Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 2,301 totalt)
0
  • Jag tänker att just den frågan om varför du är ”levande död” är sådant man kan få svar på av en utbildad terapeut?

    <3 Vänta lite nu.. Tycker du ska testa elchocker och eventuellt även den där sista operationen som läkarna menade är väldigt riskfylld, inte vet om du kommer överleva. Det finns faktiskt två alternativ kvar! Du ska ju även till ångestmottagningen inom kort.

    som svar på: Ångest stress

    Tänker att ångest är lite av ett paraplybegrepp och kan därför innehålla olika varianter?

    • Viss ångest inkluderar rädsla (separationsångest, katastroftankar), såsom panikattacker, social ångest och fobier.
    • Annan ångest är mer allmän i sin natur, utan tydliga orsaker eller ursprung.

    Vet du varför du har ångest? <3

    Om det är den mer allmänna ångesten som ofta blir värre också av ensamhet, tycker jag, så brukar jag försöka distrahera mig. Det kan vara lugnande att lyssna på en podcast för att höra ett annat väsen. Närhetskänslor blir då ångestdämpande.

    Är det mer ångest för att man är rädd för något och kanske heller inte riktigt kan påverka den som är just nu, så brukar jag försöka intala mig själv om att jag är maktlös inför detta och det är helt okej. Försöker vagga in mig själv i tillit att det förmodligen kommer ordna sig ändå. Litegrann ”lämnar över” till högre krafter. Försöker hamna i avslappning.

    Oj, svårt! Och bra att du har självinsikt i detta. Det låter inte hållbart alls att fortsätta på samma linje en tid framöver. Det är förstås en adekvat upplevelse att vara arg och därmed känna engagemang, men det blir som du säger destruktivt och kontraproduktivt när man fått utbrott.

    Om man agerar på ilska och lever ut den har jag läst att den blir ännu starkare. Så gör inte det.

    Av egen erfarenhet har jag upptäckt att det finns en överhängande risk att man blir hatisk när man exempelvis är politiskt aktiv eller kämpar emot orättvisor under många, många år. Om du ska hjälpa dig själv i detta tror jag på att byta fokus – för din egen skull och hälsa.

    Det finns bra personer även inom försäkringskassan, inom politiken och sjukvården. Försök ta in det också. Mantra det. Det är också en verklighet att förhålla sig till. Allt är inte kolsvart, fina du.

    Tror också det smittar lätt detta hat att när man är i kretsar där alla är väldigt upprörda så börjar man känna likadant. Man blir som man umgås.

    Mitt tips är att ta avstånd en period till du är stabil igen. Just nu är det viktigaste inte att rädda människor och världen – det är att rädda dig själv.

    Kan det vara PTSD du drabbats av? Menar eftersom du sett så mycket, upplevt stor maktlöshet, vanmakt och burit så stort ansvar för andras överlevnad?

    som svar på: Mår sämre av motion?

    Kom på också att det var sammankopplat med hög puls och en form av kontrollförlust, att det är ett  obehagligt tillstånd. Hoppas du får svar från forskaren. Testat att träna hemma med lite lösa vikter?

    som svar på: Mår sämre av motion?

    <3 Tycker inte det låter särskilt konstigt.

    Får associationer till Tim Bergling, Avicii, som i sin dokumentär tydligt visar hur han får stark, stark ångest under sina träningspass – framförallt gym och när han använder vikter. Den personliga tränaren påminner honom då om att det skapas en stressreaktion i kroppen vid fysisk aktivitet, vilket är samma känsla som när man har hög ångest.

    Träning kan alltså framkalla samma fysiska reaktion som när man har psykisk ohälsa. Vet inte om det förklarar det du upplever men kanske finns det ett samband. Jag har haft perioder där jag definitivt inte kunnat dricka alkohol, fått stark ångestpåslag av det. Alkohol som man väl annars menar på ska vara ångestdämpande. Men alkohol stressar också kroppen. Tror det kan vara samma mekanism. Stress = dåligt mående.

    60-90 minuters träning varannan dag är ganska mycket. Ett förslag kan vara att testa en mjukare träningsform. Kanske simning eller liknande.

    <3 Kan känna igen att människor först får en uppfattning om en från början och som sedan behöver nyanseras när relationen pågått en tid. Tänkte litegrann på det du skriver om att ingen vill umgås med någon som är ifrågasättande och ställer krav, men det tror jag det finns. Det där lite platta och grunda som blir när folk tolkar en enbart som ”fantastisk” är ju en ganska skev bild tänker jag, och där man inte alls tillåts vara sitt fulla register? Vill inte du också ha människor i din umgängeskrets som är mer komplexa än så?

    Jag övar på att vara lite mer oförutsägbar i min framtoning än vad jag egentligen har i mig naturligt. Tänker att om vänskap verkligen ska hålla och vara autentisk innebär det väl att man är hela sig själv från första början. Då nappar också de personer som man genuint är kompatibel med och inte bara de här personerna som vill ha den ”fantastiska versionen” av en.

