Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 2,032 totalt)
0
  • Mm, så oerhört tungt! 1,2 miljoner röstberättigande svenskar valde även att inte rösta alls. Dessa har givetvis ingen rätt att klaga under de kommande åren.

    Åh vad fint bemötande och förstår att det måste varit surrealistiskt och värmt oerhört i hjärtat <3 Tänker att det är så det borde ha varit på den förra arbetsplatsen.

    Verkligen, hur pratar vi om det?

    Idag på bussen hörde jag en man prata om hur dålig han tyckte en kollega var på jobbet. Han beskrev personen i termen av just ”värdelös”. Fick såna obehagskänslor av det. Tänkte direkt att det kanske är just språkbruket hur vi talar om varandra, liksom snackar skit, som just kan vara en del av grunden många gånger i att mobbing skapas. Att motparten som lyssnar på hur kass den här personen är anammar det synsättet och säkert känner fog för att bete sig aggressivt emot den personen. När jag nu hörde honom mala på och säga massa rasistiskt också när han ändå var igång, kände jag att jag ska aldrig mer prata i negativa ordalag om någon kollega. Eller liksom klasskompis. Vill inte bidra övh till någon häxjakt.

    Har du någon idé hur vi kan stoppa mobbing eller liksom få ett bättre klimat generellt? Motsats till det hårda?

    <3 Låter som att du råkat på en AA-frälsare?

    Vad jag läst visar studier att det endast är ett fåtal personer som blir hjälpta ur sitt missbruk genom AA. Majoriteten behöver andra typer av behandlingar för att komma ur det. Så ur det perspektivet talar det för att man inte ska vända sig dit eller se det som en universallösning.

    Tröttsamt detta att när en behandling inte fungerar så är vissa direkt där och pekar på motstånd och brister hos individen (så tycker jag terapeuter också kan bete sig), i stället för att se att metoden inte lämpar sig för just den personen. Lite ödmjukhet skulle inte skada emellanåt.

    Skickar en stor kram

     

    som svar på: Skuldkänslor för ALLT

    <3 Tror det ibland kan vara så att man bär andra människors avsaknad av känslor? Typ en förälder som saknar skam i kroppen överlag resulterar ofta i att man själv går runt och skäms å dennes vägnar? En annan förälder som inte känner skuldkänslor inför sitt beteende gör att man suger åt sig när det är befogat? Tänker att föräldrar som verkligen agerar ut på sätt som torde resultera i brutalt dåligt samvete eller att de borde skämmas över sig själva, när det uteblir, då tror jag det är supernaturligt att man känner det extra starkt. I synnerhet när man är deras barn. Jag har alltid skämts ihjälp när mina föräldrar beter sig olämpligt. Känt mig skyldig också som inte hunnit ingripa i tid för den som blir utsatt. Ett konkret exempel kan vara typ när pappa eller mamma säger olämpliga saker till typ kassörskan, det har jag känt varit helt, helt olidligt. På ett sätt är det kanske biologiskt att man upplever sig litegrann ”tillhöra varandra” i någon flock, kanske. Jag vet inte..

    Kanske också av gammal vana har man normaliserat det dåliga måendet att det känns avvikande att plötsligt må bra? Därav ambivalensen kring det?

    Kanske är det likadant för dig?

    som svar på: Destruktiv

    Ah, låter fint att prata igen om ett halvår. Då finns det hopp! Tänker att du kanske kan försöka vila i att ”if i meant to be, it will be”?

    Bra med tiden på fredag!

    som svar på: Destruktiv

    <3 Fina du, tänker att vi alla gör misstag. Det är också så vi lär oss mer om andra och även oss själva. Du är väldigt ung också vill jag nog mena. Inte konstigt att du ”trillade dit” pga. uppmärksamhetstörsten och även kaoset från uppväxten. Jag tror det är så himla vanligt att vi som växte upp i ett kaos blir just extra sökande efter bekräftelse utifrån. Om man ser till helheten är det alltså inte särskilt konstigt att det råkade bli såhär, lite fel helt enkelt. Men jag förstår att konsekvenserna är så smärtsamma och det tycker jag på ett sätt är lite orättvist. Det går inte att prata med ditt ex om att du precis fått insikt i det här och att du blivit medveten om att din uppväxt på ett sätt påverkar dig än idag – eller hur man kan uttrycka det?

    Jag blir också lite orolig när du har självmordstankar och att det är så många dagar kvar till terapin. Var inte rädd för att söka hjälp på psykakuten om du inte står ut längre. Du är viktig och din hälsa ska tas på största allvar, tänker jag.

    som svar på: Ensam och arbetslös

    Hej! 🙂

    Jag tänker att eftersom du har hela livet framför dig är ett tips att läsa mycket böcker ifall du inte gör det redan? Om jag fick ångra något så kan jag ångra just detta. Haft otroligt mycket ”ledig tid” som jag inte förvaltat väl alls genom åren. Idag är jag nästan 40 år men skulle önskat att jag spenderade tid med böcker som yngre, istället har jag mest varit ganska passiv och därmed mått ännu sämre. Har också någon form av social ångest, är fortfarande ensam, och kan inte heller dejta ”ordentligt” vad det verkar. Jag kanske är lite det där du inte vill fastna i alltså längre fram i livet.

