Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,463 totalt)
0
  • <3 Det där tror jag det finns studier som har visat att personer med ADHD har större behov av stimulans? Ingen som jag känner med ADHD kan sitta och ha ”mysiga hemmakvällar” och kalla det för ett underbart liv. Alla klättrar på väggarna och ”vill ut”. En kompis till mig med ADHD brukar ”kallbada” och även köra ”hotyoga”, det har han sagt fungerar och lugnar honom till större chans för sinnesro.

    Förmodligen skulle jag få en ADHD-diagnos också om jag bara utreddes ordentligt. Kan uppleva det som ett inre tryck och att man liksom går runt och letar efter äventyr helst bakom varje hörn. Alternativt vara för trött och inte vilja göra något alls. Det är lite antingen det ena tillståndet eller det andra. När jag suttit på restaurang eller på krogen med folk och det blivit tråkigt har jag känt nästan panik och därför kunnat säga saker som: kan vi inte bara elda upp duken eller någonting? jag har så jävla tråkigt.

    Känner du att du har ett ”inre tryck” som pockar på?

    <3 Så klokt och tänkvärt!

    Upplevde något liknande när en anhörig var sjuk för många år sedan och jag då förstod att sådant som att lyckas med tentor (eller något allmänt betyg) är verkligen obetydligt ur det större sammanhanget och när livet ställs på sin spets. Minns att jag kollade på månen och stjärnorna, bad om att min anhöriga skulle överleva och lovade att aldrig mer lägga så stort fokus vid små företeelser utan i stället på de viktigare värdena, som du säger: relationer, göra roligare saker, skapa ett vackert liv mm. Man kan lära sig mycket om livet när man är med om svåra situationer, får perspektiv, och livet tar en ny vändning.

    Viktigt också att påminna sig – som du gör – när arbetsgivare kanske vill väcka allvaret i en gällande sådant som tidsredovisningar. Men att man behöver perspektiv och kanske intala sig att det inte handlar om att arbeta på sjukhus och är på liv och död? Om någon nu skulle logga sig fel eller använda fel kod kanske det också kan vara en lärdom för admin att öva sig i att det inte är ”the end of the world”?

    Det är många människor, speciellt arbetsgivare tycker jag, som verkligen skulle behöva övning i att inte spåra ur och bli så arga ifall någon arbetstagare t ex råkade göra fel? De kanske skulle behöva lite svåra livssituationer också för att få perspektiv på vad som är viktigt att lägga stor koncentration vid, och när man kan se det som att vi bara är människor och det finns viktigare aspekter av tillvaron? <3

    T ex klimatet, hur kan tidsredovisningar vara så viktigt, men inte möten på arbetsplatser om att minska sina utsläpp? Sånt förbryllar mig =) Är ofta som att sila myggor och svälja kameler.

    som svar på: Jag bleknar bort

    <3 Jaha, lite språkförbistring här ser jag =) Var inte meningen att lägga ord i munnen på dig. Klumpigt uttryckt av mig, ber om ursäkt!

    Hoppas någon svarar på eposten så du får en fin person att prata med <3

    <3 Tyvärr kan jag till viss del tillhöra den naiva skaran att utgå från att alla vill väl och sedan bli superförvånad när det visar sig annorlunda =) Minns att en kollega som valde att just inte hjälpa mig när jag var svårt utsatt beskriva det som att hon förväntade sig överlag det absolut värsta av folk och sedan blev hon positivt överraskad om det var på ett annat sätt. Minns då att jag reagerade och blev lite perplex över den människosynen också, så kanske finns det två lika farliga kategorier/motpoler här? De som kroniskt underskattar andra och sedan de som snarare överskattar sin omgivning?

    Är det inte lite sånt med självinsikt man får lära sig mycket om i terapi? Att upptäcka och hantera avundsjuka och besvikelser i livet? Tänker på om ens kollega bli befordrad eller lovordad att man behöver vara professionell och mogen där att stå tillbaka? Det kanske behöver ingå i workshopen också =)

    som svar på: Orkar inte mer

    åh nej <3 Har du haft symptom länge eller är du precis i början av fasen – om du vill säga?

