[Red Simyna]

Indigo Qugugo,

Blir lite inspirerad att också försöka söka digitala psykologtjänster och se om det kan ge något. Tack för det!

Kom på att jag glömde svara på det du skrev om att inte vilja skriva allt för detaljerat här, så andra kan identifiera en. Kan förstå vad du menar! Tycker Mind verkar vara igång nu med app för mobilen och hoppas kanske det utvecklas någon mer dold del eller att man kan skriva mer privat. Läst att Mind skrev någonstans att det är jättejättemånga som läser här och att de tolkat det som att de verkligen hjälper andra. För mig har det hjälpt att läsa för att se att jag inte är ensam om det jag känner just då. Oftast har det varit djup förtvivlan. Sedan att läsa svaren i tråden har också hjälpt eftersom de lika gärna kunde vara skrivna till en själv.

Ja det var lite off topic just det som hände med den där flummiga kbt-terapeuten kanske. Men precis, jag sökte för ångest, stress, nedstämdhet och hypokondri. Gick därifrån omtumlad och liksom känslomässigt splittrad. Inte jättefarligt men ändå anmärkningsvärt hur mycket mer i behov av meditation och avslappning hon verkade vara än jag. Det är verkligen inte så att bara för att man jobbar inom vården så är man frisk som en nötkärna.

Hur som helst, starkt av dig att söka hjälp på nätet, – handlingskraftigt! Berätta gärna mer om det ifall du vill och har behov framöver.

Blue Bidoga,

Tack! Ja nu får inte den där curlade lilltjejen mer uppmärksamhet från mig utan jag säljer sedan i vår. Inte hela världen egentligen.

Värme

[Red Simyna]

Tack! Det är en bostadsrätt och styrelsen är informerade kan man nog säga. Är lite komplicerat. Har bestämt mig för att leva med det här och sedan sälja av lägenheten under våren om det är möjligt med corona. Är väl lite att jag blir ledsen tillslut när jag försöker föra en konstruktiv och icke-anklagande dialog med henne och så får jag typ goddag yxskaft-svar tillbaka. Och att hon går i försvar och blir snarstucken istället för att visa empati eller förståelse. Samtidigt är det här nog en bra övning för mig. Se att det inte bara är ”dysfunktionella föräldrar” som kan bete sig egoistiskt utan det förekommer även hos andra människor och sådant är livet. Man måste lära sig förhålla sig till det.

🙂

[Red Simyna]

Vilka oförskämdheter du får höra. Det är så man häpnar och tappar hakan. Smärtsamt när det är ens släktingar dessutom! Förstår verkligen att du vill byta namn. Hade jag varit i dina kläder hade jag nog bett de dra åt h** också.

Tänker att där sitter du med ett stort hjärta och som är den som just hjälpt din mamma i flera år, trots att du själv har plågor. Medan släktingarna har mage att vara passiva själva. Det är häpnadsväckande och djupt orätt.

Hoppas du nu framöver kan få ge dig själv den här omsorgen som du tidigare behövt lägga på din mamma. Att det äntligen är din tur nu att få vila. Är så ledsen att du har ont. Önskar det vore annorlunda!

Bra att du skriver här.

[Red Simyna]

Jag förstår. Nog bra att vänta till det ser lite ljusare ut. Säkert är det en kommunikationsmiss mellan er bara då? Hen har sina förväntningar, reagerar på sina sätt när denne mår dåligt mm. Du har dina förväntningar på att motparten ska finnas kvar i relationen oavsett om man mår bra eller dåligt, eftersom det är vad vänskap bygger på för dig? Känns lite som att när det blir lite missnöje eller oro i relationen kan det ofta bottna i att man drar åt olika håll när det gäller just förväntningarna man har på varandra. Att resa bort tillsammans brukar ju vara ett sådant tillfälle då hela relationen kan sättas på spel. Kanske är det först då också som man verkligen ser likheter och skillnader mellan varandra. Har du rest något med denna person? Hur har det funkat – om du vill säga? Haha. De jag rest med som det fungerat väl med har också fungerat bra i övrigt. Lättast att resa med är de med största anpassningsförmåga tycker jag. Samma i relationer 🙂

 

[Red Simyna]

Vad fint att läsa att du mår bra idag!

Förstår att du blev förvånad över att du inte fick berätta om det du hade skrivit ner. Är det tänkt att vara som en informationsträff snarare än terapi, tror du? Känns som om det är en ständig gåta att förstå vad man kan ha för förväntningar när man söker en psykolog. Förstår att du undrar över om det kan hjälpa att prata med en psykolog om generella ämnen eller om du lika gärna kan göra det med din omgivning – och omgivningen svarar på det bättre?

Kommer aldrig glömma när jag gick i KBT en gång för en herrans massa år sedan och skulle göra ”avslappningsövningar” med terapeuten. Precis innan övningen där man även skulle blunda så griper hon plötsligt tag i min arm. Spänner teatraliskt blicken i mig. I ett försök att illustrera hur stress/svår oro kunde kännas. Blev så himla förvånad över det! Upplevde mötet som att det var jag som försökte lugna ner henne istället för att hon lära mig känna lugn. Lol.

Om du tror psykologen på Mindler kan bidra med något vettigt när det gäller sömnproblem kanske det kan vara värt en till chans? Och kanske att en annan psykolog passar bättre för samtal och uppföljningar mm?

