som diskat, städat, betalat någon faktura. Även dessa handlingar tycker jag man kan vara stolt och nöjd med.

    Varje dag när jag inte jobbar försöker jag klä på mig vanliga kläder och inte ha pyjamas hela dagen. Det tycker jag också tar energi. Utan jag försöker göra mig i ordning och känna mig lite mer anständig. Bädda tycker jag är viktigt, en signal om att dagen är igång.

    Dagar som man inte orkar med världen brukar jag köpa hämtmat och inte göra några måsten alls. Jag struntar i disken och tvätten. Tycker man kan få ha såna dagar också ibland. Det är bara mänskligt.

    Har de här åkerierna inga fackliga representanter? Det är väl facket man går till när HR sviker en på arbetsplatsen. Företaget kan ju bli skadeståndsskyldiga.

    Du kanske kan kontakta en tidning anonymt och tipsa om dessa missförhållanden som sker på dessa befintliga åkerierna? Finns nog ett allmänintresse att få läsa om hur just den branschen fortfarande är så förlegad.

    som svar på: Relationsångest

    <3 En grov generalisering: svartsjuka kan göra den andra väldigt spänd? Man går runt och är orolig för att något man gör eller har gjort plötsligt ska poppa upp och skapa tumult? Så har åtminstone jag upplevt det när jag haft svartsjuka partners att man indoktrineras in i att behaga sin partner mer och mer – och det menar jag på kan vara väldigt frihetsberövande. Gränserna förflyttas och man kan kraftigt förminskas.

    Risken är ju också absolut att man till sist gör slut för kärleken dör oftast lite mer för varje gång svartsjuka spelas ut. Så jag menar att det absolut är helt avgörande att du söker hjälp för detta om du upplever att det tar över hela eran relation rejält i mellan åt och du varken vet in eller ut.

    Min erfarenhet av dysfunktionella föräldrar, och därmed ofta traumatiska uppväxer, är åratal i terapiarbete. Man måste bearbeta allt från början till slut många gånger, för att senare lättare kunna skilja på vad som är den sk. verkligheten och vad som är inbillning. Innan man bearbetat sina trauman är det oftast jättesvårt att kunna ha sunda relationer. Tror jag. Andra kan tycka annorlunda.

    Nu skriver jag rakt och kanske är det barskt, men kanske det heller inte spelar så stor roll eftersom det bara är anonyma tankar på ett ganska meningslöst forum? Menar också att det ju knappast är förankrat i den här befintliga relationen, för jag vet ju knappt någonting om den.

    Jag hoppas det blir bättre för er hur som helst! <3

    som svar på: Relationsångest

    <3 Hm, tycker det låter som att du ändå reagerade där på nåt specifikt och som inte var taget ur luften? Alltså att vem som helst hade blivit svartsjuk och mått dåligt när man ser sin partner kanske omedvetet visar att den är attraherad av någon som den möter på vid ett tillfälle. Tror det är just såna grejer som alla människor dessvärre behöver uppleva i relationer. Det är förskräckligt. Där är vi alla svartsjuka och rädda – de flesta tror jag definitivt reagerar, som sagt.

    Tolkar det också som att det här vändes nu direkt till din nackdel, att det började handla om dig och dina mönster? Det låter verkligen som att det den här gången inte föreföll sig riktigt så? Sedan att partnern på ett sätt såklart inte menar att han vill vara ihop med henne, men attraktion kan ju finnas ändå, det är nog också lite svårt att ”mörka det”?

    Vad har man för ansvar som partner handlar väl det här om? Om man känner pyttelite attraktion till någon och den andra är med i samma rum, hur ska man bete sig då? Kanske behöver ni prata igenom det också mer än att bara totalt förneka att man kan känna sig dragen till någon? Det gör säkert du med ibland, även fast du älskar din partner? <3

    Vet att vissa som märker att de är attraherade av någon direkt bara går därifrån. Det är väl en sån reaktion man önskar av sin partner? Jag fattar att du reagerade som du gjorde. Kanske är det så att din partner upplever att han behöver få mer frihet framöver, och därför gick lite över gränsen där? Han är trött på att känna sig begränsad och behöva förklara sig?

    som svar på: Vill dö

    <3 Förstår precis vad du menar, att det absolut inte är samma sak eller plats man står på då.

