[Red Simyna]

Förstår, kanske krävs det en viss tillit till personen i fråga om man ska våga uttrycka sina genuina känslor? Litar man på att personen kan hantera det utan att den blir sårad eller reagerar på andra sätt som kan skapa obehagliga reaktioner mellan varandra så är nog oddsen högre att faktiskt göra det?

Låter lite som att det skapar en närmare kontakt med henne och att du tar ned din guard i och med det, det känns bra för en stund, men sedan ångrar du dig när du blir påmind om grejerna du stör dig på? Att det blir lite ambivalent på så vis? Kanske hör det ihop med din mamma som du stundom kunde lita på men som också hade en del tvivelaktiga grejer i sin personlighet som t ex raseriutbrott? Att vilja vara nära någon men sedan känna att det vill man visst inte alls pga. olika anledningar?

[Red Simyna]

Förstår att det inte är lätt och att det kanske finns en rädsla att det blir någon form av personangrepp ifall du tar upp det med henne? Jag har precis likadant dilemma själv att jag inte klarar av att ta upp sådant som skaver i relation till andra. Det jag försöker öva på är att peka på beteenden. T ex framföra: När du gör sådär (exempelvis skrattar vid fel tillfällen) så landar det såhär hos mig.

Men jag är helt med dig på att detta är allt annat än enkelt! Jag har inte gjort mycket framsteg på det här området kan jag säga. All heder till dig som försöker få bukt på detta.

[Red Simyna]

Tack fina du <3 Hoppas din dag med varit bra!

Håller verkligen med om att ålder och tidigare erfarenheter kan hjälpa till att tolka situationer och möten. Den här gången handlade det också om att min kropp reagerade med freezetillstånd så har en del hjälp av kroppsminnen. Om jag lyssnar in vad som händer där så brukar det vara något som stämmer överens med verkligheten, läskigt nog. Också att jag fick som en signal av den här chefsgruppen att det påminde om tidigare personer jag mött så jag förstod nog innerst inne vad detta kunde leva till. Känselspröt är fantastiskt på så sätt! Hade du på känn att kvinnorna på jobbet skulle kunna bli ett problem innan det också inträffade?

 

[Red Simyna]

Kan tänka mig att du fått ut massor av personkännedom efter de erfarenheterna verkligen. Fint att du kan se det på det sättet! Hoppas även de kvinnorna lärt sig något också.

Ja verkligen! Kommer skaffa mig ett mer vettigt jobb och börja jobba heltid som vanligt osv. Förmodligen tacksammare än någonsin.

Hoppas du får en fin morgondag <3

[Red Simyna]

Kan det vara så att du lärde dig i uppväxten att bita ihop och ”bli starkare” av motgångar snarare än att det tillåtes att få stanna upp och ta hand om det inre? Att det är därför du ser så glad ut samtidigt som du har jordens smärta inom dig?

Kanske har du blivit utmattad – det är därför du inte är utvilad när du vaknar- och har nu sämre immunförsvar och blir då sjuk också? Att det är kroppens sätt att säga ifrån… Tror att när man har som inre spänningar kan det sätta sig i kroppen i form av värk?

Tror du har svaret själv: Du säger till psykologer och andra att du är trött. Tecken på utmattning är också att vara lättirriterad. Säkert är det därför du också tycker det blir för jobbigt med barnen när det blir för tjatigt? Inte jätteenkelt heller att känna sig lycklig och glad om man är helt slut som människa?

[Red Simyna]

Usch, osynlighetskänslor är så jobbiga! Du finns <3

Kram

[Red Simyna]

Åh nej, gud så jobbigt. Så orättvist att du blir utsatt för det. Kan föreställa mig att det förekommit alla möjliga trista toner och tjuvnyp då? Skräcken är väl om man inte blir befordrad eller får sämre bemötande ifall det råkar vara chefen då som ser en som ett hot?

Har du trevliga kollegor också? Såna som är lite mer på banan kanske och inte jämför sig så?

