
Red Simyna
Skapade svar
-
@ Blue Bidoga: Tack för svar! Hoppgivande som sagt 🙂
Gillade när Indigo Qugugo delade musik tidigare i tråden. Här kommer mitt bidrag om vad jag gillar att lyssna på idag.
Kingdom Come – Siala, Sweetfire
https://www.youtube.com/watch?v=HHNauiuAbbk&list=RDHHNauiuAbbk&start_radio=1
Så svårt att hitta nått att vara glad för just nu!
I hear you ❤️
Något jag märker i denna svåra tid när världen gungar är de goda krafterna. Har du sett dem också? Försök annars fokusera på det? Alla människor som man ser beter sig som eldsjälar i detta. Då blir iaf jag lite lättad i själen. Tänker eftersom det är så himla mycket nu som sker hos de flesta i förändrat livsmönster privat pga. coronan och en värld som är skakigare än på länge, kan det kanske vara hoppfullt att se det fina som sker också?
I såna här globala kriser kan t ex världen komma samman. Det kan hända fantastiska saker när detta är över! Läste någonstans någon säga att efter kriget var slut började kyrkklockorna åter ringa och det var glädjens tid. Tänker även på den där klyschan: I kris sker utveckling.
Vill ge dig kraft och styrka att orka det sista! ❤️❤️❤️
Du har varit fantastiskt hittills som kämpat på ett sätt vi andra inte precis varit i närheten av, många av oss.
Hej ❤️
Har läst ditt inlägg säkert tio gånger för velat svara.
Jag tänker på dig och tycker det låter så himla tungt att behöva vara ensam när kompisar och andra lever annorlunda. Skulle också verkligen önska att du slapp vara i den här ensamheten på fritiden och sju år är verkligen en superlång tid! Om det är någon tröst är jag också ensam mycket och varit det i många år.
Stor, stor kram!!! ❤️
Förresten apropå hypnos så finns det på Youtube en del övningar att prova. Jag har inte direkt känt mig hypnotiserad utan det är mer som avslappningsövningar bl. a för sömn. Är faktiskt ganska bra avslappning
Stort tack för tipset! Gud så spännande! Ska definitivt kolla in det.
Lät även väldigt intressant det du skrev om nya antidepressiva mediciner! Vad är det för några? Orkar du berätta mer? Hehe.
Har testat men inget har bitit på mig hittills. Lite snopet.
Har det fungerat på dig?
Bra du känner du orkar ta tag i dina svårigheter. Skulle försöka ha också ett sådant nyårslöfte, för saknar väldigt mycket tvåsamheten.
Hej Yellow Horaka! ❤️ Ursäkta för att jag missade att läsa det du skrev till mig – varit lite rörig i huvudet senaste dygnen.
Tack för dina ord! Ja jag ska ärligt talat erkänna att jag längtar enormt efter att få kontakt med terapeuter. Början på att må lite bättre igen.
Visst kanske det kan vara ett trevligt nyårslöfte? Har du något speciellt med tvåsamheten som du känner skulle betyda extra mycket för dig?
Ett tips kan ju vara att gå med i ett politiskt parti om man vill förändra världen och liknande. Detta är vad min syster tillslut landade i. Min pappa skriver insändare i tidningar och får där utlopp för sina åsikter. Själv känner jag att jag är mätt på konflikter och så, orkar inte. Vill leva i snällhet känner jag. Snälla miljöer. Tänker på framtida arbetsplatser ta en bekväm roll bakom kulisserna. Inte stå på barrikaderna längre. En kompis till mig funderar på att göra filmer om t ex våld i nära relationer, för att belysa hur sjukt samhälle vi lever i. Tänker att vi alla kanske kan bidra men på olika sätt. Gäller att hitta sin egen kanal.
Menar du att sätta ljuset på omgivningens reaktioner när en person står upp för vad denne tror på? Det är också ett intressant ämne, absolut! Medlöpare och så vidare har det ju skrivits en hel del böcker om. Samtidigt känner jag inte att jag vill skylla längre på andra för att denne inte vågar ta ton eller vad man kan kalla det. Det är faktiskt ganska precis det jag vill lära mig att tona ner och sluta upp med. Har börjat mantra att ”alla har ansvar för sitt”, ”jag ska inte kontrollera någon” mm. Har även förmedlat till min storasyster att vi måste sluta med det här beteendet, att ”gå igång” av t ex ett passivt ledarskap. Fattar ju att det handlar om uppväxten och passiviteten/oförståelsen från föräldrarna. Men ändå, mycket svårt att förändra, uppenbarligen.
Ah! Din definition är nog för mig en person som beter sig avvikande. Men att den avvikande kanske inte nödvändigtvis ställer till med någon direkt oreda? Det är dessvärre inte den beskrivningen jag menar här i tråden om att vara lite av en outsider typ 🙂 Utan det är just rättshaverist/krigarbeteendet som jag ville lyfta fram.