    Det är hemskt också när man tycker så illa om människor och den här världen. Nedbrytande.

    Vet du varför, grundorsakerna, kring att du har de här uppfattningarna och som gjort att du nuförtiden mår betydligt sämre än tidigare, som yngre – om du orkar säga? <3

    som svar på: Anknytning.2
    Trådstartaren

    <3 Wow, roligt att du läst boken!

    Verkligen, att kunna se de trygga känns som den stora utmaningen. Kanske kan man försöka lyssna till sitt inre, blir man lugnad eller stressad i kontakten? Känner man att något saknas, behoven blir tydligare för en (den andra struntar i ens känslor), eller är det någon som är närvarande, lyhörd och vill veta mer? Tror den inre kompassen många gånger är en bra ledstjärna. Hur mår man? Är det berg-och-dal-bana eller ett stilla vatten?

    Visst var det spännande när de framförde hur mycket man får på köpet av att ha en relation med de trygga? Att där man blivit uttråkad kunde man se dess enorma, enorma fördelar?

    Föreställningar om hjältar i sagor och vad vi lärt om oss om kärlek och passion genom film, var också en intressant aspekt. En historia om hur undvikande möter en ängslig. Hur den undvikande saknar sitt fantom-ex etc. Det är sällan en lugn berättelse om två trygga som träffar varandra. Synd att det gestaltas som kärlek att ha ett aktivt anknytningsstil. Det är nog där många begår misstag också, tror jag. Man tror det är kärlek att känna så starkt. Kan känna igen mig i den ihopblandningen. Man fattar ju inte att det är att man är aktiverad och ur balans. Något är snarare riktigt fel, knappast rätt.

    Kan oväntat nog känna igen mig i den trygga anknytningsstilen också. Har definitivt starka såna drag i mig också. Väldigt förvånad över att kunna relatera till det med.

    som svar på: Relationsångest

    <3 Tror på tydlig kommunikation? Alltså att i stället för att anklaga partnern så försök fokusera på att uttrycka dina känslor och behov. Exempelvis: ”jag är rädd att inte vara tillräcklig för dig”. ”Det skrämmer mig att risken finns att bli övergiven av dig”. ”Jag vet att det här inte handlar om dig, jag är ledsen att jag beter mig såhär”. Fokuset behöver vara på ditt inre, vad som sker inom dig. Inte på vad partnern gör eller har för eventuella tillkortakommanden, tror jag. Gör inga fler ”anfall”, fina du. Tre djupa andetag och lämna situationen ifall det känns övermäktigt att stå emot.

    Stor kram

    <3 Det är fullt förståerligt att tålamodet tryter, men du har som sagt fler alternativ kvar.

    Gör inget dumt!

    <3 Kan det vara ett försvar på en urballad situation? Tänker att du kanske försöker skapa någon form av kontroll? Även ställa saker tillrätta? Du gör det som den här situationen kräver av dig för att det inte ska bli ännu värre? Du är väldigt stark och modig tycker jag som går i mellan, som försöker lugna ner din pappa. En mesig person hade nog bara vänt kinden till.

    Tänker också (har nog nämnt det tidigare) att du lever och tvingas förhålla dig till två män som inte alls tar ansvar över sina egna liv eller sina egna problem? De verkar ärligt talat hopplösa. Det är ju också jävligt svagt och mesigt av dem att inte söka hjälp. Det är du och din mamma som är offren i detta <3

    <3 Oj, så extremt smärtsamt att din pappa begick självmord. Förstår att det måste varit en chock bortom denna värld, fina du. Vilken mardröm också att du hittade din mamma som också försökte begå självmord. Låter väldigt otryggt hur du levt senaste åren. Du har verkligen varit med om fasansfulla händelser i ditt liv. Så ledsen för det!

    Man kan få så att man stänger av känslor ifall man har fått PTSD (låter inte otroligt att du har det efter allt?). Det är ett tydligt symptom, vad jag förstått. Känner lite folk som har kunnat sitta i terapi och prata om sina trauman som om de pratade och återberättade en tur till affären. Genom EMDR (ögonrörelser) exempelvis kan man läka och börja känna igen. Det finns en sida som heter emdr.se som är bra och där kan man också hitta privata terapeuter ifall man vill det.

    Stor kram!

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 2,320 totalt)
0