Har en snygg lillasyster och hon har verkligen inte haft det lätt. Råkar ut mycket konstigheter. Jag tror hon har för stark utstrålning, är rolig och på detta trevlig/ödmjuk också, och den kombinationen kan vara för mycket att hantera för en del av den kvinnliga omgivningen, verkar det som.

Tack, märkligt nog fick jag svaret från arbetsgivaren att de tog på sig ”skulden” och sa att detta låg på dem. Blev så jäkla paff av det. De vill även ha mer feedback men jag känner att jag inte orkar leverera det. Jag tror nog de fattar ändå.

[Red Simyna]

Hej Pink Modapo!

Det låter som att du försöker döva känslor med enorm mängd träning i kombination med att skippa maten? Är det någon form av kontrollförlust som drabbat dig och som du vill återskapa? Något som hänt som gjort att det här triggats igång? Ledsen att samtalen med kuratorn inte hjälper. Förstår också att det blivit ohållbart nu för dig. Har du varit inlagd förr eller känner du att det är svårt att få till den hjälpen – om du vill säga?

Tänker på dig!

[Red Simyna]

Beror säkert på brist på alternativ att du hör av dig till henne igen? Att det är värdefullt det lilla du får men att det inte är hållbart i längden. Kan förstå att du får dåligt samvete av det och att det känns fel. Det tyder ju på att du ändå värnar om henne och önskar det vore annorlunda. Kanske är hon heller inte så lyhörd på det som du stör dig på och vill förändra sig där? Hitta en kompromiss så du slipper bli irriterad? Är det småsaker du stör dig på hos henne och andra eller är det mer större grejer/karaktärsdrag?

 

[Red Simyna]

Förstår att det gör hemskt ont att bli kritiserad på det här sättet! Och för något som knappast är ditt fel eller självvalt. Har haft lite liknande situation med min ursprungsfamilj där det hetat att jag är för negativ, en martyr, självupptagen, behöver gå vidare från uppväxten, mm. Gjorde faktiskt så att jag minskade på att öppna upp mig om mina tankar eftersom det kändes som ett sånt svek att bli sedd som ”ett problem” istället för människa med normala känslor efter omständigheterna. En liten omtanke eller värme hade liksom inte skadat. Har du möjlighet att vara mer sparsam med vad som rör sig i din själ och hur diagnoserna påverkar dig med några av de här personerna? Kanske speciellt med de som är som mest oförstående och tycker det är jobbigt? Så du slipper känna de här skuldkänslorna över att du känner som du känner och vad du behöver hjälp med?

Kram

[Red Simyna]

Hej! Kan det vara så att ett frö av tex oro blir till något så dominerande att det tar över hela tillvaron? Och när den branden är släckt så uppstår genast en ny? Oftast finns det fog för ens grubblande vill nog jag mena på. Problemet är väl snarare att det blir så stort och helt omöjligt att kliva ur? Tanken är det väl ändå inget fel på oftast? Beteendet som följer kanske däremot hehe.

Vet inte heller vad man ska lita på och också fått tips om att ifrågasätta. En terapeut sa till mig att försöka utgå från logik. Typ: Hur stor är sannolikheten att detta och detta inträffar?

Vilka är det förresten som ifrågasätter dig och menar att tankarna ”är fel”?

Kram

[Red Simyna]

Förstår, det kan vara väldigt knepigt att förhålla sig till kollegor med låg självkänsla. Vill du berätta mer om vad som brukar hända?

Vad fint att du gillar arbetsuppgifterna och utförandet! Låter som du hittat rätt yrke! Roligt också med studierna. Heja dig!

Precis, alla delar är typ lika viktiga! Och detta med arbetsmiljö får man oftast huvudbry inför under hela arbetslivet känns det som.

Jag hoppas på den ”unga generationen” som man läser om har höga krav på sina arbetsgivare. Kanske sker ett paradigmskifte framöver?