[Red Simyna]

Självklart!

Känner igen mig mycket i det du skriver också. Har själv setts som charmig och liksom en kul person att umgås med. Sedan när jag mått dåligt eller bara visar de sidorna så brukar inte folk generellt vara så himla roade. De vill ju ha kul! När relationer tagit slut av olika anledningar har majoriteten av de sagt efteråt att de haft det otroligt roligt när vi umgåtts, minnen för livet, och att de är väldigt tacksamma för det. Har inte varit några hard feelings. Jag har blivit smickrad men ändå känt mig framförallt besviken på att inte hela mig fick plats i relationen. Att det inte fick vara djupare än att jag skulle vara som en liten underhållare, typ. Plus att jag tyckte jag varit tolerant mot deras ”mörker” och ställde upp. Precis så som du också gjorde!

Hur går tankarna idag förresten? Känns det som att du känslomässigt tänker mycket på det här eller tror du att du ganska snart kommer kunna gå vidare? Hitta andra personer där hela du får finnas?

Kram!

[Red Simyna]

Blue Bidoga,

Ledsen att läsa att du har en svacka nu! Är det något speciellt som hänt – om du vill säga?

Kram!

Pink Tuhotu,

Hörde någon säga någonstans att ångest kan vara känslor som inte kommit upp till ytan. Att det just är den där diffusa känslan av obehag och som man inte riktigt kan sätta ord på som är själva definitionen av  ångest. T ex att man kan få ångest över missförstånd i kommunikationer för det väcker känslor som man inte riktigt förstår vad de kommer ifrån mm. Efter jag hörde det så har jag blivit mycket mer on spot/bestämd på att försöka sätta fingret på vad ångesten kan handla om. Vad det är som skapar såna obehagskänslor. När jag har lyckats identifiera att det är t ex oro över det här och det här så brukar ångesten minska eftersom jag upplever mig har större kontroll på situationen. Tycker ångest handlar så mycket om kontrollförlust på något vis. Känner du igen dig något i det?

[Red Simyna]

Åh, jag förstår verkligen det! Så sårande. Förstår att du är besviken. Det är verkligen inte som att de lever efter devisen att man ska vara mot andra som man själv vill bli behandlad. Så himla orättvist! Och du som varit så schysst mot dem och ställt upp! Tycker det är extra allvarligt också att du hade fått en sån himla fin erfarenhet som yngre att bli hjälpt, att de funnits där för dig och sedan nu att de river ner den känslan igen. Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att du kan se att den här bristen ligger hos just de här specifika personerna, att det säger allt om dem – men det betyder inte att ingen i hela världen bryr sig om dig. Vill verkligen att du ska få upprättelse och vara runt människor som mer än gärna vill finnas där och som värnar om att du mår bra! Som just när du behöver dem är extra närvarande och stöttande. Du om någon förtjänar det!

Värme!

[Red Simyna]

Hej fina du,

Fråga efter traumaterapi. Alltså att läka och bearbeta trauman.

Förmodligen har du PTSD efter det du varit med om. Och det är säkert därför du inte klarar av varken fysisk beröring eller tillit. Många har även dissociativa problem pga. sin traumatiska uppväxt.

Rekommenderar varmt att du köper hem den här boken för att få klarhet i vad du varit med om hur du kan läka: PTSD : en handbok för Dig som drabbats av psykisk traumatisering som barn eller vuxen

https://www.adlibris.com/se/bok/ptsd-en-handbok-for-dig-som-drabbats-av-psykisk-traumatisering-som-barn-eller-vuxen-9789198020700

Kram

[Red Simyna]

Purple Myhoby,

Tänker på dig. Psykologer och jourer får verkligen inte vara oåtkommliga när man mår så himla dåligt och behöver de som allra mest. Ledsen att det är så!!! Blir orolig för dig och vill att du ska må bättre. Finns det något jag möjligtvis kan göra?

Pink Tuhotu,

Stor kram till dig! Förstår att du också har det extremt plågsamt och svårt just nu. Önskar jag kunde lyfta bort bördan så du fick andrum och återhämtning för en stund. Ställer dig lite samma fråga: Kan jag göra något så du mår lite bättre?

Tänker på er båda. Ni är viktiga och värdefulla <3

 

 

[Red Simyna]

Åh detsamma Teal Cutedi!!! 💜 Uppskattar dina inlägg rejält! Alltid givande att läsa. Tack för tiden du lägger ner här på Mind.

Varmt välkomna alla nya i tråden som sagt. Hoppas ni också kommer trivas här 🙂

Nu är det ju mitt i natten så frågar då om ni sovit gott? (För antar ni läser det här om några timmar först :))

[Red Simyna]

Hur går det för dig? <3

[Red Simyna]

Stor kram till dig!

Jag tycker det låter som att du hade all rätt att tro att de skulle finnas där för dig eftersom du hade erfarenheten att de gjort just det för dig som yngre.  Låter inte konstigt sedan att fallet därför nu blir oerhört högt när kompisar sviker och sticker. Jag menar eftersom du hade byggt tillit att de skulle finnas där.

Kan det här vara lite åldersrelaterat? Kan minnas att mina sk. ”vänner” i just den åldern var extra svåra att nå. Det var som egoismens era ungefär där alla skulle ”leva livet” osv. Idag är jag 36 år och tyckte faktiskt folk skärpte till sig igen när de blev pyttelite äldre.

Hoppas verkligen du kan hitta trevligare kompisar och pojkvän! Det finns såna också!

[Red Simyna]

Wow! Vad fint att fler hittat hit! ❤️

Kram till alla som behöver

 

[Red Simyna]

Stor kram till dig! Gud så fruktansvärt du har blivit behandlad. Får ont i själen när jag lever mig in i hur det kan ha känts för dig. Vilken förtvivlan! Det är svårt att förstå hur föräldrar kan bete sig så grymt mot sitt eget barn. Den de ska värna om som allra mest om. Så omänskligt att välja husdjur framför sina egna barn. Hon låter väldigt omogen, ett föräldraskap handlar ju knappast om vad man tycker ”är kul”. Även att kasta ut, önska sitt barn död, med självmordstankar är verkligen raka motsatsen till vad man tänker är normal föräldraomsorg. Sno sitt barns hund är även det djupt okänsligt och elakt rakt av. Så ledsen för att du blivit behandlad på detta totalt empatilösa sätt! Jag tycker inte det låter konstigt att du känner en total smärta när mamman nu försökte nå dig. Kanske är det sorg som väcks när hon nu efter alla dessa år gör sig synlig och kontaktbar? Du blir påmind om allt igen?

Kram!

[Red Simyna]

Oj, vad svårt! Förstår att samtidigt som ni älskar henne så börjar det här bli ohållbart både för henne men även för er. Tycker att hon passerar en gräns när hon kan ta en kniv och göra huggrörelser. Aggressionsproblem pga. sin pappa eller gener är förstås möjligt. Kanske är det en kombination av båda? Att hon är väldigt arg på sin missbrukande pappa och samtidigt själv har stora problem med sin impulskontroll och reglera känslor? Tolkar det även som att hon tar ut det här på er istället för andra i sin omgivning eftersom hon ändå är tryggast hos er. Jag kan inget om tvångsvård eller socialen men det borde gå att ringa t ex psykiatrin och berätta situationen, höra efter vilka valmöjligheter som finns?

[Red Simyna]

Red Dykepi <3