[Red Simyna]

Ett tips kan ju vara att gå med i ett politiskt parti om man vill förändra världen och liknande. Detta är vad min syster tillslut landade i. Min pappa skriver insändare i tidningar och får där utlopp för sina åsikter. Själv känner jag att jag är mätt på konflikter och så, orkar inte. Vill leva i snällhet känner jag. Snälla miljöer. Tänker på framtida arbetsplatser ta en bekväm roll bakom kulisserna. Inte stå på barrikaderna längre. En kompis till mig funderar på att göra filmer om t ex våld i nära relationer, för att belysa hur sjukt samhälle vi lever i. Tänker att vi alla kanske kan bidra men på olika sätt. Gäller att hitta sin egen kanal.

[Red Simyna]

Menar du att sätta ljuset på omgivningens reaktioner när en person står upp för vad denne tror på? Det är också ett intressant ämne, absolut! Medlöpare och så vidare har det ju skrivits en hel del böcker om. Samtidigt känner jag inte att jag vill skylla längre på andra för att denne inte vågar ta ton eller vad man kan kalla det. Det är faktiskt ganska precis det jag vill lära mig att tona ner och sluta upp med. Har börjat mantra att ”alla har ansvar för sitt”, ”jag ska inte kontrollera någon” mm. Har även förmedlat till min storasyster att vi måste sluta med det här beteendet, att ”gå igång” av t ex ett passivt ledarskap. Fattar ju att det handlar om uppväxten och passiviteten/oförståelsen från föräldrarna. Men ändå, mycket svårt att förändra, uppenbarligen.

[Red Simyna]

Ah! Din definition är nog för mig en person som beter sig avvikande. Men att den avvikande kanske inte nödvändigtvis ställer till med någon direkt oreda? Det är dessvärre inte den beskrivningen jag menar här i tråden om att vara lite av en outsider typ 🙂 Utan det är just rättshaverist/krigarbeteendet som jag ville lyfta fram.

[Red Simyna]

Absolut! Känner igen. Ju högre ångest desto mer börjar armar och ben domna bort. Upplever det som att hamna i en glasbubbla och inte längre kunna avgöra om det är verklighet eller att jag befinner mig i en dröm. Har kopplat ihop det med dissociation. Alltså en försvarsmekanism. Kan det vara det du upplever också?

Kram!

 

 

 

[Red Simyna]

Yellow Bojoto skrev:

Och jag är väldigt bra på att ge feedback på ett konstruktivt sätt. Jag tycker det viktigt att det är som är bra kommer fram. Och det som är mindre bra kan man också lägga fram förslag till förbättringar på. Men oavsett så är det svarta fåret. Detta för att de förstår att jag är innerlig, direkt, kan mig själv, att jag inte bara bryr mig om mig själv utan även de andra. 

Vet inte om vi har samma definition av det svarta fåret här? Hehe.

För mig är ett svart får någon som blir kraftigt ifrågasatt, osynliggjord, förnedrad, och där sakfrågan oftast glöms bort och istället blir till ett personangrepp. Mobbade personer på en arbetsplats eller inom dysfunktionella familjer brukar kunna vara det svarta fåret. Eller syndabocken för det som har går snett i organisationen. I min värld är det svarta fåret oftast den sk. slaskhinken. Den ingen riktigt gillar.

Värme

[Red Simyna]

Tack för spännande frågor!

Kan utveckla det: Att ses som en rättshaverist av andra kan ju väldigt ofta vara förknippat med att man tar en risk. Sätter något på spel. Inte sällan hamnar man i blåsväder. Därför håller jag oftast igen eftersom jag inte orkar med att få ”onda ögat” eller bli utsatt för obehagligheter. Detta leder till att jag även kan anses som en sk bra och trevlig person av gemene man. Men är det värt det? Här har jag svårt för att bestämma mig. Hur försiktig ska man vara med sig själv och hur pass påverkad ska man vara av andras uppfattningar om en?

Särskilt rädd är jag för grupper eftersom det ofta förekommer läskiga hierarkier och grupptryck man kan råka ut för om man sticker ut hakan. Därför försöker jag ofta bita ihop trots att det t ex är kalabalik på en arbetsplats och personalpolitiken är under all kritik. Men så kommer ofta en situation där bägaren rinner över, då jag inte står ut längre. Fram kliver då rättshaveristen eller krigaren och säger en sanningens ord. I impuls. Inför öppen ridå. Det är inte smart att göra så om man vill göra karriär kan jag berätta ifall det är någon som funderar över det. Detta är även min storasysters och pappa stora problem. Ingen av oss klarar av att hålla tyst och det gör det hela väldigt problematiskt på t ex arbetsplatser. Detta behöver jag förändra. Tona ner som sagt.

Sedan kan man ju förstås diskutera huruvida jag har det ställt med min impulskontroll och vad som kan göra att den blir förbättras. Ärligt talat tror jag att jag har drag av ADHD och det gör att det faktiskt inte riktigt går hehe.