Absolut! Känner igen. Ju högre ångest desto mer börjar armar och ben domna bort. Upplever det som att hamna i en glasbubbla och inte längre kunna avgöra om det är verklighet eller att jag befinner mig i en dröm. Har kopplat ihop det med dissociation. Alltså en försvarsmekanism. Kan det vara det du upplever också?
Kram!
Och jag är väldigt bra på att ge feedback på ett konstruktivt sätt. Jag tycker det viktigt att det är som är bra kommer fram. Och det som är mindre bra kan man också lägga fram förslag till förbättringar på. Men oavsett så är det svarta fåret. Detta för att de förstår att jag är innerlig, direkt, kan mig själv, att jag inte bara bryr mig om mig själv utan även de andra.
Vet inte om vi har samma definition av det svarta fåret här? Hehe.
För mig är ett svart får någon som blir kraftigt ifrågasatt, osynliggjord, förnedrad, och där sakfrågan oftast glöms bort och istället blir till ett personangrepp. Mobbade personer på en arbetsplats eller inom dysfunktionella familjer brukar kunna vara det svarta fåret. Eller syndabocken för det som har går snett i organisationen. I min värld är det svarta fåret oftast den sk. slaskhinken. Den ingen riktigt gillar.
Värme
Tack för spännande frågor!
Kan utveckla det: Att ses som en rättshaverist av andra kan ju väldigt ofta vara förknippat med att man tar en risk. Sätter något på spel. Inte sällan hamnar man i blåsväder. Därför håller jag oftast igen eftersom jag inte orkar med att få ”onda ögat” eller bli utsatt för obehagligheter. Detta leder till att jag även kan anses som en sk bra och trevlig person av gemene man. Men är det värt det? Här har jag svårt för att bestämma mig. Hur försiktig ska man vara med sig själv och hur pass påverkad ska man vara av andras uppfattningar om en?
Särskilt rädd är jag för grupper eftersom det ofta förekommer läskiga hierarkier och grupptryck man kan råka ut för om man sticker ut hakan. Därför försöker jag ofta bita ihop trots att det t ex är kalabalik på en arbetsplats och personalpolitiken är under all kritik. Men så kommer ofta en situation där bägaren rinner över, då jag inte står ut längre. Fram kliver då rättshaveristen eller krigaren och säger en sanningens ord. I impuls. Inför öppen ridå. Det är inte smart att göra så om man vill göra karriär kan jag berätta ifall det är någon som funderar över det. Detta är även min storasysters och pappa stora problem. Ingen av oss klarar av att hålla tyst och det gör det hela väldigt problematiskt på t ex arbetsplatser. Detta behöver jag förändra. Tona ner som sagt.
Sedan kan man ju förstås diskutera huruvida jag har det ställt med min impulskontroll och vad som kan göra att den blir förbättras. Ärligt talat tror jag att jag har drag av ADHD och det gör att det faktiskt inte riktigt går hehe.
Förstår att du kämpar varje dag, sekund och gjort det i för många månader redan! Vet hur otroligt tufft det kan vara med småbarn och på begränsad yta under en längre tid. Inte konstigt att det blir bråk med partnern under de omständigheterna. Önskar det fanns något rent praktiskt jag kunde göra eller hjälpa till med.
Ett litet ljus i tunneln kanske kan vara det här vaccinet som kom som en stor nyhet häromdagen? Det var stora glädjerop på Twitter där insatt folk skrev saker som att detta är en historisk dag för mänskligheten. Att snart är denna påfrestande tid slut! Håll ut gott folk! Nu är det nedräkning.
Tror du att du skulle ha hjälp av att tänka att snart är det slut på detta elände med isolering? Kanske närma dig i tanken/visualisera (om du inte redan gör det) sådant som du kan göra när detta är slut? Förnimma ljusning i den svåra situation du befinner dig i.
Tänker på dig!
Tack för dina kloka ord! 💖 (lånar alltid dina smileys hehe, kopierar in dem, har inga egna nämligen).
Märker att jag har tusen tankar kring det här med rättshaverist. Vad det kan tänkas bero på. Vad man ska göra av det. Hur bra det är osv. Men nu efter jag läste ditt inlägg landar jag nog i att jag kanske ska skita i att fokusera så mycket på det här framöver, inte längre se det som en superbrist som behöver förändras. Kanske räcker det att ha det medvetandegjort inför sig själv? Brister kan ju vara så ibland att bara man ser de tydligt nog istället för som blinda fläckar så slutar man göra om samma misstag igen, förhoppningsvis.
Du ska ha ett stort tack! Din förtjänst!