[Red Simyna]

Hej Blue Fivala!

Låter starkt att du tagit dig ur det absolut värsta! Heja dig! Känner med dig och förstår att du alla dagar i veckan vill få en vit ekonomi och slippa tänka mer på detta. Menar du att du vill ta lån men har problem att få det beviljat och att det ställer till det i dagsläget för dig? Det är väl 5 år som man har sin betalningsanmärkning kvar och sedan försvinner den, om jag förstått rätt? Är jättedåligt insatt på det här. Hade jag varit i dina kläder hade jag ringt upp en bankman och bett om råd? Kanske också jobba extra och så vidare ifall du har ork och möjlighet till det? Sälja av grejer hemma av värde osv. Ha alla lån på samma bank. Ja, du vet ju allt det där förstås redan!

Tillägg: Nu trillade polletten ner att du är skuldfri! Då behövs ju inte precis mina råd hehe. Jag vet inte hur man får upp sitt kreditvärde igen, dock! Men kanske en bankman vet? 🙂

[Red Simyna]

Det var väldigt fint, Azure Nihyvu! Wow! Just att ”tacka ja” när t ex erbjudanden eller fina relationer kommer i livet skulle jag behöva bli bättre på! Liksom inte fega ur. Hörde i en pod någon säga att den blivit erbjuden en tjänst i typ Miami och vågade inte tacka ja av ren skräck att inte kunna klara av det. Och där hennes kompis hade sagt att man måste tacka ja till feta saker som dyker upp i ens liv. Liksom att man är skyldig sig själv det! Det fastnade verkligen hos mig och påminner om det du skriver Azure Nihyvu!

[Red Simyna]

Yellow Horaka, du har fått mail <3

[Red Simyna]

Fina Pink Dusapi <3

Ledsen att läsa. Gör ont i mig å dina vägnar. Orkar du säga om det hänt något speciellt eller ifall det mer är att det dåliga måendet tagit ut sin rätt så att säga? Att du inte fått hjälp tidigare och därför nu mår mycket sämre pga. det? Är det GAD:en som vaknat till liv? Läste ditt andra inlägg om tappad livslust och en partner som inte längre orkar mm. Vet hur det känns när det är nattsvart allting och hjälp inte direkt heller finns inom räckhåll. Det är fruktansvärt! Bra att du skriver här! Tänker på dig och vill skriva för att du ska känna att flera svarar och att du inte blir ännu mer ensam i detta.

Skickar massor av värme

[Red Simyna]

Det kanske är att jag saknar en flock och därför skapas stress som en reaktion på det? Tror även där att mina sk. kompisar finner mig som en del av deras flock och därför lugnar deras system ner sig när de pratar med mig. Medan jag blir nervös och känner mig ensammare. Känner mig nu som ett ivrigt får som omedelbart vill rymma från flocken – vid rätt tillfälle – och hitta en annan grupp att tillhöra. En där vi kan sitta vid lägerelden och alla får, får finnas, heh…

Nämen ärligt så har jag tröttnat faktiskt på den här självcentreringen från dessa två personer. Så jäkla intressanta är de faktiskt inte. Enligt sig själva ska de skriva böcker om deras tankar för detta bara måste komma ut till allmänheten. Så jäkla viktig information! Storhetsvansinne.

[Red Simyna]

Blir hoppfull att läsa om att börja må bättre! Förstår också samtidigt vad du menar med svårigheterna kring nästa steg. Det blir väl som att dra sig själv i håret när sjukvård inte kan hjälpa? Det där med att få sig själv till att göra saker kanske kan handla om att göra små, små förändringar som inte riktigt kostar på så mycket? T ex ”lura hjärnan” med typ ”happy music”. Det har jag börjat med. Försöker lyssna på t ex ABBA eller hysteriskt glada disco-låtar från typ 90-talet. Bara för att höja mitt humör. Börja väcka upp glada känslor i kroppen. Tror du att det skulle fungera för dig? Även kolla på stand up mm. Eller komedier. Styra emot mål och aktivt göra sitt liv så ”lätt” som möjligt för att dra upp sig själv ur mörkret. Kanske låter enkelt men jag tycker jag ser en viss effekt av det här. Det är mitt tips.

Kram!

[Red Simyna]

Hej,

Det kan inte vara så att han inte hade som en plan att ni skulle ha sex men så blev det så och det kändes även väldigt trevligt att prata och umgås med dig mm. Sedan svarar han på sms (men inte alla) och kanske är i processen nu att fundera lite på det som har hänt? Han kanske är en person som inte känner så speciellt mycket så tidigt utan är nu i tankarna att han gillar dig och tycker det varit väldigt lyckat, men nu vet han inte vart exakt han står framöver här?

Jag förstår exakt din situation och känslor också tror jag om att du vill ha bekräftelse från honom om att han är intresserad. Samtidigt tycker jag inte den här relativt okända mannen förtjänar liksom att få definiera ditt värde. Du är fantastisk oavsett vad han vill eller inte vill! Du är du – och det kan ingen ta ifrån dig! Sedan handlar det kanske framförallt om att vara kompatibla? Passar just ni två ihop? Mer än att den ena är bättre och den andra per definition sämre? Du har inte gjort något fel som du behöver skämmas för tänker jag!

