[Red Simyna]

Hur går det för dig? <3

[Red Simyna]

Stor kram till dig!

Jag tycker det låter som att du hade all rätt att tro att de skulle finnas där för dig eftersom du hade erfarenheten att de gjort just det för dig som yngre.  Låter inte konstigt sedan att fallet därför nu blir oerhört högt när kompisar sviker och sticker. Jag menar eftersom du hade byggt tillit att de skulle finnas där.

Kan det här vara lite åldersrelaterat? Kan minnas att mina sk. ”vänner” i just den åldern var extra svåra att nå. Det var som egoismens era ungefär där alla skulle ”leva livet” osv. Idag är jag 36 år och tyckte faktiskt folk skärpte till sig igen när de blev pyttelite äldre.

Hoppas verkligen du kan hitta trevligare kompisar och pojkvän! Det finns såna också!

[Red Simyna]

Wow! Vad fint att fler hittat hit! ❤️

Kram till alla som behöver

 

[Red Simyna]

Stor kram till dig! Gud så fruktansvärt du har blivit behandlad. Får ont i själen när jag lever mig in i hur det kan ha känts för dig. Vilken förtvivlan! Det är svårt att förstå hur föräldrar kan bete sig så grymt mot sitt eget barn. Den de ska värna om som allra mest om. Så omänskligt att välja husdjur framför sina egna barn. Hon låter väldigt omogen, ett föräldraskap handlar ju knappast om vad man tycker ”är kul”. Även att kasta ut, önska sitt barn död, med självmordstankar är verkligen raka motsatsen till vad man tänker är normal föräldraomsorg. Sno sitt barns hund är även det djupt okänsligt och elakt rakt av. Så ledsen för att du blivit behandlad på detta totalt empatilösa sätt! Jag tycker inte det låter konstigt att du känner en total smärta när mamman nu försökte nå dig. Kanske är det sorg som väcks när hon nu efter alla dessa år gör sig synlig och kontaktbar? Du blir påmind om allt igen?

Kram!

[Red Simyna]

Oj, vad svårt! Förstår att samtidigt som ni älskar henne så börjar det här bli ohållbart både för henne men även för er. Tycker att hon passerar en gräns när hon kan ta en kniv och göra huggrörelser. Aggressionsproblem pga. sin pappa eller gener är förstås möjligt. Kanske är det en kombination av båda? Att hon är väldigt arg på sin missbrukande pappa och samtidigt själv har stora problem med sin impulskontroll och reglera känslor? Tolkar det även som att hon tar ut det här på er istället för andra i sin omgivning eftersom hon ändå är tryggast hos er. Jag kan inget om tvångsvård eller socialen men det borde gå att ringa t ex psykiatrin och berätta situationen, höra efter vilka valmöjligheter som finns?

[Red Simyna]

Red Dykepi <3

[Red Simyna]

Nu är ljuset tänt för henne i fönstret, fladdrandes i vinden <3

Tror inte hon hade liknande erfarenheter utan jag uppfattade det som att hon ville vara just den avgörande skillnaden. Hon chansade för att påverka mig. Det var ett mail där varenda ord var skrivet från djupet av hennes hjärta – det kändes så äkta. Hon ändrade riktning på mitt mående – på riktigt alltså – efter det mailet. Det var som att bilden jag hade om att vuxna och omgivningen inte var att lita på blev förändrad pga. henne. Att hon fick mig att se att det fanns människor som ville göra annorlunda, som ville hjälpa just lilla, lilla mig som mådde så himla dåligt. Vilken fantastisk människa alltså. Modigt att våga skriva. Hon kan inte varit särskilt gammal heller. Ja visst är det så att man kan börja tro på något större när det sker såna här fina och oväntade händelser <3

[Red Simyna]

Gud så obehagligt. Taskigt av honom. Låter som ett gisslandrama han drog in dig i. Tycker också du gjorde helt rätt som blockade! Starkt!

[Red Simyna]

Önskar du fick dricka så mycket kaffe som du ville.. <3 Vilket gulligt inlägg!

 

 

[Red Simyna]

Hej,

Bra att du skriver här, når ut och söker kontakt. Förstår att det är extra tungt efter du blivit arbetslös.

Just det där med att ha mycket egentid och istället vilja fylla den med social interaktion förstår jag absolut. Är också en person som vill ha människor omkring mig.

Tänker på det du skriver om astma och att få panik om du känner minsta symptom på något som kan vara corona. Du gör ditt bästa med att isolera dig, mer än så kan man inte göra. Vore otroligt om du blir smittad när du lever så isolerat.

Mindler kanske kan vara något för dig? En psykolog på nätet? Tror region Stockholm har ett program man kan gå gratis också på webben för att lindra oro. Finns på 1177.

Lever också i karantän sen mars om det är någon tröst 🙂 Kommer sitta här till det är över hehe. P3 dokumentärer på Spotify och wordfeud är mina hetaste karantän-tips. Följt av minst ett långt telefonsamtal med en som står en nära om dagen.

Kram!

[Red Simyna]

Jag läser gärna dina inlägg här – du stör inte, tvärtom!

Så hjärtskärande och fruktansvärt det du fick uppleva att sambon dog framför dina ögon. Extremt traumatiskt förstår jag. Har du fått någon terapi för det?

Ovanliga sjukdomar är svårare att hantera än vanliga, visst är det så! Ledsen att du fått den här nya grymma sjukdomen som gör dig så trött.

Det finns en fantastisk ideell organisation som heter ”Sällsynta diagnosers riksförbund” som kämpar för patientgrupper som ramlar mellan stolarna och inte sällan står helt utan sjukvård och mediciner. Rekommenderar den. (Är själv med där som kontaktperson eftersom jag också har en sällsynt diagnos)

Kram

 

[Red Simyna]

Igår kväll gjorde jag det igen att jag gav en usel recension på en utbildning jag precis blivit klar med. Det skedde nästan tvångsmässigt att behovet var så starkt att jag behövde påtala hur missnöjd jag var och att jag ångrar att jag betalade en sån hutlös summa för kursen. Direkt efter jag skickat in för öppen ridå så ångrade jag mig lite och fick dåligt samvete. Eller inte ångrade egentligen, utan det var bara att det kändes kanske lite för obalanserat. Lite för mycket skrivet i ilska mer än nyanserat. Det fanns ju bra grejer med kursen också, men tyvärr fanns inget med av det i recensionen. Skulle typ inte bli förvånad om läraren typ blivit ledsen över det jag skrev :/ Förstår inte vad det är med mig? Måste vara min livssituation, att det börjar sippra ut kritik nu på sådant som jag i normala fall när jag haft en vanlig tillvaro brukar kunna hålla distans till.

Om ingen har förstått det redan så är det här en av mina absolut sämsta sidor/egenskaper. Och som jag är medveten om men som är så extremt svårt att förändra! Därav som jag sitter och hoppas här att någon lyckats förändra detta mönster – i djupet av sin själ – och kan berätta sin story om hur det vände.