Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 2,301 totalt)
0
  • som svar på: Relationsångest

    <3 Tror på tydlig kommunikation? Alltså att i stället för att anklaga partnern så försök fokusera på att uttrycka dina känslor och behov. Exempelvis: ”jag är rädd att inte vara tillräcklig för dig”. ”Det skrämmer mig att risken finns att bli övergiven av dig”. ”Jag vet att det här inte handlar om dig, jag är ledsen att jag beter mig såhär”. Fokuset behöver vara på ditt inre, vad som sker inom dig. Inte på vad partnern gör eller har för eventuella tillkortakommanden, tror jag. Gör inga fler ”anfall”, fina du. Tre djupa andetag och lämna situationen ifall det känns övermäktigt att stå emot.

    Stor kram

    som svar på: Samförstånd

    <3 Jag tror lite tvärtom; kärleken är enklare att känna i början medan samförståndet är komplexare.

    Tid och umgänge kan skapa de här djupare förmågorna/känslorna av att någon kan läsa av ens kroppsspråk, tyda ens inre behov genom de små nyansskiftningarna som sker. Men att ge kärlek, ta emot kärlek, det tror jag är enkelt att skapa i de flesta relationer. Kanske är det iofs en viss talang som krävs för det också?

    Att vilja/orka se någon, förstå någon, ge sig hän till ett samförstånd har jag oftast tolkat som det ultimata kärleksbeviset. Samförstånd tror inte jag bara sker utan det är också ett engagemang som behöver läggas ner. Intressera sig för den andre, på samma sätt som att våga visa sig själv. Tror på ett känslomässigt klister i relationer. Att man vill vara nära varandra. Agera i samförstånd.

    <3 Det är fullt förståerligt att tålamodet tryter, men du har som sagt fler alternativ kvar.

    Gör inget dumt!

    <3 Kan det vara ett försvar på en urballad situation? Tänker att du kanske försöker skapa någon form av kontroll? Även ställa saker tillrätta? Du gör det som den här situationen kräver av dig för att det inte ska bli ännu värre? Du är väldigt stark och modig tycker jag som går i mellan, som försöker lugna ner din pappa. En mesig person hade nog bara vänt kinden till.

    Tänker också (har nog nämnt det tidigare) att du lever och tvingas förhålla dig till två män som inte alls tar ansvar över sina egna liv eller sina egna problem? De verkar ärligt talat hopplösa. Det är ju också jävligt svagt och mesigt av dem att inte söka hjälp. Det är du och din mamma som är offren i detta <3

    <3 Oj, så extremt smärtsamt att din pappa begick självmord. Förstår att det måste varit en chock bortom denna värld, fina du. Vilken mardröm också att du hittade din mamma som också försökte begå självmord. Låter väldigt otryggt hur du levt senaste åren. Du har verkligen varit med om fasansfulla händelser i ditt liv. Så ledsen för det!

    Man kan få så att man stänger av känslor ifall man har fått PTSD (låter inte otroligt att du har det efter allt?). Det är ett tydligt symptom, vad jag förstått. Känner lite folk som har kunnat sitta i terapi och prata om sina trauman som om de pratade och återberättade en tur till affären. Genom EMDR (ögonrörelser) exempelvis kan man läka och börja känna igen. Det finns en sida som heter emdr.se som är bra och där kan man också hitta privata terapeuter ifall man vill det.

    Stor kram!

    Avslöja dessa åkerier och personer som utför dessa saker emot kvinnor?

    Ja, varför inte? Om det är cancelkulturen som hjälper oss att kvinnor ska slippa utsättas för sexuella trakasserier och bli traumatiserade för livet, är jag för det alternativet. Annars kan man väl också tänka sig att ni kontaktar de här två männens närstående på facebook och berättar vad de sysslar med. Det lär nog väcka skam så det räcker och blir över. Det är märkligt att vissa personer fortfarande tror att de inte kommer bli avslöjade. Paulo Roberto exempelvis som menade på att det var första och enda gången han hade köpt sex. Otur då när man åker fast.

    som svar på: Knark.

    <3 Ja, absolut att det kan finnas ett tydligt samband mellan PTSD-behandlingen och viljan att ta någon substans eftersom det väcker så mycket. Tänker lite också på det här med att tillhöra en grupp, hur ett sammanhang också kan spela in. Du kanske har brist på alternativ och därför också fortsätter träffa dessa – eftersom det ger nåt? Om du inte skulle festa, vad önskar du att fylla den lediga tiden med i stället?

    Synd att du skrivit så lite och mest läst här. Visst är det så att andras historier, egna erfarenheter och råd kan berika andra!

