[Red Simyna]

Förstår att du kämpat alldeles för länge och är extremt trött på detta lidande. Det är orättvist att du fått kämpa i uppförsbacke redan från start och fram till nu. Förstår också att ”dra sig själv i håret” kan vara för mycket begärt om man gjort det redan ett helt liv. Önskar med hela mitt hjärta att alla vi som fått starta med fasansfulla barndomar ska få upprättelse! Det är på tiden att även vi får leva och uppleva det vackra. Jag tänker att det är en tidsfråga med coronan och att tvingas förhålla sig till minimal med yta. Snart är vi ute på andra sidan! Jag vill att du ska få uppleva allt det där som du inte fått vara med om ännu.

Håll ut vännen. Fortsätt skriv här.

Vi tar oss igenom detta tillsammans ❤️

[Red Simyna]

Frustration kombinerat med att känna sig osynlig är verkligen superirriterande känslor att bära runt på! I feel you. Ifall du vill säga en sanningens ord som om det vore att skrika i typ kudden, lyssnar jag gärna här i tråden. Tror precis som Olive Jonivu att det är helt rätt sak att göra fina du!

Kram!

[Red Simyna]

Jag förstår att det känns skrämmande att tvingas in i isolering och ensamhet igen, när du redan har så dåliga erfarenheter av det. Inte konstigt! Tycker även det låter väldigt sunt och vettigt att skriva här för att få input och tips så du inte hamnar där igen.

Minns du vad som hände sist du var ensam mycket? Tänker om det går att få syn på mönstret du hamnade i då och kanske försöka göra annorlunda den här gången? Kanske du kan vara uppmärksam på varningssignaler och direkt där söka hjälp ifall du märker att det kan bli väldigt svårt att hantera själv?

Ett litet banalt tips är Wordfeud. Starta upp en jäkla massa matcher. Vissa vill till och med chatta med en. Detta kan göra att du blir lite distraherad eftersom det plingar till i telefonen hela tiden.

Skriv gärna igen och uppdatera oss hur det går!

Kram

[Red Simyna]

Anonym skrev:

Jag blev feldiagnostiserad med ADHD fast jag hade barndomstrauma.

Usch, det känns verkligen som att de lätt kan börja ställa massa frågor och så får man fylla i formulär men det frågas inget om ens uppväxt eller kanske nuvarande livssituation.

Anonym skrev:

Undrar om det finns fler här inne som känner igen sig i att ha blivit feldiagnostiserad?

Ja, litegrann. Har fått höra att jag förmodligen har GAD och nedstämdhet. Men det märkliga är att under perioder och år i livet jag har mått bra så finns inga spår av GAD:en. Kan själv se att när jag får mig en riktig törn i livet så börjar GAD:en blomma och komma till liv. Kanske är det just vad som är kriterierna för en diagnos? Jag vet inte. Är för dåligt insatt.

Upp till 25 års åldern hade jag verkligen stora problem som att jag hade ADHD. Märkligt nog växte det bort rejält ju tryggare jag blev i mig själv. Samma med dyslexin, den försvann också. Man börjar undra vad som är hönan och ägget. Håller med om att det kan te sig ganska likt som barndomstrauman med oro, rastlöshet och kanske lite svårt med impulskontrollen ifall man blir triggad.

Anonym skrev:

Varför finns det så lite information på svenska om CPTSD?

Bra fråga! Det är verkligen läskigt att det ser ut så. Kommer ihåg hur en psykolog som jag träffade menade på att bara krigsdrabbade personer led av PTSD; alltså inte såna som jag. Blev lite paff av det. Kunskapsbristen verkar stor.

Hur har det gått sedan du skrev det här inlägget? Har du lyckats bli av med den felaktiga diagnosen?

Kram

[Red Simyna]

@ Blue Bidoga: Tack för svar! Hoppgivande som sagt 🙂

Gillade när Indigo Qugugo delade musik tidigare i tråden. Här kommer mitt bidrag om vad jag gillar att lyssna på idag.

Kingdom Come – Siala, Sweetfire

https://www.youtube.com/watch?v=HHNauiuAbbk&list=RDHHNauiuAbbk&start_radio=1

[Red Simyna]

Anonym skrev:

Så svårt att hitta nått att vara glad för just nu!

I hear you ❤️

Något jag märker i denna svåra tid när världen gungar är de goda krafterna. Har du sett dem också? Försök annars fokusera på det? Alla människor som man ser beter sig som eldsjälar i detta. Då blir iaf jag lite lättad i själen. Tänker eftersom det är så himla mycket nu som sker hos de flesta i förändrat livsmönster privat pga. coronan och en värld som är skakigare än på länge, kan det kanske vara hoppfullt att se det fina som sker också?

