Skapade svar

Visar 12 inlägg - 2,053 till 2,064 (av 2,182 totalt)
0
  • Låter klokt! Jobbigt med så många dubbla signaler. Inte konstigt om du blir förvirrad över vad ”som gäller” då. Kanske är det så att när relationer börjat villkoras att de ska vara på det ena eller andra sättet så kanske det är dags att börja dra öronen åt sig? Att det är för kravfyllt och blir ansträngande att komma ihåg och memorera alla regler som gäller? Speciellt snurrigt om förutsättningarna förändras hela tiden? Kan ärligt säga att jag hade aldrig gått med på att ha en sådan kompis. I regel brukar såna människor försvinna automatiskt för jag har fått sån huvudvärk att jag inte orkat engagera mig. I mina ögon tolkar jag din vän som ganska destruktiv för det denne gör är att hålla på och tjafsa (låter det som) om massa förhållningssätt istället för att umgås, ge och ta, som två vanliga människor. Denne går alltså miste om fin vänskap på bekostnad av att vilja kontrollera den andra verkar det som.

    Kram!

    Låter som en viktig insikt att fundera över hehe 🙂

    Kom att tänka på en person jag träffade som mådde dåligt och där jag kom med olika lösningar och vinklar på hans problem. Ganska snabbt sa han till mig: ”Jag vill inte ha hjälp på det sättet utan jag vill att du ska tycka synd om mig bara”. Då lärde jag mig en läxa, att försöka läsa av tidigt ifall det är en person som vill ha kärlek eller om det är en person som vill att man är som en idéspruta med förslag och sanningar 🙂

    Tänker med den personen som sa till dig att denne inte orkade ”se verkligheten”. Kanske du kan pröva att bara lyssna och finnas närvarande i samtalet?

    Kram

     

    Låter väldigt ensam och smärtsamt att bli avvisad även när de här personerna själva skulle behöva hjälp. Jag tolkar det som att människor generellt kanske väljer ut vilka som kan ge bäst stöd beroende på vad det handlar om? Lite som att vissa vill man gå på bio med, andra är det roligare att möta i en diskussion osv. Kan det vara något sånt det här handlar om tror du? Att vissa av de här personerna klickar inte på djupet så att säga? Kanske är det vanligaste också att vända sig till sin partner i första hand? Jag vet inte.. Däremot har jag märkt att när jag anstränger mig extra mycket, sätter mig in i vad motparten berättar, försöker hjälpa och skräddarsy ”min hjälp” så det passar den andra i så hög utsträckning som möjligt, brukar det skapa tillit och uppskattning. Är väl lite det här dilemmat hur mycket man ska/är villig att anpassa sig efter den andra, och hur sann och nära man vill vara sig själv? <3

    Värme!

    som svar på: Till alla oavsett

    Jamen det är ett bra förslag! 🙂 Kanske du kan maila dem och framföra förslaget? <3

    som svar på: Till alla oavsett

    Indigo Qugugo,

    Har det känts bättre att göra som psykologen tipsade om att skriva ner saker när du vaknar på natten?

    Blue Bidoga,

    Det här är en fin tråd! Du är fin hehe! Också tacksam för hela Mind och allt vad det innebär. Innan registrering har jag läst i trådar när jag var på djupaste botten och känt mig mindre ensam då. Det har verkligen varit betydelsefullt! Kanske är det så att väldigt, väldigt många människor läser trådarna och att det också är till hjälp? Hoppas!

    Jag känner mig splittrad och orolig. Har börjat ett nytt jobb och får kämpa en del med att kombinera prestationsnivån/förväntningar och motivationen jag själv behöver drivas av… Samtidigt håller jag just nu på och konfronterar min högljudda granne och känner mig rätt skraj i det. Att det ska bli ännu värre efter detta. Har konfronterat henne och de här jäkla ljuden i ca 1 år. Ska definitivt flytta när coronan är över och jag har en fast tjänst igen! Längtar!!!

    Hur mår ni idag? Har ni en okej dagsform?

    Kram!

    Trådstartaren

    Blue Hysisi,

    Det låter lite som en ambivalent anknytning, kan det stämma? Kommer inte ihåg vad det exakt stod i boken ”Hemligheten” kring det. Har du läst den boken? Rekommenderar annars! Kan även förstå vad du menar med att det blir för högt pris att inleda relationer eller kk-relationer.

    Indigo Qugugo,

    Blir du rädd när det börjar utvecklas till något mer seriöst eftersom det innebär att något plötsligt börjar stå på spel?

    Läste någonstans att när man identifierat ett område som man vill ha förändring på så brukar det kunna göra att man blir motiverad. Om man ser det här med att våga närma sig en kärleksrelation som ett typ stegarbete kan jag känna mig lite lockad att påbörja den processen.