    Enligt min erfarenhet är det folk som vill ha en bästis som man får på kroken när man är enbart snäll, men det brukar också vara människor som inte själva vill vara ens bästis tillbaka. Man blir lätt bortglömd och kasserad efter en tid. Som att det enda som spelade någon roll var hur mycket man gav av sig själv, inte att de ville lära känna en på ett djupare plan och utveckla vänskapen vidare.

    Så tipset är nog att försöka vara lite kritisk och ställa krav i början av mötena, vissa och en hel annan typ kategori av personer, tror jag definitivt får upp ögonen för dig då. Och det är förmodligen också betydligt mer hållbart i längden. Ni lär ha roligare ihop!

    som svar på: Flock
    Trådstartaren

    Planen är att skaffa mig en hund. Har tingat en hund sedan en tid tillbaka och hoppas att jag kommer känna intresse för den när jag är hos hunduppfödaren. Annars får det vara. Går detta vägen så är jag iaf + 1 i den här lilla flocken. En liten mjukstart kanske man kan kalla det för.

    Det är så jävla märkligt att jag inte längre lider av svåra ensamhetskänslor. Enda förklaringen är att jag inte befinner mig i några relationer där jag ständigt blir avvisad eller övergiven. Det triggade ju igång dessa känslor av ensamhet. Några sådana har jag inte riktigt nu. Inga kan undvika eller mobba mig i skolan eller på arbetet. Jag är inte beroende av någon på det sättet. Arbetar och är självständig. Behöver inte förhålla mig till otäcka grupper heller. Eller där folk ska vara ”två och två”.

    En liten frihet.

    som svar på: Relationer

    Hej,

    Jag tycker det är jätteallvarligt och djupt kränkande hur föräldrarna beter sig emot dig. Det är ju sånt man på alla andra platser i samhället direkt skulle kunna anmäla de för. Kränkande särbehandling och diskriminering, exempelvis.

    Väldigt förståeligt att du har det här inre barnet som gör sitt för att få den kärleken som hon behöver. Tycker det är så fint att du kan se det, att det är den delen av dig som då är framme och varför det är på det sättet.

    Ilska och vrede emot sina föräldrar är så himla jobbigt att bära på och ha. Känner igen mig jättemycket i det. Egentligen är det ju en sund reaktion på en osund miljö man befinner sig i.

    Stor kram!

    som svar på: Kroniska sjukdomar

    Det här låter inge bra alls. Jag hör vad du säger att du inte står ut ifall det ska fortsätta vara såhär och inte bli någon bättring framöver. Låter även förnedrande att den du lever med inte vill höra om det ens, hon som just nu behöver vara ditt största stöd i livet. Tycker det är jätteokänsligt av henne att inte ens kunna ge och leva upp till ett minimum som medmänniska. Ledsen för det!

    Tänker också att du är i en jättesvår livskris just nu där du tvivlar mycket pga. att livet är för svårt att hantera. Förstår också om du känner dig väldigt desperat och en stor vanmakt. Jag hoppas verkligen ångestmottagningen har bra hjälp att erbjuda för att arbeta på acceptans och tålamod till de här kroniska sjukdomarna. Det måste ju finnas experter där som är bra på sånt. Jag vet också hur det känns att ha svåra sjukdomar och det är fasansfullt.

    Ge inte upp! <3

    <3 Jobbigt!  Är också student på masternivå och tänkt just på sistone en hel del på detta när man hamnar i passivitet och handlingsförlamning i sina studier – vad det kan bero på.

    Vet inte om du har någon användning för det alls, men kommit fram för egen del att det ofta verkar vara en tankefälla när man kopplar ihop motstånd och passivitet till motivationsbrist. Det som peppande inspirerande klipp gärna vill ge en, bidra med.

    I stället tror jag oftare det bottnar i att man behöver kolla lite mer på djupet vad som inte fungerar. Alltså inställningen behöver det inte nödvändigtvis vara något fel på, tror jag. Heller inte ämnet eller uppsatsskrivandet i sig. Utan det kan vara något i materialet eller problemställningen, kärnan i arbetet, som gör att man får enorma svårigheter att fortsätta lägga det där pusslet som det många gånger handlar om?

    Kommit fram till att när det händer för egen del att passiviteten och stressen oftast infinner sig och stannar kvar under en längre period är det särskilt när jag känner mig osäker på grunden av själva arbetet, att jag inte riktigt vet själv vad jag har skrivit, det saknas en tydlig riktning vad arbetet ska innehålla. Därför uteblir också motivationen och drivkraften – man stannar upp.

    Om det är liknande för dig är mitt tips här att kontakta handledaren långt, långt innan ni bestämt den här träffen om ett par veckor. Be om feedback på ditt material, eller det du känner dig osäker på. Alltså våga verkligen be om hjälp hos handledaren nu när du har fastnat och inte kommer vidare.

    <3 Vad intressant och spännande att ta del av, det är så fint att läsa om andras insikter om vad som har hjälpt. Stort tack!

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 2,301 totalt)
0