    Det är så berikande också att komma in i andra världar – speciellt om man längtar så efter det men inte vågar irl. Vad tycker du om böcker?

    Det är ett litet tips iallafall – läs! 🙂

    som svar på: Självmordsförsök.

    <3 Oj, förstår att det är chockartat och en extremt otäck upplevelse att ha sin anhörig på intensiven och att det bottnar i ett självmordsförsök. All min värme till dig.

    Jag förstår hundra procent att vara positiv i det här läget är för mycket begärt. Tänker snarare på att ge det tid. Låta alla känslor få finnas. Du är förmodligen också fortfarande i en stor chock? Prata med läkarna om vad de säger och gör för bedömningar kring din förälder. Finns där för din förälder genom att ge kärlek. Ta hand om dig själv extra mycket genom att äta ordentligt, försöka sova om nätterna mm.

    Skickar en stor varm kram!

    <3 Stort grattis! Så positiva nyheter! Och en stor bragd också av dig att ta dig igenom den här skärseldern <3 Hoppas du kan unna dig något ikväll för att fira att du varit så oerhört modig? Och även ju presterat riktigt bra hos nya arbetsgivaren! Hipp, hipp hurra!

    Funderade lite på det där gammalmodiga sättet som är nu där man ska ju mer eller mindre visa upp en fasad kring vad man har för erfarenheter kring sin fd. arbetsplats. Borde inte arbetsgivare för sin egna skull snarare vara extra lyhörda inför vad man kommer ifrån? Tänker litegrann som nya partners och sina ex. Ju mer den nya partnern lär sig om vad man har för tidigare erfarenheter (framförallt de dåliga, kanske..) desto mer kan ju den vara noga med att inte utsätta en för samma sak? Så mycket värdefull information som går tillspillo när rekryterarna bara vill höra hur man haft det på ytan. Hoppas på en framtida utveckling där. Att vi kan börja vara mer äkta mot varandra även ute på arbetsplatserna. Det är så skevt även på sociala medier och liknande ställen där man ska agera så himla fläckfritt. Göra reklam för sig själv typ.

    Hur som, jag är så stolt över dig, fina du. Även om det är över nätet och vi inte känner varandra ju på det sättet <3 Känner mig glad i själen å dina vägnar.

    som svar på: Livet
    Trådstartaren

    Tack snälla, vad gulliga ni är! <3 Måste säga att det verkligen känns som plåster på såren. Ni är fantastiska!

    som svar på: Normen
    Trådstartaren

    <3 Tack för ditt intressanta svar! Rädslor sa min kompis också att hon trodde det handlade om, när jag berättade för henne om detta. Jag tror i det här fallet att det kanske handlar om lite självgodhet, någon form av elitism? Typ: ”jag må vara tokig, men sådär tokig som patienter inom psykiatrin är, eller de mer diagnoser, det är jag dock inte – bevare mig väl”. Litegrann så att man jämför sitt liv och sin personlighet med andra personer, exempelvis med oss barnfria då, och då ser på sitt liv i ett lite, lite bättre ljus och skimmer. Att det kanske handlar om att utmärka sig som lite förmer? Ibland kan man ju uppleva det med personer som inte delar med sig av exempelvis sina trauman, det är som att de inte vill ”bjuda” på det eftersom det inte precis är hög status att ha blivit typ våldtagen. Som att dessa individer lägger en stor ära i att låtsas att livet behandlat de så väl, så väl, och därmed indirekt tyder det på väldigt bra personer. Lite såna tendenser får jag kanske i det här fallet med killen i klassen då. Och kanske generellt med vissa andra också där, de har minsann inte utstått någon smärta och det är i deras värld en merit eller konst i sig.

    som svar på: Hotad på jobbet

    <3 Oj, men shit vad otäckt. Inte undra på att du mår jättedåligt efter det. Fina du, så hemskt!

    Tror att alla möjliga yrkesmän (tänker på poliser bland annat) och andra i liknande situationer alltid behöver debriefing när svåra händelser inträffat som berört en personligen, att det skadat en känslomässigt.

    Nu kanske inte myndigheter är sådär världskända för att ha en bra personalpolitik vad jag hört, men erbjuds du något sådant av arbetsgivaren efter den här incidenten?

    Orkar du säga vad du mår sämst av nu, är det hotet i sig eller är det obehaget av det personen sa/gjorde som gör ondast?

    Skickar massor av kramar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 2,032 totalt)
0