Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,938 totalt)
0
  • som svar på: Utseende och inre
    Trådstartaren

    Jag har faktiskt haft en terapeut som i början av terapin kommenterade mycket hur jag såg ut. Det var ju minst sagt triggande. Hon sa inget taskigt utan det var komplimanger, men att just bli bedömd och värderad av en äldre kvinna när man just vill prata på djupet och slippa typ något narcissistiskt tjafs gjorde mig ganska illa berörd i den miljön. Hon verkade alltså inte lärt sig detta att yngre kvinnor än henne själv inte vill bli ännu mer självmedvetna kring hur de ser ut. Jag trodde också det var så att folk generellt med åldern växer ur detta med yta, att man bryr sig mindre och mindre. Att det är det mångfasetterade hos människor som skapar nyfikenheten och skönheten. Min bild är att det varierar kraftigt hur utseendefixerade folk är. Har faktiskt bråkat en del med min mamma om detta om utseende, försökt argumentera för att yta är sekundärt och att det är viktigare hur folk är. Hon har mest fnysit då.

    Hej fina du <3

    Vad sorgligt och smärtsamt det låter att du förlorat de här sakerna. Otroligt otäckt också med inbrott! Hoppas de får fast tjuvarna och att du blir rejält ersatt av ett försäkringsbolag. Det här med emotionellt värde av saker förstår jag hundra procent. Det kan vara ungefär som att förlora ett husdjur, det går inte att ersätta bara utan man känner stor sorg!

    Stor kram

    Ah, vad smärtsamt att inte det gavs tillfälle till att fasa ut.. Vet av erfarenhet att terapi verkligen har tendenser att väcka mycket känslor och att behovet att ta hand om det under tiden och efteråt är stort. Visst är det svårt också att hitta den där personkemin med terapeuten. Det är som att man märker ganska direkt ifall det kommer lyfta eller ifall man mest tittar frågande på varandra.

    Tack, är inte riktigt frisk ännu men på god väg, absolut. Har varit ute på promenader hittills och det har varit underbart att få lite frisk luft och känna normaliteten i sig.

    Hur går det för dig? Hur mår du psykiskt och psykiskt? <3

    som svar på: Vill inte ha sympati

    Klokt! Och det är fan sant att de verkar övertygade om att man vill bli bemött med ett par typ ledsna hundögon. Hoppas verkligen hon förstår allvaret, tar till sig det på riktigt och sedan pepprar ut lösningar!

    som svar på: Ilska över körkort

    <3 Fy fan. Riktigt, riktigt surt! Skulle också blir helt förstörd när man laddat emotionellt för den typ största dagen i livet och sedan upptäcka att det är fel dag. Bah. Antiklimax. Tycker du är modig som ska fixa körkort iaf. Starkt också att du orkade säga det till folk och fint att du fick stöttning. Du förtjänade det där jäkla kortet!

    <3 Åh nej, krya på dig!

    Det är så viktigt att det blir en fin dynamik mellan en själv och terapeuterna, att de är bra lyssnare och att man känner att de genuint tycker om en. Kanske är det helt avgörande för att man också ska kunna läka och orka öppna upp sig tillräckligt?

    Gud så smärtsamt med uppbrotten sedan. Var det då att den offentliga vården avbröt terapierna eftersom det ansågs hållt på tillräckligt länge – fast det från din synvinkel absolut inte var klart?

    Trådstartaren

    Det är av den åsikten som jag är, att det är jättevanligt i dysfunktionella familjer generellt att man har olika syn på detta med ansvar. Plus anknytning då, som jag också nämnde. Sedan delar du inte den uppfattningen, har andra erfarenheter och det är helt okej för man får tycka olika.

    Angående det om att skriva i andras trådar. Det känns bara lite konstigt att i sin egen tråd bli lite småutskälld för att man skriver någon tanke kring en annan persons liv. Poängen med att starta trådar är också att man tryggt ska kunna få dela om sitt eget perspektiv, sitt eget liv, och helst så lite som möjligt prata om någon annans dilemman eftersom det kan bli lite trådkapande. Det är väl du med på också?

    som svar på: Ingen lösning

    <3 Låter fruktansvärt! Går det att få lite hjälp genom att tänka på vilket tips eller råd du hade gett till en kompis i en liknande situation?