    Krya på dig! Skickar massa kramar

    som svar på: Vill bara bli älskad

    Hej,

    Känner igen mig i din historia. Har också en bakgrund med sexuella övergrepp. Varit kär i tre killar som varit upptagna genom åren. Också funderat mycket över när man ska få sina känslor besvarade och möta ”the one”. Vill också bara bli älskad. Något jag märkt för egen del är iaf att de här männen som varit upptagna har kunnat utnyttja mig – framförallt känslomässigt och själsligt. Vi har haft ett otroligt starkt djupt band mellan varandra men när det kommit till kritan förnekade de det. Så i stället för sex har jag blivit ”känslomässigt använd”. Kanske att de hade mer gemensamt med mig än sina flickvänner, eller att relationen varit dålig under en tid och de behövde bekräftelse och någon som verkligen såg just dem.

    Hur som helst är det en tid sedan jag var olyckligt kär i en upptagen person, men jag har absolut kraftiga tendenser till det fortfarande. Vilket ju känns väldigt jobbigt och skamfyllt att erkänna. Ohederligt lär nog folk kalla det. Vissa säger väl också att det är något försvar att man vågar ge sig hän till en upptagen person på något undermedvetet plan, det känns tryggt eller bekant på något sätt. Jag vet inte, jag kan inte psykologi tillräckligt bra.

    Empati tror jag man ska kolla efter hos framtida partners och för att hitta den rätta som kan älska en tillbaka. Någon som kanske till och med sätter gränserna åt en ifall man gör något destruktivt. Någon som inte själv mår bra av att man blir utnyttjad i relationen, som reagerar empatiskt och ser till ens eget bästa.

    Det gäller, tror jag, att ha höga krav och se till så det är en tjysst person – han finns därute <3 Jag tror du kommer bli vald först inom kort.

    som svar på: Orkar inte mer

    Man får säga nej <3 Kanske personen var väldigt desperat och ber om ursäkt längre fram? Hur som helst låter det jättejobbigt att ha haft en konflikt. Speciellt jobbigt också eftersom du redan har mycket som är tungt i livet förstår jag det som med sjukdomar och depression?

    som svar på: Orkar inte mer

    <3 Låter som att det är en person som inte klarar av att man sätter gränser emot henom?

    som svar på: Orkar inte mer

    <3 Vill du berätta vad som hände?

    <3 Kan det vara så att du vill ha något mer konkret (än depression och ångest) att peka på? Typ: Kolla här, jag är sjuk och ni behöver hjälpa mig!  

    Är inte det så också att den fysiska vården fungerar bra mycket bättre än vad den psykiska gör? Man får generellt mer empati och bättre bemötande när det gäller fysiska sjukdomar än när man söker för psykiska besvär? Det är min erfarenhet iaf.

    Cancer och allvarligt dödliga sjukdomar tycker folk är förskräckligt. Depression och ångest är det många som inte förstår sig på. Som jag märkt tar det oftast inte på det stora allvaret som det behövs!

    ja, det där är ett väldigt intressant tema just vad små intressemotsättningarna och makt kan göra med en grupp personer. Prestige och stolthet t.ex. tror jag kan vara två faktorer som gör det just superfarligt på en arbetsplats och som kan leda till just ohövliga beteenden, och som riskerar övergår i ren skär mobbing? Tycker det är klokt det du säger om att ett första steg är att väcka medvetenhet och motverka härskartekniker <3

    Hej,

    låter jättejobbigt! Läste den här artikeln nedan idag och kom då att tänka på ditt inlägg som jag läste för några dagar sedan men inte hade något vettigt att svara på. Tycker psykologen skriver klokt däremot! Kanske du kan ha hjälp av det? <3

    Expressen: ”Det har varit hysteriskt sedan vår son föddes”

    https://www.expressen.se/premium/halsa/det-har-varit-hysteriskt–sedan-var-son-foddes/

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,463 totalt)
0