I såna här globala kriser kan t ex världen komma samman. Det kan hända fantastiska saker när detta är över! Läste någonstans någon säga att efter kriget var slut började kyrkklockorna åter ringa och det var glädjens tid. Tänker även på den där klyschan: I kris sker utveckling.

Vill ge dig kraft och styrka att orka det sista! ❤️❤️❤️

Du har varit fantastiskt hittills som kämpat på ett sätt vi andra inte precis varit i närheten av, många av oss.

[Red Simyna]

Hej ❤️

Har läst ditt inlägg säkert tio gånger för velat svara.

Jag tänker på dig och tycker det låter så himla tungt att behöva vara ensam när kompisar och andra lever annorlunda. Skulle också verkligen önska att du slapp vara i den här ensamheten på fritiden och sju år är verkligen en superlång tid! Om det är någon tröst är jag också ensam mycket och varit det i många år.

Stor, stor kram!!! ❤️

[Red Simyna]

Blue Bidoga skrev:

Förresten apropå hypnos så finns det på Youtube en del övningar att prova. Jag har inte direkt känt mig hypnotiserad utan det är mer som avslappningsövningar bl. a för sömn. Är faktiskt ganska bra avslappning

Stort tack för tipset! Gud så spännande! Ska definitivt kolla in det.

Lät även väldigt intressant det du skrev om nya antidepressiva mediciner! Vad är det för några? Orkar du berätta mer? Hehe.

Har testat men inget har bitit på mig hittills. Lite snopet.

Har det fungerat på dig?

Yellow Horaka skrev:

Bra du känner du orkar ta tag i dina svårigheter. Skulle försöka ha också ett sådant nyårslöfte, för saknar väldigt mycket tvåsamheten.

Hej Yellow Horaka! ❤️ Ursäkta för att jag missade att läsa det du skrev till mig – varit lite rörig i huvudet senaste dygnen.

Tack för dina ord! Ja jag ska ärligt talat erkänna att jag längtar enormt efter att få kontakt med terapeuter. Början på att må lite bättre igen.

Visst kanske det kan vara ett trevligt nyårslöfte? Har du något speciellt med tvåsamheten som du känner skulle betyda extra mycket för dig?

 

[Red Simyna]

Ett tips kan ju vara att gå med i ett politiskt parti om man vill förändra världen och liknande. Detta är vad min syster tillslut landade i. Min pappa skriver insändare i tidningar och får där utlopp för sina åsikter. Själv känner jag att jag är mätt på konflikter och så, orkar inte. Vill leva i snällhet känner jag. Snälla miljöer. Tänker på framtida arbetsplatser ta en bekväm roll bakom kulisserna. Inte stå på barrikaderna längre. En kompis till mig funderar på att göra filmer om t ex våld i nära relationer, för att belysa hur sjukt samhälle vi lever i. Tänker att vi alla kanske kan bidra men på olika sätt. Gäller att hitta sin egen kanal.

[Red Simyna]

Menar du att sätta ljuset på omgivningens reaktioner när en person står upp för vad denne tror på? Det är också ett intressant ämne, absolut! Medlöpare och så vidare har det ju skrivits en hel del böcker om. Samtidigt känner jag inte att jag vill skylla längre på andra för att denne inte vågar ta ton eller vad man kan kalla det. Det är faktiskt ganska precis det jag vill lära mig att tona ner och sluta upp med. Har börjat mantra att ”alla har ansvar för sitt”, ”jag ska inte kontrollera någon” mm. Har även förmedlat till min storasyster att vi måste sluta med det här beteendet, att ”gå igång” av t ex ett passivt ledarskap. Fattar ju att det handlar om uppväxten och passiviteten/oförståelsen från föräldrarna. Men ändå, mycket svårt att förändra, uppenbarligen.

[Red Simyna]

Ah! Din definition är nog för mig en person som beter sig avvikande. Men att den avvikande kanske inte nödvändigtvis ställer till med någon direkt oreda? Det är dessvärre inte den beskrivningen jag menar här i tråden om att vara lite av en outsider typ 🙂 Utan det är just rättshaverist/krigarbeteendet som jag ville lyfta fram.

[Red Simyna]

Absolut! Känner igen. Ju högre ångest desto mer börjar armar och ben domna bort. Upplever det som att hamna i en glasbubbla och inte längre kunna avgöra om det är verklighet eller att jag befinner mig i en dröm. Har kopplat ihop det med dissociation. Alltså en försvarsmekanism. Kan det vara det du upplever också?

Kram!