[Red Simyna]

Förstår att du kämpar varje dag, sekund och gjort det i för många månader redan! Vet hur otroligt tufft det kan vara med småbarn och på begränsad yta under en längre tid.  Inte konstigt att det blir bråk med partnern under de omständigheterna. Önskar det fanns något rent praktiskt jag kunde göra eller hjälpa till med.

Ett litet ljus i tunneln kanske kan vara det här vaccinet som kom som en stor nyhet häromdagen? Det var stora glädjerop på Twitter där insatt folk skrev saker som att detta är en historisk dag för mänskligheten. Att snart är denna påfrestande tid slut! Håll ut gott folk! Nu är det nedräkning.

Tror du att du skulle ha hjälp av att tänka att snart är det slut på detta elände med isolering? Kanske närma dig i tanken/visualisera (om du inte redan gör det) sådant som du kan göra när detta är slut?  Förnimma ljusning i den svåra situation du befinner dig i.

Tänker på dig!

[Red Simyna]

Tack för dina kloka ord! 💖 (lånar alltid dina smileys hehe, kopierar in dem, har inga egna nämligen).

Märker att jag har tusen tankar kring det här med rättshaverist. Vad det kan tänkas bero på. Vad man ska göra av det. Hur bra det är osv. Men nu efter jag läste ditt inlägg landar jag nog i att jag kanske ska skita i att fokusera så mycket på det här framöver, inte längre se det som en superbrist som behöver förändras. Kanske räcker det att ha det medvetandegjort inför sig själv? Brister kan ju vara så ibland att bara man ser de tydligt nog istället för som blinda fläckar så slutar man göra om samma misstag igen, förhoppningsvis.

Du ska ha ett stort tack! Din förtjänst!

[Red Simyna]

Stor kram till dig! Hjärtesorg är verkligen inte att leka med!

Det kan vara så att du har abstinens nu efter den här personen. Det är därför han kommer upp i huvudet – precis som en drog. Har själv varit där att jag mått extremt dåligt när jag blivit lämnad. För mig handlade det då om att ringa ut till en kompis och bara få prata, prata och prata om detta. I ett par månader. Jag har över huvud taget inte kunnat vara ensam i det där tillståndet. Klarar du av det? Annars rekommenderar jag verkligen SÄLLSKAP av i princip vilken människa som helst!

Tusen kramar till dig!!! ❤️

[Red Simyna]

Purple Melumi skrev:

Vet dock inte alls vilka verktyg jag behöver själv, har viss insikt men ändå inte, vilsen och har svårt att veta vem jag egentligen är…har tex nästan inga minnen från min barndom och har bara lagt locket på när det gäller det mesta🙈

Kanske du skulle pröva EMDR? Hypnos så man kan nå barndomsminnen? Eller är du intresserad, eller vad man ska säga, att kolla på barndom osv, eller är det problem här och nu och senaste åren som du behöver hjälp med framförallt? ❤️

Min resa är inte så himla spännande att lyssna på ärligt talat. Haha.

 

 

[Red Simyna]

Purple Melumi skrev:

Tack för de fina orden❤️De värmer eftersom jag känner mig allt annat än levande och färgstark just nu.

❤️

Purple Melumi skrev:

  förstår att det varit tufft att bearbeta trauma, är inte så insatt i olika metoder men antar att det även där handlar om att hitta rätt…både gäller metod och behandlare.

Verkligen! Det har varit framförallt att prata om det som hänt som har fungerat bäst. Det sker då en integrering, att förstå vad man har varit med om.

Purple Melumi skrev:

När det gäller verktyg, har du själv Ngn tanke om vilka verktyg du skulle behöva/ vilja ha?

Behöver en terapikontakt dit jag får komma varje vecka och känna trygghet till den personen och till den behandlingen. Lider av ganska svår generaliserat ångestsyndrom och behöver verktyg till att kunna hantera det bättre. Har tidigare gått i KBT och minns hur jag plötsligt började sova djupare och bättre om nätterna efter varje terapitimme där. Som att hela systemet äntligen började lugna ner sig.

Egentligen är det nog att tidigare har jag behövt kolla på min historia och nu har det börjat handla om konsekvenserna av min historia.

Vet du vad du skulle behöva för verktyg för att må bättre?

Hoppas alla har en fin dag! ❤️

[Red Simyna]

Tack vad snällt!! 🙂 Du verkar vara en fantastisk person tycker jag, av det lilla jag sett! Levande och färgstark.

Ja, jag har hållit mig flytande på egen hand i lite över två år. Kommer behöva börja om från början igen för allt är avslutat. Egentligen har jag fokuserat massor på bearbetning av trauman och har kanske läkt klart i det. Men så har jag psykisk ohälsa som liksom inte vill ge vika hehe. Den behöver jag få nya verktyg i.

Det kan verkligen vara svårt att ta emot hjälp från ens närmaste. Förstår att de är mer komplicerat än så <3