    <3 Låter som ett optimalt test att se ifall partnern är att lita på eller inte? Menar att vissa personer, gärna sina partners eller andra nära relationer, kan jag iaf önska gärna utsätts för något ”eldprov” så man kan avgöra var man har dem? Tillfället kan göra tjuven.. eller så inte. Visst vill man veta hur det är.. Har en kompis som jag pratat med om detta ämne ibland när relationer dras till sin spets – hur otroligt informativt och lärorikt det kan vara att det sker. Alltså sådant som först kan upplevas skrämmande kan sedan visa sig vara det bästa som hänt relationen. Är den att lita på? Är vi ärliga emot varandra? Hur nära är vi? Det är svaren man tillslut möter förr eller senare. Jag tycker förövrigt det låter lite sinnessjukt ifall man har en partner som är otrogen och under en tid påstår att den arbetar. Det är ju om något stora varningsflagg och ingen man vill ha i sitt liv. Jag hoppas den här personen visar sig vara vettig och normal.

    som svar på: Relationsångest

    <3 Tufft!

    Du frågar oss varför det är på det här sättet att du har relationsångest? En teori kan vara att det handlar om en ängslig anknytning.

    <3 Jag tror att det är så att dessa varma, kärleksfulla och stöttande finns överallt omkring oss. Det gäller bara att kunna se vilka som verkligen besitter dessa egenskaper, så man slipper gå på fler nitlotter? Kanske att man i början av en relation kan kolla av ifall motparten själv bokar in nästa träff? Undersöka hur pass motiverad den andra faktiskt är efter det att du tagit det första initiativet?

    Har läst att det är precis i början av en relation som man sätter ribban för gränser och hur man vill bli behandlad. Man ska alltså vara som petigast precis i början. Alltså extremt tydlig med vilka beteenden som är okej för en och inte. Tänker att du kan vara petnoga med att den andra är engagerad och själv bidrar till relationen, annars får det vara? Det är hädanefter en dealbreaker för dig när den andra inte tar egna initiativ?

    som svar på: Anknytning.2
    Trådstartaren

    Glömde en viktig aspekt som de tar upp i boken också: Ju mer människor känner att de blivit tillfredsställda i sina behov, desto mer självständigt beter de sig i regel.

    Den trygga ger en det man behöver – när man behöver det. Man blir då mer självständig.

    Tänker lite på mobbing och när folk undviker en, eller man inte får sina behov tillfredsställda. Plötsligt då kan man bete sig needy; uppvisa konstiga sidor av sig själv som tydligt utstrålar ångest och stor osjälvständighet. I boken menar de att det är en fullt natur reaktion eftersom människan behöver andra människor. De är också kritiska till begreppet och fenomenet medberoende, vilket glädjer mig.

    Det här påminner ju jättemycket om barn och föräldrar, egentligen. Så antar att man ska speja efter den där trygga föräldern, typ..

    som svar på: Anknytning.2
    Trådstartaren

    <3 Absolut, vägledning och massor av berättelser om människor och hur de beter sig både när de dejtar och hur de är i relationer. Boken är från december, 2022, så väldigt ny, vilket är kul.

    Den är framförallt inriktad att hjälpa personer med en ängslig anknytning.

    Har ju inte läst klart (eller lyssnat på som jag gör) boken ännu, men ett viktigt budskap är att den trygga personen fångar upp den ängslige när denne exempelvis är rädd eller har andra känslomässiga behov. Man får sina behov tillfredsställda. Den tryggar, finns där, i stället för att aktiverar ens anknytningsmönster.

    Ett varningsfinger för just ängsliga är att träffa undvikande personer för där uteblir bekräftelsen. Personen väljer (omedvetet eller medvetet) att inte ge en det som man behöver för att inte må dåligt. Sin anknytningsstil aktiveras då. Vilket är jättejättedåligt.

    Den trygga är ju också sund och ger därför inte bort hela sig själv. Men den vill finnas där för den andra. Den är lyhörd och tryggar motparten. I en sådan relation kan man vila. Det är så jag upplever det att umgås med mina barndomskompisar – andas lättare. Blir inte någonsin särskilt triggad. Världen och människorna i den blir plötsligt varm och optimistisk. Det finns framtidshopp. De är också alltid på samma humör, det finns inga överraskningsmoment. Det är pålitligt.

    I boken står det att undvikande personer sällan dejtar, eller är ihop med, andra undvikande personer. Helt enkelt för att det blir ingen relation av det. Medan ängsliga tenderar ofta träffa undvikande. Och så må skit av det.

    Så sammanfattningsvis kan man säga att den ängslige beter sig tryggt när den är med den trygga. Är den med en undvikande kan den snarare bete sig som om den har borderline (de säger så i boken). Alltså en ”borderlinepersonlighet” tar plötsligt över. Anknytningsstilen är då kroniskt aktiverad under tiden den här skadliga relationen pågår.

    Man ska alltså lägga märka till vilka människor som är undvikande i sin anknytning samt om ens anknytningsstil aktiveras under tiden man har en relation med den personen. Är man sig lik? Är man tryggare och mer tillfreds än vanligt? Osv. Den trygga gör en allmänt lugn. ”I den här relationen känner jag harmoni”.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 2,301 totalt)
0