
Red Simyna
Skapade svar
-
Hej och varmt välkommen hit till forumet, Teal Requci!
Kan det vara brist på nära relationer och att bli sedd på djupet som är det du behöver för att du ska kunna må bättre?
Tänker lite på det du skrev om att inte lita på någon att det låter som att något hänt där och där du istället försökt prestera fram yttre faktorer för att täppa igen en smärta i själen typ? <3 Kan det stämma?
Värme
Blue Bidoga <3
Hur mår du nu – om du vill säga?
Kram!
Hej Micke <3
Skulle så önska att någon, tex jag, kunde finnas hos dig nu och ta hand om dig. Vill att du ska fortsätta leva. Få uppleva kärlek igen. Vänskap! Häng med oss så länge i tråden ”Till alla oavsett”. Kan vi inte försöka lösa det här tillsammans på något sätt? <3 Om du fick önska, vad exakt önskar du av livet just nu?
Tänker på dig!
Tack, Blue Tefobo <3
Starkt att du skriver trots att du känner att det tar emot <3
Det låter som att det är mycket som skulle behöva förändras och bli bättre i ditt liv generellt med boende, arbete och fler kompisar att höra av sig till för hjälp – men att slippa känna sig som en belastning?
Ifall du inte vill skriva för liksom öppen ridå (kan förstå om det är skrämmande) finns det en tråd som nog kan upplevas lite mer ”trygg” https://forum.mind.se/forum/ma-piss/trad/till-alla-oavsett
Stor kram
Blir väldigt orolig för dig när jag läser <3
Det går inte att ringa någon form av taxi och få komma in till sjukvården för dropp, sond och fysiskt omhändertagande?
Stor kram!
Hej,
Åh vilken förskräckligt orättvis situation. Vill säga till dig att inte göra något dumt. Det här kommer lösa sig! Rättsväsendet måste förhålla sig till att du blev drogad – du är ju oskyldig! Håll ut, fina du!!! <3 Du kommer få sinnesro!
Fina du,
Tycker du om någon förtjänar all hjälp i världen! 30 år av stöd och hjälp är inte nådigt. Mycket ensamhet förstår jag att det kan innebära att vara den som står där i vått och torrt men som själv aldrig får sina egna behov tillfredsställda. Rekommenderar verkligen att ta tag i det där bagaget, den trasiga uppväxten. För det kan ge så mycket lättnadskänslor att sedan vara ute på den andra sidan! Liksom helare som människa. Kan ju vara tungt också att bära runt på hemligheter i sitt inre som pockar på sin uppmärksamhet, tänker jag. Vissa går ju i terapi i hur många år som helst och ska ju inte skämmas för det heller. Men kanske kan du tänka på det när du söker professionell hjälp? Att det är din tur nu.
Kramar
Det låter som att flera processer varit i gång parallellt med varandra? Att du försökte vara på flera fronter samtidigt och att det sedan blivit lite rörigt att reda ut vad som varit vad efteråt? Och även att du såklart blev superförvirrad under tiden som det pågick?
Tänker t ex på den ena processen om att våga visa intimitet och ömhet (t ex genom att ge komplimanger om att den andra luktar gott). Att du också gjorde framsteg här och det är superfint inför framtiden!
Den andra processen om att inte vilja förändras i sin personlighet (bli en pleaser) och anpassa sig för mycket till den andra. Och där det låter som att han haft en ganska dominant energi eller hur man ska uttrycka det, och därmed gjort det snudd på omöjligt för dig att stå emot den kraften? Att du ofta blev överrumplad över hur han reagerade och blev osäker kring hur du skulle anpassa dig kring det?
Tredje processen om det sociala och hur ”vid/öppensinnad/intresserad” man kan kräva av någon att vara i det. Hur stort ansvar man kan behöva ta i ett samtal och i en relation?
Tänker att det är fantastiskt att du kan skärskåda dig själv i detta, analysera vad tusan det var som hände egentligen. Även om ni hade haft kontakt kanske det hade varit oerhört svårt att kommunicera med honom om just detta – får intrycket att han inte varit så mottaglig generellt att få någon typ av feedback? Och det är väl det du hade behövt i den här relationen, liksom att ni samarbetade mycket mer och där du fick återkoppling från en person som varit mogen och stabil i sig själv att våga finnas kvar i det? Just så som intimitet brukar byggas upp över tid?
Värme
Vilken jobbig situation! Förstår också att det är stressande eftersom han börjat komma upp en del i åldern nu och behöver förändra sig för att inte ha med sig det här även som tonåring. Tänker eftersom ni redan prövat strategin att säga ifrån ordentligt. Pedagogiskt förklarat varför det är fel att ljuga. Visat honom situationer där ni talat sanning och förklarat fördelarna och att det går hur bra som helst att leva i ärlighet. Är det kanske just på sin plats att bli arga på honom när han ljuger? Visa besvikelsen? Visa att ni på riktigt är väldigt upprörda över det här och att det absolut inte är ett okej beteende att varken ljuga eller trakassera andra barn? Om han på sätt och vis kommer undan med att omgivningen inte blir ordentligt upprörda är väl risken att det indirekt blir som att säga att vad barnet än gör blir vi aldrig arga för det? Vilket nog kan skapa en känsla att det är fritt fram att göra vad som för någon utskällning kommer det minsann inte att bli? Tror inte att polisen eller socialtjänst behöver kopplas in för att han ska förstå allvaret?
Blev nyfiken på Francesco Parrinos och fastnade då för bla. ”Arrival of the birds”. Så vackert! Spännande att du kör offentliga konserter också! Wow alltså.
Sökte på MÄN för visste inte riktigt vad det var för något. Så otroligt viktigt arbete! Alltid fint med eldsjälar som kämpar för förändringar i samhället. Kan tänka mig att det ger mycket att vara engagerad där?
Jag har varit en del ideellt engagerad genom åren. Senast politiskt nu under våren. På senare tid har jag börjat känna en lust att söka mig vidare i livet. Har en önskan om att kanske börja arbeta som frilansfotograf och göra reportage världen över. Känner en allt starkare frihetslängtan. Fungerar musik för dig även som en uttrycksform? En ventil för känslor?
Fina Blue Bidoga, gud så fruktansvärt! Ja det finns mycket bättre behandlingar nu och de har även blivit bättre på att läsa av och sätta in rätt åtgärder. All min värme och medkänsla till dig, finaste du! <3