Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,285 totalt)
0
  • som svar på: Misslyckad på jobbet

    Förstår att det tog hårt och speciellt eftersom det verkar kommit som en blixt från klar himmel <3 Något liknande hände min syster också för x-antal år sedan där de påtalade att hon jobbade för långsamt, på en statlig myndighet. Du är kanske lik min syster eftersom inte vem som helst får jobba på myndigheter och det där med långsamhet tänker jag snarare kan bottna i just de fantastiska egenskaperna att vara noggrann och eftertänksam? Att ta uppgifterna på största allvar och vilja prestera så bra som möjligt? Göra rätt i t ex beslut och absolut inte förhasta sig?

    Så egentligen kan just långsamhet snarare handla om man är överkvalificerad för tjänsten och där statliga myndigheter numera drivs efter New Public Management? Det vill säga ekonomiska drivmedel, där allt ska granskas och detaljstyras? Det är ett märkligt system. Speciellt när man är statstjänsteman och ju ska ”tjäna medborgarna”. <3

    Du är inte misslyckad! <3

    <3 Är det inte något vackert med att vi lever i ett land där vi ska kunna få bidrag om vi blir sjuka eller inte klarar av att arbeta? <3 Demokratins grunder är att all makt utgår från folket och vi har valt att bygga upp samhället på det här – vad jag tycker då – fantastiska sätt! Tror dina kompisar också skulle uppskatta skyddsnätet om de i framtiden råkar ut för någonting – vilket majoriteten ofta kan göra på ett eller annat sätt <3

    som svar på: Sviken

    <3 Det är självklart att det är du som avgör huruvida det här strecket ska dras eller inte. Det är en process att komma dit, och ibland gör man ju inte ens det. För sveken eller såren den här killen gjorde är för djupa. Jag hade reagerat precis likadant som du om två av mina vänner ”föreslagit” någon form av försoning när man själv inte på långa vägar tycker det är uppklarat och utrett. Tycker den här killen kan börja med att ta ansvar för det som han har gjort, be dig genuint om ursäkt. Tycker det låter svekfullt och egoistiskt av de här kompisarna att prata om att det finns två sidor av samma mynt. Man undrar ju av vilken anledning de vill att det ska vara på det sättet.

    Jag tror du definitivt kommer hitta tillbaka dit inom kort <3 Alltså jag vet inte hur du känner, men den där rädslan av att bli utsatt igen, har jag funderat mycket på under mina senaste två år ”ute i friheten”. Tänkt ibland på om man ska bete sig lite mer som man gör emot barn, att man liksom påpekar direkt, hintar om, ifall man t ex inte blir medbjuden på lunch. Jag ska nog definitivt försöka agera mer på det sättet framöver. Märker jag att det finns mobbingtendenser skulle jag vilja säga högt och med en hint/glimten i ögat: ”Jaha, gick ni på lunch utan mig? Betyder det här att jag ska förvänta mig att luncha ensam när jag arbetar här?”. Precis så brukar jag tala med barn när de beter sig på ett sätt som inte är tjysst, jag liksom puttar lite löst på de och säga saker som: ”Får man verkligen göra sådär?” Eller: ”Ska man inte bjuda på sitt godis när flera är med?” Vet inte om det här hjälper dig försöker mest ge tips på hur jag själv försöker återta en känsla av kontroll och människovärde i relation till andra på arbetsplatser. För att inte vara rädd att bli utsatt igen, tror jag. Har börjat fundera ut strategier, detta då för att hitta någonslags frid i själen. Vissa arbetsplatser är dock omöjliga, så kanske att inte heller det här ger minsta lilla utdelning. Men då vet man iaf. Jag tänker aldrig mer stanna kvar på en arbetsplats där jag direkt blir mobbad, går vid minsta lilla tendens. Ska dock försöka prata högt om mobbingen – med mobbarna – för att se hur de reagerar på det.

    Olive Nuhiki <3 Åh, tror det kan vara värt att återta kontakten med gamla vänner om man tycker det var roligt förr att umgås? Tänker på att du är 20 år och kan själv känna att det varit så synd att man inte höll fast vid människor man träffat genom livet. Det är lätt att åren och livet bara passerar. Hitta vänner i andra sammanhang, på café och sånt, tror jag är jättesvårt haha 🙂 I alla fall för svenskar! 🙂

    som svar på: Chatt

    <3 Vad skumt! Inte varit inne där men det låter som att moderatorerna och admins måste ta tag i detta omgående. Så viktigt att chatten fungerar! <3

    Trådstartaren

    Det är en bra fråga! Tycker det låter fint också att du har ett bra liv ändå <3 Givetvis kan man ha det! Tror att det (för vissa) kan vara lättare att göra ett bra val själv om man har en god självkänsla i botten, det är min erfarenhet iaf. När jag tittar på programmet blir jag fascinerad över att några med sådan övertygelse värnar om sin integritet och utstrålar medkänsla kring sig själva. Jag tycker det är attraktivt och känner inte alls igen mig.

    som svar på: Mår riktigt skit

    Är det ångesten som är värst just nu i stunden eller är det känslor av hopplöshet? Att det är för smärtsamt att leva? <3

    som svar på: Mår riktigt skit

    Stor kram <3 Vi finns här på forumet tillsammans när det är outhärdligt <3  Bra att du skriver här för man ska inte vara ensam med sina tankar och känslor när man mår så pass dåligt <3

    Det är jättebra frågor <3 Vet ärligt talat inte. Känns ju förljuget och man vill ju inte starta upp en känsla av dubbelliv, huu. Kanske generellt att försöka frambringa en känsla inom sig att man en gång i tiden varit omtyckt i något sammanhang och så försöka leva med den självbilden i kontakt med andra? När folk frågar mig om vad jag gjort på högtider eller födelsedag blir jag enormt stressad. Nu tänker jag inte på de fåtalet kompisar som jag faktiskt har (träffar sällan och syftar då på typ barndomskompisar) utan mer kollegor eller mer ”löst folk”. Alltså jag verkar ha problem framförallt i nya kontexter. Tycker jag blir missförstådd och satt i något fack som jag inte alls känner är jag. Det är typ fördomar jag möter, tror jag. När folk lärt känna mig ordentligt, efter en tid, brukar det fungera generellt. Då är det oftare jag som kanske känner att vänskapen är lite för jobbig eller så blir jag irriterad över saker. Ibland har också jag varit alldeles för jobbig och den andra därför valt att sluta umgås. Så lite typ att man har olika uppfattningar om vad som är rimligt i en vänskapsrelation. Tror inte det är en slump att jag inte bråkat (vi har dock varit oense ibland och liknande, men inget stort allvarligt bråk) med mina barndomskompisar, det finns inget liksom att bråka om. Vi är också lite stöpta i samma form. Hur känner ni, när har ni svårast att träffa och bli kompisar med andra? Är det i början av en kontakt som kan mynna ut i en vänskap eller är det längre fram i själva relationen och som då tar slut? <3

    som svar på: Trött på allt..

    Förstår hundra procent också att du är jättearg, fina du <3 Man blir det när livet är för orättvist och för brutalt. Lyssnar gärna om du vill skriva mer <3

    Låter helt fruktansvärt, fina du  <3 Vilken utsatthet och vanmakt, stressande, förstår jag verkligen! Hur länge inpå nätterna håller det här normalt sett på? Kan du sova några timmar eller är det total sömnbrist du får pga. honom?

    Stor kram!

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,285 totalt)
0