Hoppas du med har en fin kväll 🙂

[Red Simyna]

Låter klokt! Jobbigt med så många dubbla signaler. Inte konstigt om du blir förvirrad över vad ”som gäller” då. Kanske är det så att när relationer börjat villkoras att de ska vara på det ena eller andra sättet så kanske det är dags att börja dra öronen åt sig? Att det är för kravfyllt och blir ansträngande att komma ihåg och memorera alla regler som gäller? Speciellt snurrigt om förutsättningarna förändras hela tiden? Kan ärligt säga att jag hade aldrig gått med på att ha en sådan kompis. I regel brukar såna människor försvinna automatiskt för jag har fått sån huvudvärk att jag inte orkat engagera mig. I mina ögon tolkar jag din vän som ganska destruktiv för det denne gör är att hålla på och tjafsa (låter det som) om massa förhållningssätt istället för att umgås, ge och ta, som två vanliga människor. Denne går alltså miste om fin vänskap på bekostnad av att vilja kontrollera den andra verkar det som.

Kram!

[Red Simyna]

Låter som en viktig insikt att fundera över hehe 🙂

Kom att tänka på en person jag träffade som mådde dåligt och där jag kom med olika lösningar och vinklar på hans problem. Ganska snabbt sa han till mig: ”Jag vill inte ha hjälp på det sättet utan jag vill att du ska tycka synd om mig bara”. Då lärde jag mig en läxa, att försöka läsa av tidigt ifall det är en person som vill ha kärlek eller om det är en person som vill att man är som en idéspruta med förslag och sanningar 🙂

Tänker med den personen som sa till dig att denne inte orkade ”se verkligheten”. Kanske du kan pröva att bara lyssna och finnas närvarande i samtalet?

Kram

 

[Red Simyna]

Låter väldigt ensam och smärtsamt att bli avvisad även när de här personerna själva skulle behöva hjälp. Jag tolkar det som att människor generellt kanske väljer ut vilka som kan ge bäst stöd beroende på vad det handlar om? Lite som att vissa vill man gå på bio med, andra är det roligare att möta i en diskussion osv. Kan det vara något sånt det här handlar om tror du? Att vissa av de här personerna klickar inte på djupet så att säga? Kanske är det vanligaste också att vända sig till sin partner i första hand? Jag vet inte.. Däremot har jag märkt att när jag anstränger mig extra mycket, sätter mig in i vad motparten berättar, försöker hjälpa och skräddarsy ”min hjälp” så det passar den andra i så hög utsträckning som möjligt, brukar det skapa tillit och uppskattning. Är väl lite det här dilemmat hur mycket man ska/är villig att anpassa sig efter den andra, och hur sann och nära man vill vara sig själv? <3

Värme!

[Red Simyna]

Jamen det är ett bra förslag! 🙂 Kanske du kan maila dem och framföra förslaget? <3

[Red Simyna]

Indigo Qugugo,

Har det känts bättre att göra som psykologen tipsade om att skriva ner saker när du vaknar på natten?

Blue Bidoga,

Det här är en fin tråd! Du är fin hehe! Också tacksam för hela Mind och allt vad det innebär. Innan registrering har jag läst i trådar när jag var på djupaste botten och känt mig mindre ensam då. Det har verkligen varit betydelsefullt! Kanske är det så att väldigt, väldigt många människor läser trådarna och att det också är till hjälp? Hoppas!

Jag känner mig splittrad och orolig. Har börjat ett nytt jobb och får kämpa en del med att kombinera prestationsnivån/förväntningar och motivationen jag själv behöver drivas av… Samtidigt håller jag just nu på och konfronterar min högljudda granne och känner mig rätt skraj i det. Att det ska bli ännu värre efter detta. Har konfronterat henne och de här jäkla ljuden i ca 1 år. Ska definitivt flytta när coronan är över och jag har en fast tjänst igen! Längtar!!!

Hur mår ni idag? Har ni en okej dagsform?

Kram!

[Red Simyna]

Blue Hysisi,

Det låter lite som en ambivalent anknytning, kan det stämma? Kommer inte ihåg vad det exakt stod i boken ”Hemligheten” kring det. Har du läst den boken? Rekommenderar annars! Kan även förstå vad du menar med att det blir för högt pris att inleda relationer eller kk-relationer.

Indigo Qugugo,

Blir du rädd när det börjar utvecklas till något mer seriöst eftersom det innebär att något plötsligt börjar stå på spel?

Läste någonstans att när man identifierat ett område som man vill ha förändring på så brukar det kunna göra att man blir motiverad. Om man ser det här med att våga närma sig en kärleksrelation som ett typ stegarbete kan jag känna mig lite lockad att påbörja den processen.

[Red Simyna]

Jag förstår! Det är verkligen en gåta hur man är i en fungerande relation. Kram till dig med! Vi kanske kan tipsa varandra här på forumet om ”knep” som visat sig fungera bättre eller sämre? 🙂

Kanske heter det också att ha en undvikande anknytning om man faktiskt inte vågar inleda någon relation? Börjar faktiskt känna att det får kosta på nu framöver att kanske dejta och riskera avvisande, hjärtkross och annat. Tycker snudd på mitt liv är så himla meningslöst annars. Det fattas något.