    <3 Det låter litegrann som att det du behöver hjälp med är att bli räddad från dig själv, alltså det du riktar inåt och som skadar så? Jag tänker att eftersom du är medveten om det mönstret kanske det går att göra som kognitiv terapi på sig själv? Alltså att vända på tankarna, stoppa sig själv där, inte göra sig själv mentalt illa? Jag tror det går att ändra sina tankemönster och att det handlar om banor i hjärnan som man behöver leda om.

    Känner igen mig hundra procent i också att inte orka mer, inte orka ta ett enda steg till. Att man är så jävla trött på allt kämpande.

    Vill skicka många kramar <3

    Trådstartaren

    <3 Vet du, jag har absolut ingen aning om hur det varit i din situation och därför är det en hel del frågetecken efter det som jag skrivit, eftersom jag inte vill lägga en värdering i något och för att jag inte har en susning om varför de gjorde som de gjorde emot dig. Jag skrev bara för att vara tjysst och för att du verkade ställa frågan rakt ut? Kanske missförstod om du ville ha någon teori kring varför du blev avvisad (mobbing tolkade jag det inte som i ett första led utan varför ingen vill prata om det som hänt och varför en kan bli avvisad av syskon)?

    Har även själv blivit mobbad av familjemedlemmar, samt på en arbetsplats, och ingen hjälpte mig heller så på den fronten är jag absolut insatt i vad det kan göra med en människa.

    Du ”går på” helt fel person om du tror att jag är typ för mobbing och så vidare. Det är nog på riktigt det absolut det sista jag är.

    Jag kan förstå din frustration men jag tycker du tar ut det på mig nu. Det känns inte riktigt adekvat. Är det inte också min tråd? Kan inte du starta en egen tråd där du tar upp det här ämnet om syskon som mobbat?

    som svar på: Utseende och inre
    Trådstartaren

    <3 Tack för dina ord!

    Fick uppskattning för annat än mitt yttre, också, men det var en roll som var stark och tydlig.

    Undrar lite vad som är en ung person i sammanhanget? Närmar mig nämligen 40 års åldern och kan  förstå problematiken kring tonåringar som tänker på sitt utseende men det här är något annat och som följt mig ända upp till den här åldern då, som sagt.

    Kan skifta också så mycket i utseendet från dag till dag. Det paradoxala kan även vara att få ångest när man väl får den där bekräftelsen från andra. Det är så konstigt allting. Då blir jag istället obekväm och vill vara i fred många gånger. Klär mig aldrig sexigt, men funderar nu på om man borde utmana sig själv litegrann i det? Känner mig allmänt trött på att inte känna sig tillfreds varje dag, sju dagar i veckan, liksom. När det gäller mitt inre kan jag absolut hata mig själv och tycka jag är värdelös men det här med utseende kan verkligen skapa stora, stora skamkänslor som bara sköljer över en.

    som svar på: Utseende och inre
    Trådstartaren

    Men kanske såhär då: Jag vet precis hur det är att leva med ett vackert utseende för det gjorde jag under hela min barndom. Mina föräldrar tog mig tom till en modellagentur. Jag var den populäraste tjejen i klassen pga. väldigt söt och karismatisk (heller inte kaxig över det vilket gjorde att det sved ännu mer i ögonen hos andra). Sedan dess föll mitt utseende, förändrades. Så detta är faktiskt ganska traumatiskt för mig och har varit sedan dess, att jag haft svårt att hitta mig själv när jag inte betraktas som en oerhört söt tjej. I vissa sammanhang kan jag fortfarande behandlas som det och då mår jag toppen. Blir mer mig själv, bekväm. Jag vet precis hur man lever ett liv som vacker och hur världen bemöter en då. Tyvärr vet jag även hur det är att bemötas på det andra sättet också och det är verkligen som natt och dag måste jag säga.

    Jag får alltså grov ångest av att inte se bra ut eftersom hela min självbild i princip byggdes upp på att vara så söt. Identiteten skapades där. När det försvann i tonåren gick jag rakt in i en depression pga. det. För mig är alltså detta komplext och handlar om så mycket mer än föräldrarna, samhällsideal och sin egna upplevelse av skönhet. Det handlar jättemycket om identitet, ser jag ju nu. Och ett liv som jag kan hantera och förstår mig bättre på.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,938 totalt)
0