Eftersom ni trivdes så bra ihop tycker jag det låter lyckat ändå! Sedan om han inte vill fortsätta tänker jag att du har alla odds på din sida att få uppleva fler härliga kvällar och rätt var det är, är mannen som matchar just dig – där! <3

Tror absolut inte det är onormalt att spänna sig när man har sex med en relativt okänd person. Själv är jag precis likadan. Det kan ta lite tid. Jag litar heller inte riktigt på män, men det kanske är en annan historia.

[Red Simyna]

God kväll,

För att orka upp på mornarna nuförtiden har jag snöat in på klimatet, som sagt. Gjort en del förändringar i min lägenhet. Känner att jag får skärpa till mig också och bara köra nästan ekologiska produkter. Minska på miljöfarligt material och sedan äta ännu mer vegetariskt och veganskt och närproducerat.

Sålde även av massa aktier och fonder som stödjer en hel del tvivelaktiga branscher. Ska köra på enbart miljövänliga branscher i mitt privata sparande men även för min tjänstepension. Har börjat handla igen på second hand också. Bytte även partitillhörighet och gick med i ett annat parti istället. På tiden efter i hela mitt liv röstat på samma. Lite utveckling kan behövas!

Gjorde även en sen anmälan till universitetet på kurser om miljövård. Jag vet ändå inte om jag orkar gå tillbaka till min ”gamla bransch”. Kanske ska byta liv, totalt? Rädda planeten, typ.

Känner mig ändå så överflödig och mitt liv är ganska så meningslöst (framförallt i arbetslivet).

Lyssnat på P3 Dystopia i typ ett dygn nu och känner faktiskt mig väldigt motiverad ändå att försöka ”göra nåt” vettigt. Det kanske är skitbra att vara med om den här pandemin och att man har jättenära nu till att relatera till andra kriser? Det gör att man kan bli handlingskraftig? Minns att jag reagerat så tidigare. Att det blir som ett bränsle.

Fler som går i de här tankarna?

[Red Simyna]

Åh gud, fy, känner med dig! Så hemskt! Tycker det låter klokt att du avlägsnar dig från de där sidorna. Samtidigt knäppt att du ska behöva gå ur sammanhang för att andra beter sig på det här sättet. Läste någonstans för massor av år sedan om någon undersökning som studerat ”troll” och där det stod att ”troll” oftare drevs av satism och en machiavellisk problematik?

Hittade den här nu:

Enligt två av varandra oberoende undersökningar har nu forskare, föga oväntat kanske, kunnat konstatera att så kallade nättroll har starka personlighetsdrag av sadism och för att tillfredsställa denna sadism ägnar de sig åt att förpesta tillvaron för andra på nätet.

I undersökningarna, där 1.215 personer ingick, lade man även märke till att troll sällan var särskilt intresserade av ämnet som debatterades eller hade några särskilda åsikter överhuvudtaget. De trollade helt enkelt för att de ville förstöra för andra, även det ett tecken på sadism. Andra karaktärsdrag som tillskrevs nättrollen var narcissistiska samt psykopatiska drag.

Källa: https://feber.se/webb/nattroll-ar-sadister/309584/

[Red Simyna]

Blir glad att höra du har sammanhang som ger dig mycket!

Tror att det kanske är ett förhållningssätt till världen detta med att erbjuda vänskap och gemenskap? Mina kompisar är jag ganska så säker på kan vila hos mig. Men jag tillåts inte vila hos dem. Där uppstår ett litet problem ärligt talat. Nu råkar de ju vara väldigt intelligenta personer och som har spännande tankar men samtidigt börjar jag känna att jag lika gärna kan sätta på en pod eller se en dokumentär och där få stimulans av innehållet om det är vad som jag verkar uppskatta som mest. Menar om det ändå inte går ut på att vara vänner och känna gemenskap – åt båda håll – utan istället där den ena är i rampljuset och den andra är spegeln, så känns det lite destruktivt för mig.

Vänskap och gemenskap för mig tror jag är att känna nyfikenhet för varandra och vilja veta mer. Ställa följdfrågor. Visa att man lyssnar och försöker förstå den andres perspektiv. Vänskap för mig är inte en monolog och sedan tystnad.

Undrar om det är därför jag är så nervös hela tiden? Avsaknaden av trygghet hos någon.

[Red Simyna]

Låter lovande att du är intresserad av honom och att han varit lyhörd inför dig på olika sätt. Hoppas också det med att prata om känslor blir lättare snart och att du då förstår mer om hans reaktioner eller hans sätt att vara på. Har han en personlighet som du brukar dejta eller känns det som att du träffar någon som är olik andra du har mött? Tänker att osäkerhetskänslor kan bli starkare också när man möter någon som kanske förbluffar en (på ett positivt sätt) men att man själv inte vet riktigt hur man ska förhålla sig till det?

[Red Simyna]

Azure Nihyvu <3

Efter jag skrev texten i natt kom jag att tänka på att inom utanförskapsfolket kanske det finns de som blickar utåt – vill undersöka mer och är nyfikna på världen – som ”Amelie” och mina pratglada grannar. Och sedan finns de som hellre för uppmärksamheten inåt och är mest nyfikna på sig själva – som mina två kompisar. Landar nog i att jag trivs bäst i kontakt med de utåt sett nyfikna. Där att skapa känslan av gemenskap handlar om att få finnas i varandras bubblor – mest hela tiden. Och att det inte tar månader eller år att få bli insläppt där. Att bubblan välkomnar den andra i utanförskapet, skapar en gemensam atmosfär att vara i. Det här betyder egentligen att bara för att man är ett utanförskapsfolk är man inte per automatik kompatibla.