    Trådstartaren

    Jag förstår! Det är verkligen en gåta hur man är i en fungerande relation. Kram till dig med! Vi kanske kan tipsa varandra här på forumet om ”knep” som visat sig fungera bättre eller sämre? 🙂

    Kanske heter det också att ha en undvikande anknytning om man faktiskt inte vågar inleda någon relation? Börjar faktiskt känna att det får kosta på nu framöver att kanske dejta och riskera avvisande, hjärtkross och annat. Tycker snudd på mitt liv är så himla meningslöst annars. Det fattas något. 

    Trådstartaren

    Tack för dina ord!

    Ja precis, det blir en självuppfyllande profetia. Har kommit på nu att jag känslomässigt tänker att jag inte orkar, eller har råd, att chansa och då börja må ännu sämre. Ungefär som att jag inte har förutsättningarna eller marginalerna på min sida pga. har andra områden som jag mått väldigt dåligt i. Men kanske behöver man ifrågasätta det? Kanske är det återigen värt att chansa? Det är alltså att jag klarat mig så mycket själv i livet och förväntar mig inte att någon ska finnas där i så hög utsträckning om jag börjar må sämre. Därför safear jag och skjuter det på framtiden.

    Det ligger kvar något i det min syster och jag pratade om att man ska ha vissa bitar på plats innan man tar det här steget. I mitt fall har det varit mående. Men samtidigt så kan man ju inte hålla på ett helt liv. Kanske jag inte blir helare än så här ändå om jag inte har en kärleksrelation? Tänk om det är det som är sista pusselbiten till att jag inte kan må helt hundra? Känns ju som det hehe.

    Vet du varför du tänker att du ska vara singel för livet? Om du vill säga.

    Det här låter inte som någon bra arbetsplats. Först göra så du blir sjuk genom att offra dig framför verksamhetens intressen. Sedan otryggheten att inte känna stöd när du behöver sätta din egen hälsa i första rum. Samtidigt förstår jag att oftast är det inte svart eller vitt, att man har möjligheten eller kanske ens orken att byta arbetsplats utan man försöker kämpa på efter omständigheterna som råder. Låter som att det är så för dig. Önskar det fanns något jag kunde göra. Kunde ta ett pass eller några i ditt ställe. Ibland behöver man verkligen någon – i typ livet- som bara kommer in och ersätter en under en period. I den bästa av världen skulle det vara så. Känner med dig hur som helst. Ledsen att du hamnat i den här situationen! Hoppas också arbetsplatsen tar sitt förnuft till fånga och inte upprepar samma misstag framöver! Det är olagligt att göra personalen sjuka.

    Kram!

    som svar på: Dåligt samvete
    Trådstartaren

    Tack! <3

    Ja det stämmer. Min mamma var sjuk för ett par år sedan och då var jag på sjukhus varje dag i tre månader (intensiven i veckor). Såg mer än vad jag kanske borde ha sett. Blev insläppt av läkare på otäcka avdelningar. Kom lite väl nära döden och svårt, svårt sjuka personer. Detta var efter flygincidenten. Blev nog påverkad av det. Liksom att tid för livet blivit väldigt centralt.

    När jag sammanfattar livet fram till nu finns det nästan bara en sak jag inte gjort hittills och som jag ångrar/saknar. En innerlig kärleksrelation. Annars har jag levt ett hyfsat rikt liv hoppas jag.

    som svar på: Ofrivilligt ensam

    Stor, stor kram till dig. I hear you. Självtvivlet är inte nådigt när man är ofrivilligt ensam. Någon klok sa (författaren Teodor Kalifatides) att det ensamhet kan göra med en är att känna just självhat. Ju mer ensam man är desto mer kritisk riskerar man att bli. Tänker att man inte ska tro på sina självdestruktiva tankar. De ljuger. Är övertygad om att du är en fantastisk och älskvärd person. Och att du hamnat i den här situationen det handlar om oturliga omständigheter. Men det kan bli bättre. Tex nu när du skriver här skapas det liv och samtal!

    Tusen kramar till dig

    som svar på: Hjälp med sökandet

    Hej,

    Åh önskar det vore annorlunda för dig! Så orättvist att du behövt klara dig mer eller mindre själv ett helt liv. Förstår att du vill må bättre och skapa dig en ljus framtid!

    Vet inte om det kanske kan vara ett alternativ att skriva ner saker som du känner och lämna över till en person som du önskar skulle läsa det? Har hört om andra som t ex gått i terapi och som ibland inte klarat av att kommunicera till psykologen och därför istället valt att skriva.

Visar 12 inlägg - 2,053 till 2,064 (av 2,182 totalt)
0