Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,448 totalt)
0
  • <3 Tack för en intressant och tankeväckande artikel!

    Ja, verkligen ledsamt och djupt oroväckande, förstår faktiskt inte. I skolan när man var barn pratade de ju en hel del om mobbing men på arbetsplatser nämns det övh inte. Inga policys har jag sett heller om vikten av etiskt bemötande och att man inte får diskrimera någon pga. sådant som ålder, bakgrund, fysisk eller mental förmåga mm. Tycker även introduktioner och att inkludera, hjälpa nya personer på en arbetsplats är sådant som också borde finns med i en policy. Samt påföljder ifall någon strider emot reglerna. Det är som att man blundar för att problemet övh existerar ute på arbetsplatserna. Samtidigt som man ju hör hur många som helst som har vilda western på jobbet. På min systers fd. arbetsplats fick en kollega till henne hjärtproblem pga. dålig arbetsmiljö (chefen som var problemet) och blev därför hämtad med ambulans på arbetstid. Det är skrämmande att det får gå till på det här sättet.

    Om man bara föreställer sig ett scenarium angående artikeln och forskningsexperimentet: hur tror ni era fd arbetsplatser hade hanterat en sån där modell och även workshops? Hade ni varit bekväma att delta när mobbingen redan fått fäste? <3

    <3 det är konstigt att så många står utan hjälp och forskningen, mediciner inte går framåt? är det en politisk fråga att man inte vill lägga resurser där, tror ni? vilket parti är det som har bäst politik när det gäller de här områdena, så man kanske får se över var man ska lägga sin framtida röst där i september? någon som vet?

    För ett par år sedan var jag inne på att skapa en folder för PTSD för att sprida kunskap om det, men blev så trött och var så sjuk själv att det blev inget med det. Vet inte om man just nu kan hjälpa till på något annat sätt?

    <3 Det är ett problem när det blir språkförbistring mellan läkare och patienter där kommunikationen behöver fungera friktionsfritt. Jag kommer inte glömma när jag fick förklara för en sjuksköterska vad en sond var (min mamma var supersjuk) och hon bara upprepade gång på gång: Sond? Vad är sond? Jag förstår inte? Blev faktiskt helt matt av det mötet. Jag råkar veta att vissa bemanningsföretag inom sjukvården som allt mer tar över ofta har som krav att man ska behärska svenska för att få en anställning som läkare eller sjuksköterska. Just pga. patientsäkerheten. Låter jobbigt och allvarligt det du varit med om när medicineringen inte blir rätt.

    <3 Tycker det vore oerhört snålt av potentiella partners om de skulle välja bort bara för att omständigheterna just nu ser ut som de gör. Det säger egentligen ingenting om dig som person, tänker jag, utan det säger något om att du inte har något annat alternativ förtillfället. Där kan vi alla hamna.. <3

    Förstår att det tär att behöva förhålla sig till sin förälder och att det väcker mycket minnen till liv om det förflutna. Det låter påfrestande och plågsamt. Förstår att du vill bort.

    På Facebook kan man gå med i grupper där man kan bo i kollektiv, kanske kan du kolla på det? Jag är 37 år och trodde inte att jag skulle få några svar när jag sökte det i höstas men jag fick faktiskt lite förslag av både yngre och äldre men valde själv bort det. Det är ett tips iaf <3

    som svar på: Jag bleknar bort

    <3 Ah, förstår vad du menar. Bara för att man engagerar sig i något så innebär det ju inte per automatik gemenskap förstås. Att ha som en fobi för ensamhet låter förskräckligt jobbigt. Jag är ledsen att det är så! Kan verkligen relatera också. Vill inte att du ska blekna bort! <3

    Tycker inte heller det är en bra ide alls att få corona.

    Finns det något jag kan göra så du känner dig mindre ensam? <3

    Håller med er båda Olive Cevunu och Pink Dobubo <3 Just att empati inte väcks när någon är utsatt är så himla obehagligt. Fått anledning att fundera just på det senaste veckorna och kan se att wow, vad farligt det är att vara i sammanhang och med personer som inte använder sig av sin empati generellt i så hög utsträckning. T ex som vi varit inne på tidigare här i tråden, att säga hej till någon på jobbet, önska trevlig helg, fråga hur någon mår, och absolut fånga upp den som hamnar utanför och som blir extra hårt kritiserad. Den som tystnar i en grupp får man bjuda in igen, hela tiden agera empatiskt. Men det är helt sant att vissa (mobbare) har någon form av tunnelseende och ska prompt utesluta någon och jag antar att denne därmed också stänger av sin empati, annars är man väl inte känslomässigt kapabel att bete sig så.

    som svar på: Mobil

    Oh, ja! Man går liksom aldrig och lägger sig :))

    Är du en kvällsmänniska?

    Trådstartaren

    <3 <3 <3

    som svar på: Vad ger ditt liv mening?

    Utvecklas konstnärligt. Få berätta någonting. Bidra med kreativa uttryck till världen. Möten. Hjälpa människor. Mina fyra syskonbarn. Mina systrar. Känslan av ”vi finns”.

    Olive Cevunu, ja verkligen <3

    Funderar över om inflödet av inlägg också kan påverka att de inte hinner landa riktigt innan det kommer nya?

    som svar på: Nästa år?

    <3 Känner igen. Det är så smärtsamt att bli avvisad av andra att inte få bli deras vän <3 Tycker typ det svider mer än att bli dumpad av en kille, faktiskt, usch! Tänker ofta också på om det inte är lite väl höga krav på det här med att få bli någons vän? Är det inte lite snorkigt överlag och som att många snudd på kräver att man ska leva något parallellt identiskt liv som denne själv? Och detta för att man ska kunna umgås, ha något att prata om och relatera mellan varandra?

    Jag har fått lättast kontakt med människor (även om det inte blivit en vänskap) när jag bara försökt vara mig själv.

    Du förtjänar bättre <3

    som svar på: Så fruktansvärt ensam

    Känner lite likadant att livet ska vara kul. Tittade nyss på snöflingorna genom fönstret och blev påmind om det som kallas livet. Sitter mest hemma och är uppkopplad på zoom dagarna igenom. Det är något med vädret också som gör det hela ännu mer dystert? Saknar att gå ut för en spontan cykeltur längst vattnet. Saknar att ha på sig sandaler och en liten nätt handväska över axeln. Tycker den här hösten och vintern pågått i en evighet redan. Var är solen? Var är de glada människorna på gatan? Var är de där nyfunna kompisarna som man skulle vilja hänga och skratta med? Tror så himla mycket på våren och sommaren. Ljuset. Just nu läser jag otroligt mycket böcker för verklighetsflykten, ca 3 böcker på 14 dagar har det blivit. Tv:n har för tillfället gått sönder så det är lite tyst här hemma. Jag gillar att kolla på handboll och i veckan börjar EM. Känt mig deppig på sistone. Känns som om livet är ett vakuum. Tror på våren, ljuset, fågelkvitter och det glimrande havet.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,448 totalt)
0